Traditionsenligt var vi på "skyltsöndag" den 1:a advent.
Julstämningen ville liksom inte infinna sig riktigt.
5-6 grader varmt och regnblött.
Stortorget fortfarande som en enda stor byggarbetsplats.
Rådhustorget däremot var väl lite juligt, med stånd där de sålde hyacinter, julkransar och annat som hör julen till.
Rådhuset är pyntat med belysningar. Det är mycket fint. Här är en bild (taget med mobilen)
Gågatan var full med olika lottstånd, försäljarstånd och fiskdammar.
I ett av lottsånden tog jag två lotter och vann en trimmer, en likadan son Karin använder till hundarna.
Jättebra, tyckte hon, för den jag har håller på att paja.
I ett annat tog jag fyra lotter och vann en julklapp som visade sig vara en apparat som äldre kan ha användning för när de ska ringa.
Man kan sätta bilder på personerna man brukar ringa till på knapparna och programmera numren till dem.
Den ska vi nog försöka sälja.
Jag som aldrig brukar vinna nånting på lotterier.
Bocken invigdes med pompa och ståt.
Bl a körsång och högtidstal av "årets Gävlebo".
Invigningen avslutades med ett stort fyrverkeri, signerat Eje Berglund.
Det blev trots all en ganska fin 1:a advent.
Första dagen på länge som vi kunde "fira" som hel familj, p g a att jag jobbar så mycket att vi knappt hinner att säga hej till varandra, morgon som kväll.
Men jag trivs (även resten av familjen) med jobbet och än så länge är det inget problem med att vara borta så mycket från dem.
I dag har jag fixat persiennerna i tre fönster (nya snören så att det går att hissa upp dem) samt klätt utejulgranen med färgad belysning. Det blev jättebra.
Den börjar bli så stor nu, det är alltså en levande gran som växer precis utanför vårt staket, att det behövdes två st belysningar och jag nådde nästan inte upp till toppen på den.
Får bli nåt annat nästa år.
Hejs för den här gången och hoppas att ni alla mår bra.
..historien om hur Karin ville få mig att bli "Kinesfrälst".
Bearbetningen började med att hon pratade om, och visade bilder på, en massa olika kineser i både tid och otid.
På ett ställe i stan, som vi ofta körde förbi, brukade någon rasta sina tre, och varje gång sa hon nåt i stil med: "Tycker inte du att dom är fina?" och "Skulle inte du vilja ha en sån?"
Jag var hela tiden lite avvaktande och inte särskilt intresserad och motiverade det med att "Jag inte är någon hundmänniska".
Jag är ju uppväxt med katter.
"Men sen, när Sigrid (hennes katt) dör, vill jag skaffa en kines" sa hon, ofta.
Tiden gick och Sigrid blev gammal och sjuk och fick avlivas.
En dag sa hon att vi skulle åka till Falun och göra ett besök hos en kennel där. "Du kan väl åtminstonde förlja med och titta?"
Jo...det kunde jag väl, så vi for iväg.
När vi kom fram till huset och gick upp för gången till bron och ytterdörren så funderade vi: "Är det ingen hemma? De visste ju att vi skulle komma."
Vi ringde i a f på och det var visst nån hemma. En konsert utan dess like bröt ut, när ungefär 10-15 hundar började skälla och springa runt varandra innanför dörren.
Så småningom öppnades dörren och vi fick komma in. Vi var helt omringade av hundar.
I alla storlekar och färger.
Det lät som 1000 tassar runt om oss.
Vi kunde inte lyfta på fötterna när vi gick från hallen till köket, av rädsla för att råka trampa på någons tass.
Väl inne i köket blev vi bjudna på kaffe och satt vid köksbordet med alla dessa 700 (kändes det som) hundar överallt.
I knäet på oss.
Bakom ryggen på oss.
Runt fötterna under bordet.
Det var nästan så att de satt på huvudena på oss också.
Efter en stund tyckte "matte" att vi skulle gå ut på bron och sätta oss så hundarna skulle få springa på gräsmattan och härja.
Det gjorde vi och alla hundarna härjade, som bara den.
Alla utom en.
Hon satte sig på bron, snett bakom mig, ungefär en ½ meter ifrån.
En stund senare hade hon satt sig nära mig, riktigt nära, men ändå så pass långt ifrån att hon inte var emot mig, utan det var någon cm mellan oss.
Efter ytterligare en stund var hon alldeles bredvid mitt knä, så jag bjöd henne att hoppa upp, vilket hon gjorde.
Hon satt väl där i några minuter, så började hon att luta sig mot mitt bröst för att så småningom ligga som en bebis på min arm. med huvudet i mitt armveck och bakkroppen på mina ben.
Här kommer några bilder:
Den som inte faller för nåt sånt, och inte blir "kär" i ett sånt litet liv är nog inte riktigt funtad.
Tyvärr lever inte denna lilla skönhet längre, hon blev hastigt sjuk och fick avlivas. Hon lever, med värme, kvar i mitt minne för alltid.
Karins list fungerade och några månader senare blev vi med vår första kines.
Att vi numera har två egna och en daghund är en historia värd att berätta också, men det får bli en annan gång.
Ha det gott i vårsolens glans alla andra kinesägare och, naturligtvis, alla andra.
Såg en så vårvacker liten glänta idag när jag promenerade hundar, att jag inte kunde låta bli att "skjuta" en liten Blåsippstuva.
Lite skillnad mot när jag skrev om att våren hade kommit av sig. Eller hur?
Hur det nu var så smälte ju snön bort, men det blev inga fantastiska temperaturer (utom i påskas då vi fick ett par riktigt härliga dagar).
Appropå påsk så kom sonen hem sista dagen före påsklovet med en alldeles egenhändigt tillverkad kyckling, vilken jag heller inte kunde låta bli att "skjuta".
Kolla här bara, så söt...
Den fick vara min påskbild, både som skrivbordsbild på datorn och bakgrundsbild på mobilen.
Härom dagen när jag gick till affären för att kompetteringshandla lite såg jag denna, vad jag tror måste vara Sveriges tyngsta, ölburk
Till sist ett par jobbilder.
Jag körde en bil med bår i (likadan som ambulanserna har) och på väg hem från Sabbatsbergs sjukhus lyckades jag få dessa två bilder.
Biderna ger inte riktigt rättvisa åt hur det verkligen såg ut, men med bara lite redigering blev det ganska nära sanningen.
Det var lite om hur jag har levt den senaste tiden.
Jag har väl varit lite trött och "tom" på bloggidéer ett tag nu.
Det har blivit mycket nattjobb på sista tiden.
Man blir mer trött än man kan tänka sig av att köra taxi på nätterna.
Jag tycker fortfarande att det är väldigt roligt att köra, även "fyllskallarna" efter krogen.
Många skratt har det blivit när de berättar om dråpliga saker.
Ingen riktigt otrevlig person ännu.
Här om kvällen blev jag bara tvungen att stanna, mitt ute i skogen, och ta den här bilden.
Den är tagen genom framrutan med mobilen så kvalitéten är därefter.
Månen var suveränt häftig.
Det är såna gånger man önskar att man hade en "riktig" kamera och kunnande att använda den.
Igår eftermiddag, kl fyra, ringde min "förman" och frågade om jag kunde köra ett sk hockeypass (17.00-22.00).
"Självklart" svarade jag.
"Ta en buss" sa han "så du kan ta lite större sällskap som ska upp till Läkerolen".
"5:an blir ledig strax före kl fem".
"Ring mig när du är vid garaget".
När jag ringde honom och talade om att jag var på plats och väntade på 5:an så frågade han om jag kunde förlänga passet till kl 03 och det hade jag inget emot.
Första körningen var 7 personer som skulle till Mackmyra Whiskey. Egentligen var de 11 st så vi var två bilar.
Sen körde jag tre vändor till hockeyn, som det var tänkt.
Efter att matchen hade startat blev det lugnt så jag ställde mig på hållplats 1. Där var jag kö-trea.
När de som var före mig hade fått körningar och jag stod och väntade, som 1:a, ropade växeltjejen:
"Står det bil på ett"?
"Fem" svarade jag.
"Varsågod" sa hon.
Körning till Arlanda.
En dam skulle hämtas och åka hem till Gävle.
Så mycket för att ta en buss och köra folk till och från hockeyn.
Det var bara andra gången jag skulle hämta på Arlanda, men jag tänkte att jag har ju gjort det en gång tidigare så...
Efter en stund ringde bilens telefon.
Det var min "förman" och han undrade om jag kunde rutinerna för hämtning och sa att det bara var att ringa om jag fick problem.
Tack så mycket, svarade jag.
Bara en liten stund senare ringde en annan chaufför och frågade samma sak och om det var några problem var det bara att höra av sig.
Så underbart med sån "back-up" från kollegorna.
Nu ska jag kasta mig över TV:n och På spåret så tills nästa gång....
Det är inte längre så "farligt" att knappa och vara rädd för att göra fel.
Något jag har haft svårt för är pass-slut i planetkörning (färdtjänst mm) men efter att ha gjort helt fel några gånger och blivit påpekad hur det ska gå till, har jag fått kläm på det.
Jag är heller inte rädd för att använda livlinan "ring en vän".
Alla chaufförerna säger "det är bara att ringa" eller "det är bara att fråga".
Mam känner sig omhändertagen och inlemmad i gemenskapen. Ingen tittar snett på en och tycker att man är en idiot för att man inte lär sig tillräckligt snabbt. Otroligt skönt.
Jag börjar även på att få kläm på stan. I vilken ände av gatan jag ska leta för att hitta ett visst nummer. I vilken ände av stan en viss gata ligger.
Är jag tveksam, kan jag t o m fråga kunden on guidning. Det går för det mesta alldeles utmärkt. Det har hänt ett par gånger att kunden inte är från stan och inte hittar, då får jag ta GPS:en till hjälp.
Jag körde på nyårsnatten. Det var riktigt trevligt och skoj. Många glada människor. Nästan inga "fyllbultar".
Däremot började nya året med en olyckshändelse.
En körning utanför stan och på småvägar.
Jag fick se nåt som rörde sig i dikeskanten.
Är det en katt? frågade jag, mest för mig själv.
Näe, sa kunden i framsätet, jag tror det är RÅDJUR sa han i samma ögonblick som det hoppade upp, mitt framför bilen. Jag hann precis bara få på foten på bromspedalen så, DUNK, körde jag på det.
Jag har haft körkort sen 1972 och aldrig råkat ut för nåt, men efter2 - 3 veckor som taxichaufför ska det hända och dessutom med kunder i bilen. Två vuxna och två barn. Som tur var satt barnen bakom mig och pappan och mamman i mitten så de såg inte vad som hände utan frågade "Vad var det där?"
Både pappan och jag svarade att vi hade kört på ett djur.
Det var bara att stanna och ringa polisen. Pappan frågade mig om jag ville att han skulle gå ut och se hur det gick för djuret. "Ja, snälla" sa jag, "så ringer jag."
Efter ett antal frågor om var, vilken bil och hur det hade gått för oss och djuret, blev jag tillsagd att märka ut platsen så skulle de skicka ut en jägare. Sen kunde jag fortsätta och lämna kunderna hemma hos sig.
Djuret dog direkt, kan jag lugna er med. Tur att det slapp ligga och lida.
Jag var även tvungen att meddela växeln att jag råkat ut för en olycka, så de förstod varför jag inte ville ta några fler körningar på en stund.
"Knappa dig upptagen" sa tjejen i växeln " annars läggs det ut fler körningar automatiskt på dig."
Det gjordejag, och åkte tillbaka till olycksplatsen och kollade. Djuret låg kvar precis som det låg när vi lämnade det. Ytterligare bevis för att det dog direkt.
Bilen klarade sig förvånansvärt bra. Ett litet märke, troligen efter en klöv, på registreringsskylten och en liten spricka i "kofångaren" var allt.
Nu hoppas jag att det här inte var en fingervisning om hur 2009 kommaer att vara för min del, men det tror jag väl ändå inte.
Igår fick jag en hämtning från skolan där Viktor går. Det visade sig vara en klasskamrat till honom som gick på fritids där. De har ju fortfarande jullov tills på torsdag.
Killen kände inte igen mig på en gång så jag talade om för honom att det var Viktors pappa. Jättekul tyckte han. Lika med hans mamma, när hon kom ut till bilen för att hämta honom. Hon tyckte också att det var kul att han hade fått åka med mig.
Nu ikväll rigde min "förman" och frågade "Kan du jobba i morgon?"
"Javisst kan jag det".
Så nu har jag ett delat pass från 7 - 9 och 11 - 16.30.
Jag tar allt jag kan få nu. Dels för att jag inte vill säga nej, för då slutar dom väl att fråga mig och dels för att jag vill ha så många timmar som möjligt, så jag kan komma upp i full tid.
Nu har jag inte mer att skriva om för tillfället utan önskar er en god fortsättning på det nya året.
Jag var ute och körde taxi och vid 4-tiden ropade en kille på radion: "Nu brinner bocken".
Jag hade kunder i bilen och dom sa "Kör förbi! Vi vill se".
Det gjorde jag och kunde ta den här bilden med mobilkameran. Inte den bästa bild jag tagit men samtidigt lite svårt att knäppa när man sitter bakom ratten.
Jag känner att jag inte har så mycket "ork" att besöka alla er på min vännerlista nu ett tag.
Det tar mycket mera på "huvet" att köra taxi än jag hade föreställt mig. Att köra bil som vanligt går, efter 35 års erfarenhet, för det mesta på "automatik".
Att köra taxi kräver ett helt annat "tänk". Jag måste hela tiden tänka på och känna efter var någonstans jag är "på kartan" och alltid tänka på bästa väg för att antingen hämta eller lämna kunder.
Taxametern och jag är heller inte bästa kompisar än, vilket gör att jag får "bråka" med hjärnan där också.
Men det går bättre och bättre för varje pass.
Jag körde 17.00 - 03.00 på julaftonsnatten. Ett kul och intressant pass. Många trevliga och glada människor skulle åka både hit och dit och fram och tillbaka.
Vid några tillfällen var jag långt ute i "bushen" och andra ville "bara" åka inom stan.
Det var jämnt göra hela tiden, vilket är bra för då blir det inte tråkigt, fram till ca 02.30 då det liksom bara ebbade ut med körningar. Så strax före tre frågade jag växeln om det var OK att sluta för dagen (natten) och det gick alldeles utmärkt.
Jag åkte till garaget med bilen, räknade ut redovisningen och tog min bil hem. Där väntade två st skinkmackor (som min älskade sambo hade gjort i ordning innan hon gick och lade sig) och lite julmust. Ett mycket efterlängtat "nattamål".
Vid fyra ungefär fick mitt huvud närkontakt med kudden.
Ett försök med öronproppar för att kunna sova utan att bli störd genomfördes. Jag fick ge upp efter ca en halvtimme. Det gick inte att somna med "främmande" i öronen. Ut åkte de, och jag somnade på två minuter (eller ganska omgående).
Vi nio var jag tvungen att gå upp på toa och lyckades somna om igen och sov till elva.
I kväll, juldagen, är jag ledig men ska jobba annandagen, lördag och söndag.
Det är lika bra att "hugga" det som erbjuds när man är ny för att inte riskera att inte bli tillfrågad längre fram. Jag vill ju inte bli den som det inte är nån idé att fråga, för han säger bara nej.
Ha det så gott alla och ursäkta att jag inte tar mig tid, och ork, att besöka er så ofta nu ett tag.
Ovan, som jag är, att jobba på natten och sova på dagen, är jag lite mosig i skallen nu.
Jag började lite lätt med ett 16.30 - 22.30-pass på torsdagen. (Då min kära sambo var inne och "spökskrev" här).
Fredag blev det en hel del tuffare med ett 17.00 - 03.00-pass, och hetsen när alla ska hem från krogen vid 2-3-tiden. Ett tag hade jag tre hämtningar skickade till mig från växeln + en som stod och ville åka med och surrade med mig hållande passagerardörren på vid gavel.
Jag, nybörjare, visste varken ut eller in.
"Slå "bom" på dom andra och ta mig" sa han.
"Det har jag inte lärt mig än" sa jag.
"Tryck på "X", sa han, och sen på noll"
"Jag har inget "X", sa jag. Men jag har en liknande knapp, tänkte jag och tryckte på den och nollan och sen på "Enter". Det blev en "bom".
Jag körde honom dit han skulle och när han skulle betala så räckte han fram ett företagskort, "Gävle taxi" stod det på det. Ja-ja, så kan det gå, när man är färsk och okunnig.
Lördagsvällen började jag redan kl 16.00. (Passet skulle sluta 03.00 den natten också).
Det började riktigt "bra". hmmmm.
När jag hade tagit den bil jag körde på fredagen, och kört ut den ur garaget, kom det en kille som också skulle hämta en bil. Så bara för att vara snäll, och så han skulle slippa ta fram sin nyckel, låste jag upp lilla dörren igen och släppte in honom.
Vi surrade en liten stund och gick sen till "våra" bilar och loggade in osv och körde iväg.
Jag hade inte hunnit särskilt långt när min "förman" ringde och sa till mig att åka tillbaka till garaget och byta bil, till en buss, för det skulle bli mycket körning till Läkerol arena. Brynäs mötte Djurgården.
Samtidigt kom första körningen i displayen, så jag ropade (på radion) till växeln och frågade hur jag skulle göra. Ta körningen eller åka och byta bil.
"Ta körningen först och byt direkt efter" blev svaret.
När jag sen kommer tillbaka till garaget och skulle öppna, hade jag ingen nyckel. Jag hade glömt den i låset och någon hade tagit reda på den. Troligen killen jag pratade med innan vi började. Nu började detektivarbetet. Jag åkte till växeln och började fråga tjejerna där om dom visste vilken bil det var den och den killen körde, men de såg bara frågande ut.
Det är en buss av det och det märket och det är den och den reklamen på den, vet ni vilket nummer den har. Ingen kunde komma på det.
Jag förklarade vad som hade hänt och dom sa att jag inte skulle krångla med att försöka få fatt i honom utan fortsätta med den bil jag hade, för det var redan så mycket att göra. Växeln lyder man så jag fick bara fortsätta utan att byta bil.
Från den stunden och hela natten fram till 03 hade jag körningar hela tiden. När klockan var strax före 3 pratade jag med en annan chaufför som också skulle sluta 03 (jag hade fått löfte av den att försöka få tag i nyckeln + att jag måste kunna få ut min egen bil). Den hade då blivit tillfrågad att köra ett tag till för det var så mycket att göra så vi fortsatte ett tag till.
Efter ett tag blev jag uppringd. "Nu tänker jag sluta, kommer du upp och hämtar din bil?"
Men jag hade precis tackat ja till en körning åt "fel håll" så jag frågade om det skulle gå att köra ut min bil och lägga nyckeln där och där, och det skulle gå bra.
Jag fortsatte att tacka ja till fler körningar men
när klockan slutligen blev halv fem och jag fick ännu en körning, ropade jag upp växeln och sa att den här körningen måste jag tacka nej till, för nu säger tidboken stopp. Det godtogs och jag kunde göra "kväller".
Innan jag åkte till garaget med taxibilen, svängde jag in till växeln och frågade om dom hade nån reservnyckel.
"Nej, men det var nån som var in och la en nyckel i facket" sa tjejen där.
Jag frågade var "facket" var och gick och kollade och det var "min" nyckel som låg där.
Mycket lättad kunde jag åka och ställa in taxin i garaget, annars hade jag fått lämna den utanför och det är ju ingen höjdare.
När jag precis hade backat in bilen och tänkte spola av den kom "förmannen" och ville köra ut sin privatbil och parkera "sin" taxi så jag blev tvungen att köra ut igen. "Du kan bara lämna den här utanför med nyckleln i, så kör jag in den sen" sa han och så körde han först ut en annan taxi och sen sin egen. Nu stod det tre taxibilar, min och hans privata bilar utanför garaget. han kom fram till mig och sa till mig att åka hem och sova, men jag sa till honom att "har jag varit vaken så här länge så kan jag nog vara vaken en stund till" sen hjälpte jag honom att backa in bilarna på plats igen.
SEN, var det mycket skönt att få komma hem till sängen.
Vissa vill inte prata alls medan andra kan prata om precis allt mellan himmel och jord.
Idag har jag fått sitta bakom ratten för första gången.
Jag fick köra från ca kl 11 till 16.15.
På den stunden hann vi köra några äldre (färdtjänst och sjukresor) både hit och dit inom Gävle och lite utanför stan.
Den sista körningen blev till Arbrå, norr om Bollnäs.
Min lärare, som blev utkallad i natt för att köra folk till Arlanda kl 4.00, satt bredvid och kopplade av och hon slumrade faktiskt av stundtals. Det tycker jag är bra betyg till mig. Somnar folk när dom åker med mig betyder det att jag kör ganska tryggt.
Eftersom jag har fått börja köra, har jag begåvats med en alldeles egen vilotidsbok.
I den ska alla tider i vila bokföras.
Så idag ser mina vilotider ut så här:
0.00 - 11.00
16.15 - 24.00
Alltså har jag kört mellan 11.00 och 16.15.
I morgon ska jag börja kl 7.30 så då får jag skriva vila 0.00 - 7.30 och sen tiden jag slutar köra och fram till midnatt.
Lite krångligt, men det gör det lättare att hålla reda på sammanlagda dygnsvilan om man kör delade pass.
Man ska alltid räkna 24 timmar bakåt från där man är nu, och då ska man ha minst 11 timmar vila varav 8 ska vara sammanhängande.
Håller man reda på det är det bara att tuta och köra.
Taxameterknappningarna dröjer det fortfarande ett bra tag till innan jag har fått in allt i skallen. Jag kan några få kommandon.
För att berätta om nåt helt annat, så har sonen fyllt 9 här om dagen. Stora grabben nu.
Vi hade gått ihop, några stycken, och samlat till ett begagnat Play station med Guitar hero, Aerosmith.
Vi slog in grejerna och gömde dem i förrådet. Så fick han ett grattiskort och en kexchoklad och så sa vi att vi hade så fruktansvärt dåligt ställt att vi inte hade råd med nån riktig present.
Tappra lilla Viktor.
"Det gör inte så mycket" sa han med lite darr på rösten.
"Fast vänta lite nu" sa vi "Låg det inte nåt litet paket i förrådet?"
Jag gick ut och hämtade ett (av de tre vi hade gjort) och i det var det bara en massa sladdar.
Han öppnade och såg helt oförstående ut.
Vad är det för konstig present?
Då gick jag ut och hämtade ett till. Det med gitarren i.
Då, sken han upp som en sol och bara tokskrattade och svor att "vafan vad häftigt" och så fick han det tredje paketet med själva Play stationet i.
Sällan har vi skådat lyckligare son.
Han hade nästan inte tid att fika.
Han ville bara att kalaset skulle ta slut så vi kunde koppla in grejerna.
Han hade fått låna det förut en gång av en kille som bor i kvarteret, men nu var det hans, och bara hans.
Med det får jag hälsa till alla och sluta för den här gången.
Jag har hunnit med skolkörningar, färdtjänst, sjukresor, förbeställd taxi (hämtas på särskild hållplats), vanlig taxameterkörning och en del andra kommandon på taxametern.
T ex kan man kolla hur många bilar och körningar det finns i olika zoner.
Idag fick vi en sjukresa till Uppsala för att sen få åka till Gimo och hämta 6 st som skulle till Gävle.
Kul med lite "sightseeing" så där.
När vi kom tillbaka till Gävle fick vi sk planetkörning (en slinga med skolhämtning och färdtjänst) som skulle räcka till kl 16.00.
När vi hade kört ett tag förlängdes den så vi skulle vara tvugna att köra till 17.30, men då sa "min" förare nej. Hon kontaktade växeln och bad dem att lägga fortsättningen på någon annan.
Efter nästan 12 timmar bakom ratten är man inget vidare bra chaufför. (Hon började 5.30 i morse.)
Det gick att ordna, så vi fick sluta för dagen sen vi hade lämnat av den sista passageraren.
Veckan fortsätter med två förmiddagspass, 6.00 - 16.30 i morgon och 6.00 - 16.00 på fredag.
Jag känner mig så pass trött att jag inte tänker orka "fara runt" till alla mina vänner, utan jag skickar er en hälsning så här i stället.
Jag hade tur....det var en fuskslips. En man inte behöver knyta, utan det är ett gummiband runt nacken. Säkerhetspryl antar jag. Om nån rycker tag i slipsen går bandet av och man slipper skadas.
Tack ändå till Janne "Concord" för länken.
Kvinnan som skulle ha hört av sig igår, gjorde det aldrig. Jag var och träffade "chefen" Nils idag och han berättade att hon hade jobbat i natt.
Senaste direktivet är att jag ska köra (med henne) kl 14.00 - 22.00 på måndag.
Jag missuppfattade honom och trodde att det var idag, fredag, jag skulle köra, så när klockan var över 14.00 så ringde jag till honom och frågade.
Nej, på måndag sa han. Plugga lite gator i stället i helgen så hör hon av sig. Så nu har jag pluggat ännu fler gator. Det börjar bli mycket i skallen nu.
Rytterling gav mig rådet att vila skallen då och då och det måste man. Annars rör man bara ihop allt.
Så ikväll har jag bara repeterat lite stadsdelar och jag kom faktiskt (utan att skryta) ihåg det allra mesta. Skulle tro att 90% sitter.
Bådar gott inför inmönstringsprovet, som det förresten talas om att jag kommer att få göra i luciaveckan. Det är inte så särskilt långt dit.
Så om allt vill sig väl, kör jag taxi lagom till julruschen.
Jag lovar att jag ska "manekänga" lite i morron, så ni får se hur man ser ut i uniform.
Jag sitter just nu och väntar på att bli uppringd av den förare som jag ska få praktisera tillsammans med.
Det är en tjej/dam, namnet behöver jag kanske inte lämna ut här.
Det är en "buss" jag ska få öva i, för att sen kanske få börja jobba åt hennes "gubbe" som behöver en chaufför igår, typ.
Han har en Volvo XC med bår i.
Det kan bli spännande att köra en sån. (Till skillnad mot våran gamla 745:a.)
I morgon ska jag åka ner till taxis växel och bli uppklädd. Vi måste ha uniform, vit skjorta och slips.
(Slips har jag nog inte haft sen jag konfirmerades, haha).
När jag har praktiserat ett antal timmar ska jag göra ett inmönstringsprov.
Det är lokakännedom och lite annat.
Jag frågade "chefen" om det är nåt man måste klara för att bli anställd.
I och för sig, ja. Sa han. Men är det så där på gränsen kan jag ta lite muntligt också efteråt. Så det behöver inte vara kört, menade han.
Det låter ju betryggande. Visserligen håller jag på att "koka hjärna" med alla gatorna här i stan, men man kan ju få hjärnsläpp när man sitter där med provet.
Å andra sidan klarade jag mig från nämda släpp när jag hade teoriproven på VV.
Jag har lämnat i ansökan till Länsstyrelsen om taxiförarlicens.
De ska ha sitt ord med i laget också.
Blir jag godkänd även där, ska jag skicka ett underlag till vägverket tillsammans med ett välliknande foto och när sen den färdiga licensen kommer, då får jag börja köra.
Men jag får inte börja köra ensam. En erfaren förare åker med så jag får "gå i lära" hos honom eller henne.
Herr Ehrling ringde till mig i fredags eftermiddag och sa att jag är välkommen till "inmönstring" på tisdag (och de två närmast följande tisdagarna) kl 18.00 på Gävle taxi.
Han tror benhårt på att jag blir godkänd av länsstyrelsen.
"Du ser inte ut som en våldsman" sa han i telefon.
(Hur nu en sån ser ut)
Det blir en kille till, som också har klarat uppkörningen, och jag där.
Exakt vad vi kommer att få göra, vet jag inte.
En gissning är att vi får leka lite med en övningstaxameter, bl a.
Har varit och kört upp för taxiförarlegitimation idag.
Det började med nära nog katastrof. Jag skulle utföra fordonskontroll och kontrollera allt som har med med bromsarna (färdbromsen) att göra.
Jag satte mig i bilen och tryckte hårt på bromspedalen och kännde efter att pedalen inte sjönk. Startade motorn och då ska pedalen sjunka en liten bit om servon är OK.
Sen frågade jag inspektören om han kunde kolla så att alla bromsljusen fungerade. Det gjorde han och det var OK. Så rullade jag lite sakta och kände så att bromsen verkligen tog och därmed var jag ganska nöjd.
"Har du kollat allt nu?" frågade han mig och jag svarade att man kan ju köra iväg och bromsa ganska kraftigt och hålla väldigt löst i ratten för att se om bilen drar åt något håll.
"Är det inget annat du vill kolla?"
Eftersom han frågade så där gick "kontoret" på högvarv, man riktigt såg hur killarna sprang omkring där inne.
BROMSVÄTSKAN! för tusan skrek dom där inne.
Upp med huven och kollade behållaren, och nivån var OK.
Då log han och sa att vi kunde sätta oss i bilen och åka iväg.
SÅ nära en kuggning direkt.
Sen gick det mesta "som på räls"
Jag fick köra "bästa" väg hem till mig.
Där på vändplanen fick jag stanna och låtsas ta upp två passagerare. En äldre dam, med rullator, och hennes 5-åriga barnbarn.
Jag fick redogöra för hur jag skulle "lasta" dem, med bältesstol och bältet på rätt sätt i baksätet för barnet, barnsäkra dörrarna och den äldre damen i framsätet och fråga henne om hon behöver hjälp med bältet.
Sen fick jag köra mot E4:an och på den mot Sundsvall. Det gick utmärkt, både med vägval och påfart på motorväg.
Sen fick jag föjla skyltningen mot Gävle C och väl inne i stan göra några körfältsbyten och köra förbi centralstationen, på "gå-farts-område", och därifrån tillbaka till Vägverkets parkering och parkera bilen.
Där gick han igenom vilka "punkter" han hade kollat mig på och talade om för mig att jag är GODKÄND.
Jag hade visserligen kört lite för fort på "gå-farts-området" (20 km/tim och gå-fart är ca 7 km/tim) men jag hade haft god uppsikt på de gående som fanns där och ändå kört lugnt.
De avslutande orden ringer fortfarande gott i mina öron.
Det är med mycket blandade känslor jag skriver i kväll.
I dag har jag gjort tre teoriprov på Vägverket och lyckats få godkännt på alla tre.
Stor glädje.
Stor sorg, däremot, drabbade oss i går kväll.
När jag var på väg hem från teorilektionen på taxi, ringde mobilen.
Det var en manlig sjuksköterska, och han började med att säga att han tyckte det var mycket tråkigt att behöva lämna besked per telefon.
Min äldsta dotter, som har varit cancersjuk ett tag, var intagen sen måndagen för hon hade svårt med andningen. Nu hade tillståndet förvärrats, mycket snabbt, och han tyckte att jag snarast skulle ta mig dit. "Det är riktigt allvarligt" sa han.
Jag gick bara in med kassen med böcker och, samtidigt som jag pratade med killen, talade jag om för Karin vad som stod på.
Hon förstod genast, och började gråta hejdlöst och sa "Det här får inte hända!!!"
Jag var tvungen att lämna henne och åka upp till sjukhuset. Han som ringde talade om vart jag skulle ta vägen och skickade ner någon att släppa in mig när jag kom dit.
Där på sängen låg en panikslagen tjej och "fick ingen luft". Hon andades häftigt och kunde knappt prata.
Hon som bara för några veckor sedan pratade om hur bra hon hade svarat på behandling och såg fram emot att bli frisk.
Hon fick en stor dos lugnande och paniken släppte.
Hon kunde prata lite med mig och jag frågade efter hennes sambo. "Han är på väg" sa hon.
Sen, efter bara en liten stund försvann hon mer och mer, andningen blev långsam och till slut bara upphörde den.
Han hann inte komma.
Klockan fem i tio var det över.
Jag blev erbjuden att sitta i deras personalrum och ta en kopp varm choklad medan de gjorde i ordning på rummet där hon låg och lade henne till rätta med en blomma i handen och ett levande ljus på bordet bredvid henne.
Så fick jag komma in och ta ett stilla farväl.
Efter en stund lämnade jag rummet för att åka hem och när jag kom ner till ytterdörren stod hennes sambo där, och kom inte in. Det var ju låst.
Så jag släppte in honom och vi pratade lite med varandra. Han visste inte vart han skulle gå så jag följde med och visade honom.
Jag lät honom gå in själv så han kunde ta sitt farväl i enskildhet.
Vi har pratat med varandra i telefon idag, och det känns redan mycket bättre för oss båda.
Vi har ju en del praktiska saker att ta hand om så vi ska träffas inom de närmaste dagarna och diskutera oss igenom vad och hur och när.
...är det bara en vecka kvar till "de tre provens dag".
Säkerhet och beteende.
Yrkeslagstiftning.
och
Kartprovet.
Spännande värre.
Jag fortsätter, om än inte i samma utsträckning, att plugga. Ögonen blöder inte längre och hjärnan har slutat koka.
Jag har nu också lyckats (igår) att göra ett 100% kartprov.
Vi har haft "lektion" både igår och idag hos Gävle taxi. Riktigt kul och intressant att lyssna på både "läraren" och de övriga "eleverna".
Vi är en ganska brokig skara om man ser till vad vi jobbar/har jobbat med.
Det är en datatekninker, en långtradarchaffis, en högskolestuderande, en som är/har varit bildlärare, jag (ställningsbyggare) och en till arbetslös och en kille som jag inte vet vad han arbetar med. Men "läraren" och han verkar känna varandra väldigt bra.
Idag har vi pratat om det jag har som allra svårast med, vilotider och tidboken.
Jag vet att övningsexemplen i boken är mer "tilltrasslade" än det är i verkligheten. Men vi ska ju kunna räkna ut dem ändå, för man vet aldrig. När man kanske har två - tre arbetsgivare så gäller det att hålla reda på vilotiderna, för det blir dyrt att ertappas med felaktigheter i tidboken. 600:- i böter. Det klarar man sig väldigt bra utan, böter alltså.
Nästa vecka har vi två lektioner igen. Måndag och tisdag. Sen är det, som sagt var, allvar. Och den 29:e har jag förarprovet.
Jag bokade först tid för körning med egen bil. Då fick jag tid den 9/12. Men så kom "läraren" med tipset att boka tid med VV:s bil (för de vill ju tjäna pengar på sina bilar) och minsann fanns det inte en tid nästan 1½ månad tidigare. Så lämpligt. Men 400:- dyrare då förståss.
Jag har läst, mätt och räknat så ögonen blöder och hjärnan kokar ett tag. Men jag lever fortfarande.
Tack så mycket för era lyckönskningar.
Allt pluggande har gett resultat. Jag har fått en del diagnostiska prov (eller ska man säga övningsprov?) att göra. De liknar de riktiga proven som man får på Vägverket. Jag har faktiskt lyckats att klara alla tre delproverna, på tid, med bara ett fel på varje.
Men det betyder inte att jag bara ska luta mig tillbaka och tycka att "det här fixar jag lätt som en plätt".
Jag måste fortsätta plugga och köra övningsproverna.
Det finns 5 st i varje del att välja på. Totalt 15 st alltså.
Kartprovet (5 st) är det absolut svåraste.
Yrkeslagstiftning det näst svåraste och
Säkerhet och beteende det lättaste (läs: det minst svåra).
Jag var på andra "lektionen" idag.
Det var väldigt nyttigt. Dels att höra, och se, hur "läraren" tycker att vi ska jobba med atlasen. Dels att få prata lite oss elever sinsemellan.
Nej, kanske inte riktigt, men det blir åtskilliga timmar med kartbok, linjal och miniräknare.
Jag måste skicka en tacksamhetens tanke till Karin som låter mig hålla på. Det blir en hel del hushållssysslor för henne nu.
Uppgifterna i "läxan" är inte precis enkla. Man ska kunna räkna ut den lägsta genomsittsfart man behöver ha för att ta sig från punkt A till punkt B på en viss tid.
Eller hur lång tid det tar att köra fån punkt C till punkt D om snitthastigheten är 55 km/h.
Och för att veta hur långt det är från C till D, mäta på kartan och räkna ut det.
Andra frågor handlar enbart om bilens funktion.
T ex vad det normalt är som driver pumpen till servostyrningen. Eller vad det kan innebära om varningslampan för ABS-bromsen lyser.
Eller hur man enklast kollar att bromsservon fungerar.
Nu ska jag väl inte beklaga mig så mycket, det är faktiskt väldigt roligt och intressant också.
Jag kommer att få göra fyra delprov.
Säkerhet och beteende
Kartprov
Yrkeslagstiftning
och
Körprov.
Det ska bli spännande att se hur jag klarar mig.
Som det känns nu kommer jag att lyckas, om än med lite svårigheter.
Jag kommer nog inte att ge mig så mycket tid till er, mina Zoominvänner, på ett tag.
Hoppas ni har det bra.
Forumet måste jag besöka i varje fall, i egenskap av moderator.
En myndig mansröst sa: "Hej, det här är XXXX XXXXXX på Gävle taxi. Nu på tisdag kl fyra (16.00) startar vi förarkursen. Då är du välkommen. Vi håller till på samma ställe som vi hade informationsmötet. Vi håller på så där 1½ timme. Så får ni böckerna och lite annat material".
Det här har jag gått och väntat på i flera veckor nu.
Så här ska bokas tid för uppkörning, läkarintyg mm, mm.
Körkortsteori ska pluggas.
En Gävlekarta ska införskaffas och gatunamn ska pluggas.
Jag har en kompis, som bor nästan granne med oss, och han kommer från Linköping. Han kör för Gävle taxi, så jag frågade honom hur han gjorde för att lära sig alla gatorna här, och det var det tips jag fick.
Nu har de som namngett gatorna häromkring (inte i centrala stan) i alla fall haft visst system. Här i Andersberg är det väder som gäller. Stormgatan, Snögatan, Brisgatan osv, osv.
På Sätra är det stenar. Porfyrvägen, Fältspatsvägen m fl.
Det är med stor spänning jag ser fram emot det här.
Jag kan säga att sen jag var på informationsmötet har jag "övningskört" varje gång jag har varit ute och kört bil. Tänkt på:
Hur jag håller i ratten.
Att inte hålla i växelspaken mer än när jag växlar.
Hastigheten.
Avstånd till framförvarande.
Lång framförhållning.
Sakta in i god tid före ett trafikljus som är rött så kanske jag inte behöver stanna (miljökörning)
och en hel massa anndra små detaljer.
"Det är ju så jäkla kul" går Karin omkring och säger, hela tiden.
Jag har, efter många års saknad, kommit över en CD med några av mina favoritmusiker. Jag kanske inte alltid kommer överens med själva musiken, men de är ekvilibrister ut i fingerspetsarna.
Jag talar om den kanadensiska gruppen Rush och deras liveskiva "Exit...stage left".
Här är, från en annan livespelning, öppningsnumret.
"Spirit of radio"
Jag skaberätta lite varför jag gillar dem så mycket.
Till att börja med, att sjunga och spela bas samtidigt är inte det lättaste.
Ibland spelar han synt.
Gitarristen sköter då basen med fotpedaler (som på en orgel).
Trummisen har hur mycket grejer som helst runt omkring sig och verkligen spelar trummor.
Att sångaren har en mycket speciell röst, kan kännas lite konstigt till en början, men han ligger väldigt bra i musiken.
Jag hoppas att även ni kan uppskatta deras skicklighet.
Jag tyckte att det behövdes lite ljus i tillvaron.
Svart bakgrund är egentligen inte fel, men man måste variera sig lite.
Jag har inte tagit efter Vira och vill vara blå. Det är mera en slump att det blev så. Jag har gjort fyra likadana bakgrunder i färgerna gul, grön, röd och blå.
Favoritfärgen växlar lite då och då, kanske beroende på hur jag mår för tillfället.
Blå förknippar jag annars med Blues, och det står högt i kurs här.
Här kan du lyssna på en riktig höjdare:
Eric Clapton spelar elmore James´s "It hurts me too" och en låt som jag tror heter "Happy home". Men där vet jag inte vem som har skrivit den.
Idag, lördag, har det varit evenemang på järnvägsmuséet.
Viktor och jag var så klart dit.
Vi parkerade bilen bakom brandstationen och gick sen över till Gävle central för att åka ångtåg därifrån och ut till muséet.
Vi tog inte det första tåget, för jag ville filma dragaren. I detta fall E 10 nr 1746.
Jag tog en stillbild också.
Det här var alltså en pendel som gick hela dagen, med en halvtimmes mellanrum.
I andra änden gick en tillrest gäst från Danmark.
DSB:s MY nr 1159.
Ett diesellok med härlig "sång".
När vi kom fram kände jag att jag bara var tvungen att ställa mig framför E 10:an för att riktigt känna hur stor och imponerande den är.
Men den är långt ifrån störst.
Det finns en maskin som verkligen imponerar där.
Det största (och snabbaste) ånglok som byggts i Sverige. F 1200.
Kolla in hjuldiametern jämfört med folket som står där.
Evenemanget gick i matens tecken så restaurangvagnar från både Norge, Finnland och Danmark fanns där. Självklart fanns det också en svensk, ingående i Årgångståget som, sin vana trogen, besökte oss.
Minijärnvägen var det full fart på, med massor av olika modelltåg som både barn och vuxna fick åka med. Tyvärr tänkte jag inte på att fota några.
När vi åkte hem, efter så där fyra timmar, och stod precis bakom DSB-loket fick jag syn på denna söta lilla maskin.
I bakgrunden Årgångstågets restaurangvagn (den rödbruna) och faktiskt en vagn från orientexpressen.
Bara för att visa hur nära loket vi var när vi åkte hem tog jag den här bilden.
Lördagkvällen hade mer att bjuda på, då det var "lyskväll" efter Gavleån.
5000 marschaller tändes efter å-kanterna.
Men det blev så tråkigt väder att jag bestämde mig för att inte åka så jag slänger in en bild jag tog förra året.
...har gått till att rensa mina sidor från "icke eget material" har det blivit dåligt med bloggningen.
Nu är jag iaf här igen.
Jag har hunnit med att göra ett gäng nya knappar, som synes i min topbox.
Ni är välkomna att kika i albumet "Tomma knappar".
"Izas och Albins lya" och "Viktor" har fått var sin egentillverkad bakgrund av mig.
Iza och Albin fick en som jag gjorde med ett foto på lilla Iza som grund och Viktor fick en med ett foto på "Gravedigger" som jag knäppte när vi var i Globen förra året och kollade på "Monster jam".
Vi ska åka ner och kolla i år igen. Det ser vi fram emot, mycket. Så var det bara det lilla problemet att hitta dit.
Jag har varit där tre gånger, och kommit dit tre olika vägar. Första gången höll vi på att bli tokiga. Den syns ju "över hela stan" men hur vi än körde så var den i alla fall "där borta".
Vi kom till slut fram i ett område med hyreslängor som ser ut att vara byggda på 60-talet, och hittade en grusplan att parkera på, så behövde vi bara gå över en bro så var vi inne på området.
Andra gången var det så dimmigt att man inte såg den alls, utan då försökte jag följa skyltningen.
Lätt som en plätt. HAH!!
Rätt som det är "finns " inga skyltar längre. Bara att vända och försöka hitta dem igen, och efter en stund fanns det skyltar som det står "GLOBEN" på.
OK. På rätt spår igen då.
Till slut kom vi då till det bostadsområde jag vi var i förra gången, och hittade samma parkeringsplats, bara på andra sidan av motorvägen som går förbi där. Jag tror det är vägen till Nynäshamn.
Vi klev ur bilen och sa typ i kör: Men var f**n är Globen?
Dimman var så tät att den vita globen inte syntes.
Men vi vissta ju att den var där iaf.
Tredje gången.
Minutiösa förbredelser hemma.
Framför datorn.
Skrev ner vägnamn.
Vägnummer.
Ortnamn
och hur mycket info som helst för att hitta rätt.
Det gick bra, nästan ända fram.
Samma sak igen med att det helt plötsligt "inte fanns" några skyltar.
När jag kände på mig att "fortsätter vi nu åt det här hållet så kommer vi alldeles galet" så bara tog jag av till vänster i en kosrsning och åkte där en kilometer eller så, så var där plötsligt vägvisning till Globen igen, och vi kom fram.
Inte dit vi skulle ha kommit enligt den så noga iordningställda färdplanen, utan till samma parkering igen, som vid de två tidigare tillfällena.
Fjärde gången. Nu när vi ska ner igen, får jag nog anlita en privatchaffis, hahaha.
...styrdes kosan söderut. Längs E4. Till vår grannstad Uppsala, eller Östra Aros som är det gamla namnet.
Det var dags för återbesök hos kirurgen som fixade axeln.
Den nya motorvägen från Dragon gate och ner till Uppsala är mördande tråkig att köra.
Inte förrän man är nästan framme börjar det "hända" något. Inga rastplatser, fikaställen eller mackar. Bara lite åkrar vid Tierp och nära Uppsala, annars skog, skog och skog. Ett grustag. Lite avbrott i vyerna iaf.
Att ta sig från E4:an och till "rätt" del av stan kan vara lite knepigt. Det är lätt att köra fel. Jag missade att köra "rakt fram" i en av rondellerna för att komma till norra delen av stan och "svängde vänster" i stället. Nu visade det sig att det var en bra felkörning, för jag kom in på den trafikled jag normalt skulle ha kommit fram till norr ifrån och gjort en högersväng ut på den. Man får ha lite tur ibland.
Läkarbesöket var snart avklarat och det såg jättebra ut. Jag har fått tillbaka nästan 100% rörlighet i axelleden. Styrkan är också på god väg.
Efter läkarbesöket ville jag inte åka direkt hem utan jag körde in i centrala delarna av stan och parkerade.
Ett Uppsalabesök utan at ha varit på det legendariska Ofvandals café låter sig inte göras.
För några år sen var jag (och en kille till) och byggde ställning runt det huset så det var inga problem att hitta dit.
Jag tog några bilder inne i caféet:
Det var nästan så att man trodde att Dagny skulle komma och spilla. Men det var på Café 7:an det.
Jag var bara tvungen att fråga killen på nästa bild om det var OK att jag tog den.
Här kombineras gammalt och nytt:
Så gick jag en sväng på stan och kollade lite.
ett mycket bekant ljud hördes.
Ställningsbygges-skrammel.
När jag kom närmare fick jag se att en av mina tidigare arbetskamrater var där och bar grejer.
En bild från centrum, med "Carolina rediviva" i bakgrunden får avsluta den här gången.
Kalle är den typen du älskar att hata. Han är alltid på gott
humör och har alltid något positivt att säga.
När någon frågade honom hur han mådde svarade han: 'Om jag
mådde bättre hade jag varit tvillingar'.
Han var en naturlig inspiratör. Om en av de anställda hade en
dålig dag var Kalle där och talade om för de anställde hur man
kunde se positivt på situationen.
Jag blev nyfiken av att se detta, så en dag gick jag bort till
Kalle och frågade honom: 'Hur lyckas du?'
Kalle svarade: 'Varje morgon vaknar jag och säger till mig
själv: Du har två val idag. Du kan välja att vara på gott
humör eller du kan välja att vara på dåligt humör. Jag väljer
att vara på gott humör.'
Varje gång det sker något dåligt, kan jag välja att vara ett
offer eller dra lärdom av det. Jag väljer att dra lärdom av
det.
Varje gång någon kommer och klagar hos mig, kan jag välja att
acceptera deras klagan eller jag kan välja att peka på de
positiva sidorna i livet.
Jag väljer de positiva sidorna i livet.
'Säkert, men det är inte fullt så enkelt', protesterade jag.
'Det är det', svarade Kalle. Livet handlar om val. När du tar
bort allt runt omkring är varje situation ett val. Du väljer
hur du vill reagera på situationen.
Du väljer hur folk skall påverka ditt humör.
Det är du som väljer om du vill vara på bra eller dåligt humör.
Till syvende och sist är det ditt val hur du lever ditt liv.
Jag funderade över vad Kalle hade sagt.
Strax därefter lämnade jag företaget för att starta eget. Vi
tappade kontakten, men jag tänkte ofta på honom när jag gjorde
ett val i förhållande till livet, istället för att bara
reagera på det.
Många år senare hörde jag att Kalle var inblandad i en
allvarlig olycka med ett fall på 20 meter från en radiomast.
Efter 18 timmars operation och flera veckor på intensiven,
blev Kalle utskriven från sjukhuset med skenor längs ryggen.
Jag träffade Kalle ca sex veckor efter olyckan. Då jag frågade
honom hur han mådde, svarade han: 'Om jag mådde bättre skulle
jag ha varit tvillingar. Vill du se ärren?'
Jag avböjde erbjudandet om att se ärren, men frågade honom om
vad som försiggick i huvudet på honom under olyckan.
'Det första jag tänkte på var på min ännu ofödda dotter',
svarade Kalle.
'Så medan jag låg på marken mindes jag att jag hade två val.
Jag kunde välja att leva eller jag kunde välja att dö. Jag
valde att leva'.
'Var du inte rädd? Blev du inte medvetslös?' frågade jag
Kalle fortsatte: 'Ambulanspersonalen var fantastisk. De sa
hela tiden att allt kommer att gå bra. Men då de rullade in
mig på akutmottagningen och jag såg uttrycken i läkarnas och
sjuksköterskornas ansikten, blev jag vettskrämd. I deras ögon
stod skrivet: 'Han är döende'. Jag visste att jag måste göra
något.
Vad gjorde du då?', frågade jag.
Nå, det var en sjuksköterska som skrek frågor till mig', sa
Kalle.
Hon frågade om jag var allergisk mot något.
Ja', svarade jag. Läkarna och sjuksköterskorna stannade upp
medan de väntade på mitt svar. Jag tog ett djupt andetag och
ropade: 'Tyngdkraften'.
Genom deras skratt sa jag till dem: 'Jag väljer att leva.
Operera mig som om jag var levande, inte död'.
Kalle överlevde tack vare läkarens skicklighet, men också på
grund av sin fantastiska inställning.
Jag lärde av honom att varje dag kan vi välja att leva fullt ut.
Inställningen är, trots allt, allt.
Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv
bära sina bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga'.
Matteus 6:34
Egentligen är dagen idag den morgondag som du bekymrade dig
för igår.
Nu har du två valmöjligheter:
1. Radera detta
2. Vidarebefordra det till människor som du bryr dig om.
Jag hoppas att du väljer alternativ 2. Det gjorde jag.
Subject: När det känns för j-ligt, tänk så här.....
Jag är tacksam...... för tonåringen som gnäller för att han
måste diska för då är han
hemma och inte ute på gatorna.
....för skatterna jag betalar för det betyder att jag har ett
jobb.
....för att jag måste städa efter en fest för det betyder att
jag har vänner.
....för att kläderna är lite trånga för det betyder att jag
har mat på bordet.
....för att gräsmattan behöver klippas , fönster tvättas och
hängrännor som måste rensas, jag har ett eget hem.
....för skuggan som bevakar mitt arbete, det betyder att jag
är ute i solen.
....för alla klagomål på politiker för det betyder att vi har
fri yttranderätt.
....för att parkeringsplatsen är längst bort för det betyder
att jag har råd att ha bil.
....för min höga elräkning, den betyder att jag har det varmt.
....för kvinnan i bänken bakom mig i kyrkan som sjunger falskt
för det betyder att jag kan höra.
....för tvätthögen på bordet för det betyder att jag har
kläder att ta på mig.
....för trötthet och värkande muskler i slutet av dagen - jag
har kunnat arbeta hårt.
....för väckarklockan som ringer på morgonen, jag lever.
....och sist men inte minst för att jag får många mail, för
det betyder att någon tänker på mig.
...var jag och hjälpte några kompisar med rivningen efter cityfesten. En nästan spöklik känsla att gå omkring bland stilla och tysta åkattraktioner, lotteristånd och öltält.
Jag tog ett par bilder.
Den här är tagen på ungefär samma plats som en av bilderna i förra bloggen, från söder ner mot centrum:
Här ett av alla öltälten så här "dagen efter":
Lite svårt att tänka sig "röjet" och "gemytet" när man ser det tomma tältet.
...från cityfesten efterlystes av någon här för leden.
Vi var ner ett tag i dag (lördag) och vandrade runt bland all människor och stånd.
Vi gick först längst upp på söder och på sin vanliga plats fanns den här individen:
En ren i naturlig storlek.
När vi sen vände om och gick ner mot centrum tog jag den här bilden:
Tyvärr syns inte alla huvuden som var längst bort i mitten på bilden. Det blev bara en vit massa. Men, det får man väl räkna med när man använder mobilkamera.
Där nere (i den vita massan) hittade vi en "tatuerarstudio" för "fegisar":
Sista bilden jag tog blev den här:
för att visa att det inte bara är langos och thai-mat som serveras.
Vi låste upp oss för två år hos "3" och fick med oss två nya telefoner hem. K770i.
Sen började det regna så vi for hem.
Väl hemma var vi tacksamma, för det började att åska också.
Nu är det kväll och TV:n går och vi tar det bara lugnt.
En sak till bara.
Till dig som anonymt sätter en "tumme ner " i min gästbok: Våga visa vem du är så möter du respekt.
Jag fick för mig att göra spaljéer av sly. Det växer massor av små rönnbärssly på baksidan. Så ut med sekatör och tumstock i högsta hugg och kapade till och kvistade lite olika längder. Sen in på altanen och med utemöblerna som arbetsbord knöt jag ihop dem till spaljéer i bästa Ernst Kirschsteiger-anda.
Det tog en hel del längre tid än jag hade räknat med, men skoj var det.
När jag hade bundit färdigt, hängde jag upp dem i öppningarna ovanför våra rosbuskar (som Karin hade bundit upp hjälpligt med snören och stöttat med buskstöd) och lät dem klätra i spaljén istället.
Igår eftermiddag placerade vi oss, sonen och jag, på stranden nedanför Engeltofta och väntade in ostindiefararen Götheborgs ankomst till Gävle.
Vår egen stolthet briggen Gerda hade gått ut för att möta henne "utomskärs".
Jag hörde på lokalradion att Götheborg hade begärt lots till kl 15.00 och nu närmade sig klockan 16.30 så snart skulle dom komma.
Massor av småbåtar körde och seglade ut och in i hamninloppet.
Nu var det inte bara vi som hade kommit på idén att vänta där så sorlet börade sakta stiga.
Skulle dom komma för segel?
Var det där...?
Näe, bara en högmastad segelbåt.
Plötsligt skar ett vrål genom luften.
Jag, och säkert fler med mig, hajade till ordentligt. En riktig skrytbåt med stor v8 och inga ljuddämpare startade och började kasta loss från den lilla piren alldeles intill oss. De hade legat där hela tiden medan vi var där och spelat musik på mycket hög volym, och nu detta vrål. ÅÅÅÅHHH vad ilsk jag blev.
Så drog dom iväg, ljudvolymen sänktes till det tysta sorlet och vågornas skvalp igen.
Då!
Skymtade ett bogspröt, sen fören på...Gerda.
Alldeles efter kom hon så, Götheborg.
Tyvärr med revade segel. Det gick väl inte att segla i motvinden.
De var långt ifrån oss men jag tog några bilder ändå:
Bättre bilder än så fick jag inte, men vi har väl tänkt oss ner till hamnen och kika ordentligt på henne.
Traktorer och vingar då?
Jo idag var vi till Rörbergs flygplats, mellan Sandviken och Gävle, för flygklubben och Valbo veterantraktorförening hade ett evenemang.
Det blev mycket traktorer för oss och inte så mycket flyg.
Vi gick runt lite och tittade (och luktade) lite på alla uppställda fordon.
Det var inte bara traktorer där utan vad sägs om en riktigt gammal HD?
Två "Bubblor" av skilda årgångar?
En gammal (1957) Mercedesambulans?
Och så förståss Traktorer.
Sonen sken starkare än solen när han fick lov att provsitta.
Den obligatoriska "Tractorpullingen" tog vid.
Jag tog inga bilder på det men det lät, rykte och dammade duktigt.
Efter tractorpullingen skulle det bli bildemolering.
En uttjänt postbil hade ställts på ett litet fält och nu skulle det demonstreras vad en grävmaskin och en bulldozer kunde åstadkomma.
PANG!
Skopan rätt ner genom taket
PANG!
En gång till.
Tredje "panget" gav det här resultatet.
Nu ville bulldozerföraren också var med och leka.
Han körde fram, lyfte skopan och körde rätt upp på vad som var kvar av bilen.
Det tog väl ungefär 10 min - en kvart så var bilen bara en halv meter hög.
...nu har jag drabbats av virus. Mitt antivirusprogram rådde inte att stoppa det. Det sitter i halsen. Tänk om det vore lika enkelt att bli av med det som att formatera om datorn, hahaha.
Nog om det.
Idag var vi till järnvägsmuséet (igen) sonen och jag. Vi började utomhus.
Direkt innanför grindarna finns en liten lekplats, naturligtvis i tågets tecken, så där fastnade vi en stund.
Lite längre in på området har dom en minijärnväg. Den var igång idag och sonen fick åka ett varv medan farsan gick bredvid och fotade.
Lokförare för dagen var en av våra lokala förmågor när det gäller teater och show, Peter Iller.
Eftersom vi känner varandra flyktigt hejade vi och pratade en stund och sen bar det iväg.
Mot "katastrofen" skulle det visa sig.
Innan skräcken tar alltför stort grepp om er så ska jag säga att det inte var så farligt. Den sista vagnen, som ni ser så var den tom, hoppade av spåret och det frasade lite om hjulen i gruset. Föraren märkte det direkt och stannade. Det är ingen större hastighet heller, lite mer än "gå-fart".
Vagnen lyftes snart på igen och färden gick vidare.
Efter minitåget gick vi och betalade in oss.
Innanför kassan finns en liten servering och innanför den ett lekrum. Där kan man klä ut sig till konduktör eller tågvärd om man vill. Det finns två st briotågbanor och en modelljärnväg som går att köra.
Där brukar vi alltid bli kvar tills det är dags att åka hem igen.
Vi hade inte varit där lång stund idag förrän det ropades ut i högtalarna att de som var intresserade av en teatervisning av Hennans station skulle samlas vid entrén och följa med guiden till stationsbyggnaden.
Jag frågade om sonen ville gå, och eftersom vi hade sett Peter Iller tidigare på dagen och även sett honom förra året, då med en teaterberättelse om järnvägens historia, så blev han nära nog eld och lågor. Klart att vi skulle se det!!!
Vi samlades, ett tjugotal personer, utanför entrén och mycket riktigt så var det Peter som kom.
Hela vägen, 150-200m, till stationshuset gick han baklänges och berättade lite av bakgrunden till att Hennans atation slutligen hamnade i Gävle. (Hennan är ett litet samhälle strax utanför Ljusdal).
Väl framme på perrongen pratade han en liten stund till innan han bad oss vänta,för han skulle bara gå in och titta om han kunde hitta stationsmästaren, varpå han försvann.
Det dröjde en stund och en liten stund till och ut kom stationsmästaren (naturligtvis samme Peter iller ombytt) och han bullrade och gick på där.
Stationsmäster var en hög titel på den tiden och man måste ju utstråla viss pondus.
Han berättade att han i folkmun brukar kallas stins men det är inte rätt. Stins är en förkortning av "Stationsinspektor" och såna fanns bara på de större stationerna son t ex Gävle central. Den som står och "vinkar av" tågen har titeln "Tågklarerare".
Han bjöd in oss att titta i expeditionen och brättade hur man gick till väga förr i tiden med telefonsamtal till "nästa station" när man hade skickat iväg ett tåg, och fick samtal från den stationen när tåget hade passerat den. Allt fördes in i en sorts loggbok.
Efter en liten stund ursäktade han sig och försvann in i rummet bredvid. En liten stund senare dök hon upp.
Postdamen.
En rejäl kvinna med sju skinn på näsan, tillika medlem i föreningen moralens väktare. Hon hade lite bråttom för hon skulle på ett möte, men kunde ändå berätta om "sluskarna" som uppehöll sig i väntsalen och om den andra postanställda kvinnan som nedlät sig till att prata med nämda sluskar och till och med var trevlig mot dem.
Sen var det dags att förflytta oss till väntsalen, ut-schasade av den beskäftiga postdamen.
Där ute dök så småning om Hennanbon som skulle åka tåg till Bollnäs och fria upp.
Den fjärde figuren i Peters repertoar.
Han pratade lite om personalen på stationen och hur han hade, mot reglementet, bjudit en av dem på en sup och vi fick lova att inta svallra för vare sig stationsmästaren eller polisen som snart skulle komma till stationen och hålla förhör med personalen om den sk Hennanligan.
Innan polisen hann komma förvann bybon ut genom väntsalsdörren.
Bara ett ögonblick senare gjorde då poliskommisarien entré genom den andra väntsalsdörren och började fråga oss om vi visste något om ligan. Då ingen svarade frågade han om vi var utsocknes allihop och då svarade några av oss att det var vi.
Då började han berätta om hur ligan hade jobbat.
Någon, troligtvis en anställd på stationen, hade ställt signalen på rött för "Tysktågen" som passerade där under andra världskriget. Och prcis innan tåget hade stannat ställde signalen på grönt igen.
Då, när tåget gick så sakta, passade några personer på att klättra ombord på godsfinkorna och slänga av en del av lasten. De hade hittat hos en del bybor allt från fallskärmar till ost, kaffe och tobak. det sägs att t om en motorcykel med sidovagn hade dumpats i Hennansjön.
I och med kommisariens aförande var föreställningen slut och Peter fick ordentliga applåder.
En ypperlig föreställning framförd av en suverän artist.
Tyvärr var det för dåligt ljus för fotografering där.
Bilden från väntsalen är tagen vid ett tidigare tillfälle.
Jag måste bara berätta som avslutning att sonen tycker att det är väldigt läskigt att gå ner till de riktiga loken och vagnarna.
Det är otäckt att gå så nära, framför dem.
Men idag, efter föreställningen var vi in, så långt det går att komma och som belöning skulle jag bjuda honom på fika innan vi for hem.
När vi var på väg genom hallarna ut till severingen ropades det ut i högtalarna att muséet stänger om 10 minuter. Så var det med det fikat.
Han skulle nu inte bli utan fika så vi for till Gävle bro och tog en fika där.
Nu är vi hemma, sitter vid varsin dator, alla tre, och det är snart dags för nattning.
...skicka en hälsning till alla vänner (och dem jag ännu inte känner) här på Zoomin, här i bloggen då jag har kort om tid pga ytterligare en om formaterig med allt vad det innebär att ladda in alla "nödvändiga" program igen.
Det har det väl heller inte, egentligen. Men jag har "råkat ut för" både och.
Haveriet inträffade för tre dagar sen och Corvetterna kollade vi, sonen och jag, idag.
För att börja med datorn, så fick jag in ett riktigt elakt virus för tre dagar sen. Varken Avast, Trend micro, Adaware eller SpyBot S&D rådde på det. Det tog en hel dag i anspråk att låta alla dessa gå igenom datorn.
Bara att rädda bilder och annat viktigt och formatera om.
Jag höll på hela dagen dag två med att ladda in alla program och annat när det började låta lite konstigt om hårddisken och det lade av igen.
Min teori är att den blev för varm när jag höll på så mycket med den.
Nu har jag monterat in en fläkt som blåser på hårddiskarna och så smått börjat komma ikapp med alla program jag vill ha igen så jag har lite tid för annat också.
T ex att fara iväg och "jaga" Corvetter.
Jag läste i tidningen att Corvettklubbens Gävle-dalaavdelning skulle ha träff i Ockelbo idag. Så vi for iväg, sonen och jag.
Vi hittade dem utanför ett pensionat och strosade omkring och fotade lite. Här kommer några exempel:
I våras bestämde jag mig för att det var alldeles för mycket mossa i gräsmattan, eller rättare sagt, för lite gräs i mossmattan.
Jag rev bort all mossa (och för all del allt gräs) med en kratta. Det visade sig att jorden inte var särskilt jord-lik utan väldigt lerig.
Det fanns en hel del sand kvar efter dem som gjort i ordning gårdarna efter fjärrvärmedragningen. Så jag tog helt enkelt och snodde några kärror sand (så där en 20 st) och vände ner i lerjorden. På så vis blev den en hel del lättare.
En bild på det som var gräsmatta:
Och här skillnaden med sand och utan:
Det blev en höjning i och med att sand tillfördes.
Idag tog jag en bild på hur den nya gräsmattan ser ut. Det var efter tredje klippningen.
Jag känner mig riktigt nöjd.
Tilläggas ska att jag egentligen inte kan ett skvatt om att anlägga en gräsmatta.
Lön för mödan 2:
Igår fick jag för mig att göra något åt bilen.
Den har inte blivit tvättad sen långt före operationen av axeln (29/4) så det behövdes.
Efter tvätten gjorde jag en lackrengöring och efter det vaxade jag den. Allt gick bra utom motorhuven.
Den har varit flammig och ful sen vi köpte bilen och säkert långt innan dess. Där räckte det inte med lackrengöring.
Rubbing heter leken.
Och nog fick jag rubba alltid.
Jobba, jobba, jobba!!!
Sonen kom ut till mig i garaget och hälsade på. Han ville kolla vad jag gjorde. Han frågade om han fick sitta i bilen, och det var naturligtvis OK.
Jag gnodde vidare och brydde mig inte säskilt om vad han gjorde.
I dag, när jag skulle lägga in bilden på gräsmattan, såg jag att han hade knäppt mig "in action":
Resultatet blev inte det allra bästa, men gott nog.
I dag fortsatte bilvården invändigt. Dammsugning överallt där man kommer åt och sen torkning överallt där man kommer åt.
När jag var färdig ropade jag till Karin att hon måste komma och titta.
Hon blev smått överväldigad får jag lov att säga. Bilder har jag inga, jag har inte tänkt på att ta några, men det kanske kommer.
Vår avdelning av hyresgästföreningen och stadsdelen Östers, ordnade bussresor dit idag. Ovetandes om varandra, så det var rena slumpen att vi valde samma dag.
Vi åkte med chartrad buss kl 8:00 och kom fram vid 10:15-tiden. Hemresan var satt till kl 16:00 så det blev ett antal timmar att "slå ihjäl".
Det småregnade lite då och då under resan dit, men när vi kom fram sprack det upp och blev riktigt skapligt väder. Inget idealt badväder, men uppehåll och solsken och ganska angenäm temperatur.
Sonen ville till "Trafikstaden" och köra bilar.
En stilstudie:
Efter det var det dags för lite andra aktiviteter, för att så småning om hamna i fortet, där både mor och son tjänstgjorde som vaktposter:
Vi hade sneglat misstänksamt på himlen söderöver, för sakta men säkert, närmade sig lite hotfulla moln.
Efter ett tag visade det sig att de inte bara var lite hotfulla, de växte till sig och blev odrentligt tjocka och mörka:
Man kunde tydligt se hur regnet hängde under molnen och det såg ut att det när som helst skulle börja blixtra och dundra.
I det läget bestämde vi oss för att vi var hungriga, Vi tog oss till restaurang Bäverhyddan och deras buffé.
När vi precis hade satt oss så började det vräka ner. Ingen åska, men ett rejält skyfall.
Vi åt mycket och länge, och när vi var färdiga hade skyfallet övergått till ett lite stillsammare regn.
Sonen ville spela minigolf, så iförda diverse regnkläder och paraply attakerade vi de dyngsura banorna. Det var stora pölar på vissa av dem så bollarna nästan tvärstannade.
Regler var uteslutna och sonen trivdes.
Efter ett tag sprack det upp igen och tillvaron blev åtskilligt bättre.
Då ville sonen pröva BMX-cykel.
Vi tog oss dit, provade in hjälm och iväg bar det.
Han var lite försiktig i början, för han hade "aldrig cyklat på grus förut". Men efter bara en liten stund så blev det lite mer attack.
En bild på målgången...
Hemfärden gick bra, förutom att en del barn var väldigt trötta och därför lite stimmiga.
Vi kom fram till att längden på resan och tiden där inte hade kunnat vara mycket längre än så här.
Jag är på kurs i Brunnsvik med Hyresgästföreningen.
Snart ska jag gå och käka middag och efter det blir det liten pub-afton.
I går kväll var det grillning. Gott-gott-gott.
Kul att träffa en massa nya människor och diskutera olika infallsvinklar och idéer. Många goda uppslag har stötts och blötts. Man lär sig nästan mer på "fritiden" än man gör på "lektionstid".
Jag har väl fått lite "till livs" att ta med mig hem och försöka omsätta i praktiken.
Hoppas at mina styrelsekamrater tycker och känner lika.
En sak som oroar mig lite är att fritidsmedlen hotas att dras in om inte de används till aktiviteter inom bostadsområdet.
Det är fler än en som har sagt till mig att "ni får inte ta bort resorna".
Det verkar visst vara OK att anordna en resa inriktat på barnfamiljer, t ex Leksand sommarland.
Det blev en ganska händelserik helg trots att man bara skulle ta det lugnt. OK vi har tagit det väldigt lugnt, vilket man inte kan säga om vissa andra.
Det började redan på torsdag morgon vid fem- halvsextiden med att en bil körde in på gården. Inget märkvärdigt med det egentligen, det är det många son gör. Men den här gången var det lite annorlunda.
Bilen lät väldigt konstigt. Det riktigt fräste om ventilerna och det lät som den gick på bara två (av fyra) cylindrar.
Det gasades ordentligt. Han försökte väl "få igång" alla cylindrar på det viset. Så höll det på en lång stund, utanför sovrumsfönstret.
Sen "dog" bilen och de två som åkte i den började prata och slamra med, ja jag vet inte vad allt för nåt.
Nu hade jag blivit väldigt nyfiken så jag vinklade upp persiennen lite så jag kunde spana på dom.
Dom gick lös på inredningen med bl a en yxa. Till och med motorn slog han med yxan. Sparkade på innersidorna på dörrarna. Slängde ut en massa grejer (troligen stöldgods) på gräsmattan utanför grannens sovrum.
Till slut plockade dom ner prylarna i en stor plastsäck och en axelremsväska och förberedde sig för att gå därifrån.
Nu ringde jag polisen.
Dom var "så här" (alltså inte alls) intresserade av att komma.
"Vi får väl se om vi har en patrull ledig" sa dom.
På midsommarafton for vi till Saltharsfjärden
i Norrsundet och hade lite midsommarfirande tillsammans med bror och hans familj hos fiskare Bergman.
Dom har varje år en liten tillställning på gården, där dom bjuder på kaffe, saft, bullar och kakor samt en liten Whiskey-pinne till den som vill ha och till det har dom en tremannaorkester som sjunger och spelar.
Allt detta gratis.
Fiskarboden är öppen, så man kan handla alla de möjliga sorters lax och andra fiskar.
Pepparlaxen är suverän.
I morse kl 8 ringde telefonen.
Det var en granne som undrade om vi (hyresgästföreningen) hade hyrt ut pingislokalen.
"Näe, det har vi inte" svarade jag.
"Det är då nån där inne"
Det måste undersökas, så Karin och jag tog nycklarna och gick dit och kollade. Mycket riktigt, där var en kille, helt väck i skallen, som stod och petade med en pinne i toastolen och mumlade nåt om att vi måste skaffa hjälp för det var översvämning.
Ringa polisen igen då.
Den här gången kom dom iaf på 10 minuter.
Men i ett obevakat ögonblick fick han tillfälle att rymma genom ett fönster på baksidan.
Vi fick beskriva för polisen hur han hade sett ut och lite annat.
Då såg grannkvinnan hur någon cyklade omkull en bit bort och reste sig och försvann förbi en bom och iväg. Polisen efter men förlorade för mycket tid på att öppna bommen, så killen kom undan.
Tråkigt.
Några timmar senare kommer samma grannar, ett äldre par, gående förbi våran altan. Då säger karl´n "Nu är det bara att ringa igen. För nu ligger det nån och sover i baksätet på en bil med sönderslagen ruta, på parkeringen. Du kan väl gå ut och titta."
Sagt och gjort. Jag gick och kollade. Nu satt han i passagerarsätet i fram med huvet på instrumentbrädan och en fot utanför dörren och sov.
Så jag ringde polisen igen.
Jag kunde ju inte känna igen killen, men jag sa att det kanske hade med inbrottet tidigare idag at göra.
Efter ett tag kom dom. Samma två poliser som i morse. Nu stod dom utanför bilen och poliserna frågade ut honom. När jag kom närmare såg jag att det var samma kille som i morse, så jag sa det till poliserna. Dom hade också identifierat honom på vår beskrivning.
Så var min lilla midsommarsaga slut.
Nu är vi hemma i (förhoppningsvis) lugn och ro.
Pepparlaxen med färskpotatis till smakar fortfarande gott i munnen efter kvällsmaten. Karin sitter vid "sin" dator och jag vid "min". Sonen har precis kommit hem efter att ha sparkat boll med mosters kille.
Ha det gott alla och trevlig fortsättnig på helgen.
Min (och sonens) vana trogen placerade vi oss vid Emanuelsons.
Den förmodligen äldsta deltagaren var en brandbil från Hedenhös ungefär:
Den klart sötaste var en liten Fiat med stor husvagn:
Alltså, i förhållande till bilen, då.
Äldste Svensk var nog den här:
Den här föll Viktor i smaken:
Kvällens längsta ekipage:
Absolut i min smak:
Och den här:
Men som jag skrev i början, det fanns så otroligt många fina bilar att jag skulle ha behövt ett minneskort utan dess like för att kunna få alla med på bild.
...när jag var nere på stan råkade den här komma puttrande. Jag skyndade mig med mobilkameran och lyckades fånga den. En, lite till åren kommen, skönhet. Hon (jag tror det var en hon) verkade vara vid god vigör och vars man verkade mycket stolt. Han var väl medveten om kameran.
...bjöd på lite tuffare tag bland chaufförerna. Det var fler poäng på spel.
10 för heatseger mot 7 i gårdagens tävlingar.
Det laddades rejält och blev mycket trängre i första kurvan, med påföljd att mina kollegor i posteringen (och "rullargruppen) hade fullt upp.
Så gott som i varje heat var det någon som fastnade i sanden bredvid banan. Somliga behövde bara ett par duktiga knuffar från några starka män, medan andra blev bägade av jeeparna och ytterligare några fick "åka gafflar" ut till depån.
Här en liten filmsnutt som visar att det är lätt att hamna bredvid banan. Den är tagen med mobilen, därav kvalitén:
Tyvärr inträffade en händelse av lite mer allvarlig karaktär. En rullning, som till en början såg ut att bli en "vanlig" rullning blev lite mer otäck när bilen rullade på tak över en ensilagebal och sen slog ner med våldsam kraft i backen. Föraren tog sig ur bilen, men sen vinkades ambulansen dit och dom höll på ganska länge innan han "lastades" på båren och kördes iväg.
Vad jag har hört, klarade han sig ganska bra men fick stanna kvar på sjukhuset för observation.
Bilen gick det sämre för:
För utom den kraschen, var vi förskonade från allvarliga händelser. Några "vanliga" rullningar blev det ju, men det hör till.
Finalerna blev verkligen rafflande med ideliga ledarbyten allt eftersom förarna valde alternativspåret. Det var fler än en gång de körde sida vid sida över mållinjen och domarna var tvungna att avgöra vem som vann.
Racing när det är som bäst.
Jag avslutar med några slumpmässiga bilder från dagen.
Jag var placerad på postering 2, som "avflaggare", dvs att jag ska ställa mig mitt i banan efter att bilarna gått i mål och visa in dem till depån.
Det låter kanske mycket värre än det är, det där med att stå mitt i banan, men då har dom ju fått målflaggan och slagit av på takten, så...
Då är det betydligt mer spännande när 6 stycken kommer rusande från starten och ska "ordna in" sig i första kurvan, den vid postering 2.
Behöver jag säga att det stundom blir väldigt trångt? Och ingen vill ju ge sig....
Bilden ljuger lite, bilarna är mycket närmare oss än det ser ut att vara.
Det ljusa fältet i bakgrunden är startplattan. En asfalterad plan som ganska fort övergår till grus.
Alltså, 6 st i bredd där nere, med sikte rakt mot oss, gasande så mycket det bara går, för att sen vika av lite till vänster och in i första kurvan, som är asfalterad.
Adrenalin!
Riktigt långväga gäst hade vi också, ända från Ö-vik.
Jag minns inte namnet men jag fångade honom på bild. Den blå/röda med nr 60:
Jag måste nämna min granne också. Vilken suverän kille. Han ställde upp och skjutsade mig till Storvik och Kyrkberget, 3-3,5 mil enkel resa, och for tillbaka till Gävle, för han hade bord på en loppmarknad, och kom och hämtade mig sen. Visserligen körde han min bil, men det var fantastiskt snällt av honom.
Jag ska iväg i morron igen, men då kan Karin skutsa mig.
Återkommer med mer, och förhoppningsvis fler bilder, i morron kväll. Jag avslutar med en till "action-bild" strax före första böjen:
Det blev inget bloggande igår kväll. Jag var på ett möte med socialdemokraterna i Andersberg, och det drog ut på tiden.
Hur som helst, gårdagens utflykt ställdes till Gävles nyaste stadsdel, Gävle strand, längst ut på Alderholmen. Några bilder blev det naturligtvis. Håll till godo.
Så här ser det ut när man kommer längs åns norra strand.
En kanal har grävts genom området.
Kul och intressant att se hur stadsdelen växer fram.
Alltså när man är tillräckligt "torsk" på tåg för att stå mer än en och en halv timme och vänta på ett speciellt tåg.
Det här har jag sett vid ett otal tillfällen och på olika platser runt om i stan, bl a från taket på ett av höghusen i stadsdelen öster. (Se bilden på det intäckta huset i en tidigare blogg). Det var häftigt att se "ormen" ringla sig genom växlsrna.
Hur som helst, idag fick jag chansen att "fånga" tåget.
Jag såg när det var på ingående så jag gjorde mig beredd med mobilkameran. När det var på lagomt avstånd började jag filma. Jag tänkte mig en film på ett förbipasserande tåg, men vad jag inte visste var att mannen som stod i närheten av mig också väntade på just det tåget.
Han var nämligen lokförare och skulle byta av den som körde tåget. Jag blev mäkta förvånad när tåget plötsligt tvärstannade, ja så tvärt ett tåg nu kan stanna, och förarbytet ägde rum.
Så i stället för en film blev det två. Jag ville ju få med hur (imponerande) långt tåget var.
Andra filmen visar hur tåget startar och sakta kör iväg. Sakta för att utfartssignalen fortfarande visade rött. Det var nära att det blev tvunget att stanna igen men precis slog signalen om till grönt. (Alldeles efter att killen och tjejen gått förbi kameran).
Jag är fascinerad av hur två lok kan "axa" så med så många ton "i kroken". Vagnarna är nämligen fulla med träflis, och det blir tungt. Mycket tyngre än om det skulle ha varit timmervagnar.
Hoppas att ni orkade kolla på hela filmen, jag vet att den blev lite lång. Men det var ju, som sagt, tåget också.
Kameran full med bilder men tomma batterier, så jag (ni) får nöja mig (er) med de bilder jag tog med mobilen.
Jag använde den efter att kameran "dog".
Det var inte bara bilar som var med den här gången utan diverse udda fordon också. Här kommer ett exempel:
Ett annat udda fordon var denna V6-försedda traktor:
Det är nog ganska ovanligt att cruisa med lastbil, skulle jag tro.
En gammal Volvo viking:
Kvällens rökridå stod en Cheva-van för:
Sen kom polisen och ställde sig, mycket strategiskt, på den plats där de flesta brukar "burna". Så det blev inte nåt mer av den varan.
De obligatoriska "pilsnerbilarna" var också närvarande. En del i sånt skick att det är förvånande att de över huvud taget gått igenom besiktningen.
De överförfriskade 18-åringarna, med en burköl i handen och en cigarett i mungipan trots att det syns alltför väl att de inte är vana att röka, var också representerade.
Som motvikt till det fanns där de som tar det här med cruising lite mer på allvar. De som lägger lite tid och möda på att klä sig motsvarande årsmodellerna på bilarna de åker i. Kul att se.
Jag har fler bilder i galleriet och om ni klickar här så kommer ni dit.
Ännu fler bilder kommer när jag har laddat batterierna till kameran.
En trevlig kväll avslutas härmed.
God natt från Uffe.
PS. Jag fick veta att det blir cruising i Sandviken den 31 maj. Så om vädret tillåter åker vi dit också. DS.
...inte lika lång promenad idag som sist, men jag var nere på sta´n i alla fall.
Där pågick förberedelserna för vad som komma skall ikväll. (Det finns ju dom som har tjuvstartat).
Nämligen den traditionsenliga cruisingen.
Vid Slottstorget "fångade" jag några som satte upp avspärrningar. Det finns dom som tror att bara för att det är cruising så får man köra och parkera lite hur man vill.
Här är dom i a f i full färd med avpärrning:
Som jag skrev tidigare har några redan börjat cruisa. Den här gamla, fina Chevan fastnade i sökaren:
Sonen och jag tänkte oss ner på eftermidda´n-kvällningen och kolla lite.
Kameran får lov att följa med också, så en och annan bild utlovas här lite senare.
Jag gick hemmifrån på förmiddagen, vid ½11-snåret.
Skulle bara gå ut och gå av mig lite rastlöshet. På baksidan av huset träffade jag på ett par killar som höll på med det sista av återställningen efter grävningarna i kvarteret förra sommaren. Där blev jag en stund och surrade lite med dom. Det var sista dagen för dom den här gången, men upphandlingen för nästa etapp är inte färdig än, så vi ses nog snart igen.
Så gick jag då vidare förbi macken och konsum, ner mot sta´n.
Ganska snart var jag i närheten av konserthuset. "Jag har ju mobilen med mig", tänkte jag. "Kanske kan jag få ett par fina vårbilder där."
Tänkt och gjort. Jag gick ner mellan konserthuset och ån och tog några bilder. Här får ni se:
Sen gick jag över bron (den på sista bilden) och in till centrum. Där stannade jag till framför rådhuset och satte mig en liten stund på en stenmur. Där tog jag denna bild:
Efter det fortsatte jag Drottningatan ner till stationen och under spåren, över till Öster. Där har jag tillbringat många arbetstimmar med ombyggnationen. Både som ställningsbyggare och lastmaskinsförare. Jag kunde inte låte bli att fota en del av ställningen som står där nu. Och jag är glad att jag slipper ut och riva den.
Kolla här bara:
De där 9 plankorna (18 om man tar båda utbyggnaderna) ligger på strax under 40m höjd.
Lite spännande om man säger.
Så styrdes kosan hemåt igen.
då gick jag längs södra stranden av ån. Upp mot platsen där den berömda bocken står (och brinner ibland) till jul.
En bild från södersidan av ån blev det också:
Till vänster skymtar länsmuséet och husen lite längre fram hör till gamla Gefle.
Den sista bilden för idag och en skapligt lång (ca 4 km) promenad kvar innan jag var hemma igen.
Sammanlagt fick jag mig en nätt liten tur på en mil.
En aning mjölksyra i lårmusklerna sista backen hemma.
...har gått nu (nästan) och jag börjar vänja mig vid att vara enarmad. Det är faktiskt en hel del man klarar av att göra. Idag har jag sett till att den blivande gräsmattan har blivit vattnad. Det var lite bökigt att rulla ut slangen, men sen att koppla vattenspridare och kran var ingen match. Karin har lovat att hon ska lägga ihop slangen i en hög på altanen så kan jag vattna i morgon med.
Jag var och fick nytt bandage på operationssåren idag. Det var första gången jag tittade ordentligt på hur det ser ut. Svårt att tro att ett så pass stort ingrepp kan fixas genom 4 så små hål. Det var riktigt fint.
Igår hade vi städdag här i området. Varje vår anordnar vi en sån. Ett alldeles ypperligt tillfälle att få träffa, surra med och lära känna grannarna.
Hyresgästföreningen hade utlyst en tävling där den lokala förening som hade flest deltagare procentuellt per hushåll, vinner 3000:- att ordna något för medlemmarna för.
Vi lyckades få 59 namn.
Med 200 hushåll totalt blir det rätt hög procent.
Till städdagen hör absolut grillning. Jättekul, för det kom så många i olika åldrar.
Vi har så härlig stämning i vårt område. De flesta känner eller känner till varandra så snacket gick och alla hade roligt.
Nu kommer jag inte på nåt mer att skriva om så jag säger (!) hejdå och ha det så bra alla.
Jag hade lagt mig på sängen för att vila med armen på en kudde vid sidan av mig.
Efter en liten stund ville jag ändra lite på kudden, för det var lite obekvämt.Så jag stack in vänsterhanden under armen och tog tag i kudden och när jag skulle flytta lite på den så råkade jag, rent reflexmässigt, försöka lyfta högerarmen. Det brakade till nåt alldeles förfärligt i axeln, precis där den lagade senan ligger.
Jag såg framför mig hur förankringarna släppte och senan for iväg upp under "taket" igen och att hela operationen blev tvungen att göras en gång till.
Snacka om skrämskott!
Jag grät som ett litet barn.
Karin frågade vad det var, men jag kunde inte prata-bara gråta.
Efter en lång stund fick hon väl ur mig att jag trodde jag hade saboterat allt.
Axeln får ju inte belastas alls.
Nu, ett par timmar senare, känner jag att det inte blev saboterat utan att det var något annat som brakade till.
Så liten och ynklig man blir.
Hon berättade att hon också hade varit så där ynklig efter hennes operationer men att hon hade varit kvar på sjukhuset när det hände.
Jag fortsätter att kämpa. Nu har jag fått ännu en erfarenhet att lägga till i mitt liv.
Jag och en jobbarkompis var till AF idag, det är ju första arbetslösa dagen. Han fick anmäla sig som arbetssökande men inte jag eftersom jag är sjukskriven. Så det blev FK för mig i stället.
Sen, när jag är arbetsför igen skulle jag komma tillbaka till AF.
Jag får ta och ringa till honom i morgon och höra vad som blev sagt. Det är första gången i hans liv han har varit tvungen att gå till AF. Han är snart 64 år.
Armen ömmar nåt fruktansvärt. Jag vaknade en gång i halvtimmen hela natten i natt som var.
Natten före, på sjukhuset fick jag väl max 4 timmars sömn sammanlagt.
Skadan i axeln var värre än jag trodde. Benutväxten hade nött av en sena (Rotorcuff tror jag att den heter). Jag ville vara vaken under operationen, men de blev tvugna att söva mig för att jag inte kunde vara stilla. Jag har inte det minsta minne av det. Det sista jag minns är att kirurgen kom in iförd operationsmunderingen, sen vaknade jag i sängen igen. Senan hade de "gått in och hämtat" en bit inne under det sk taket över axelleden och förankrat med två skruvar i ledkulan. Det var den sena som lyfter armen rakt ut åt sidan samt hjälper till att bära armen. Så nu får jag inte lyfta armen av egen kraft på sex veckor. Jag får, och ska, lyfta och röra den med hjälp av den andra armen.
Själva operationen utfördes i sittande ställning i en specialstol, fastsurrad både här och där, och lite till.
Personalen, både på op och avdelning, var helt suveräna. Nästan så omtänksamma att man blev förlägen. Särskilt en "syrra" månade om mig. Vid beställningen av frukost gjorde hon stora ögon när jag ville ha både fil med cornflakes, tre mackor med skinka och ost, juice och kaffe.
men när jag förklarade att jag är (var numera) i "byggsvängen" och är van att äta "riktig mat" kl 9.00 så förstog hon.
Karin "skällde" på mig för att jag var så oförskämt pigg att jag kunde äta mat och dricka kaffe direkt efter uppvaket. Hom hade mått ruskigt illa efter sina operationer.
Första natten var, som sagt, olidlig. Jag hade fått en sk slynga som armen hängde i plus att dom hade bundit ytterligare en runt kroppen på mig så att armen verkligen var låst. Under alla dessa remmar hade jag den mysiga (hah!) operationsskjortan på mig. Till det ska läggas att täcket hade glidit ner ca 20 cm i påslakanet så den övre delen vat tom. Och så värken....Det var omöjligt att somna. det slutade med att jag tog av mig "armfängslet" och skjortan och tog på mig slyngan, enkel, och låg naken under det delvis tomma "täcket".
För att ytterligare spä på eländet, var jag hungrig, väldigt hungrig.
Jag lyckades somna av en liten stund och vaknade av att jag var pinknödig. gud vilken jobbig arm att få med sig upp ur sängen och in på toa!!!
Tillbaka i sängen och lyckades väl sova en stund igen.
När jag vaknade för tredje gången var klockan strax före 6, så jag startade TV:n och väntade på Nyhetsmorgon och FRUKOSTEN.
Strax efter 11 kom Karin och hämtade mig och vi kunde styra kosan hemåt.
Nu sitter jag här och skriver (och kör musen) med vänster hand. Riktigt roligt minsann.
Om 6 veckor får jag sluta använda slyngan, så jag förblir enarmad tills dess.
Igår ringde dom från Elisabethsjukhuset, hem, när jag var på jobbet, så det var Karin som svarade.
Dom undrade om jag ville komma den 29:e april i stället för 8:e maj.
Karin svarade att det vill han alldeles säkert.
Kl 8.00 ville dom att jag skulle vara där.
Karin skojade lite och sa att det var ruskigt tidigt och att vi skulle vara tvugna att starta så okristligt tidigt härifrån.
"Går det bättre med 10.00 då?" blev svaret med ett skratt. så det blev bestämt så. Sen....ringde hon till mig på jobbet och talade om det, och frågade mig om det gjorde nåt att hon hade ändrat datumet åt mig.
Hon e la för go´den bruden. (Götebogsk dialekt)
Nu....idag....är jag snuvig och har ont i halsen.
För att citera "Mon" här på Zoomin: Hipp hurra eller nåt sånt. Hoppas att det går över tills den 29:e. Det är ju fortfarande några dagar kvar dit.
På fredag gör jag sista dagen på jobbet.
Så bara därför körde jag punktering på traktorn idag. För att vara riktigt säker på att det verkligen skulle bli punka, hade jag kört i 4 spikar i däcket. Bara så att det ska kosta företaget lite extra så där.......Bara skoja´....
Typiskt att det skulle hända. Men det blir lätt så när det ska städas och man kör där man inte kör annars. Så nu står han där. (Det är en han. Han heter Kurt. Det har Viktor bestämt. Diesel-Kurt får han heta bland grabbarna.) Ute. På domkraft. Utan ett framhjul. Stackar´n.
Men i morgon kommer framhjulet tillbaka, så då kan jag leta mer spik, hahahaha. Jag har ju tre hjul till att punktera, hahaha.
Det blir inget i morgon heller för då ska jag "hälsa på" hos en annan lokal hyresgästförening, ett så kallat LH-råd ska hållas. Det blir nåt nytt för mig så det ska bli spännande.
På jobbet börjar det verkligen bli tomt nu, inte bara inomhus utan ute på gården också. Vi gjorde ett överslag och kom fram till att det är tre-fyra billass kvar, och så allt skräp förståss. Allt ska ju vara borta innan sista april då traktorn ska lastas på bilen och köras ner till Stockholm.
Sen låser vi grinden för sista gången.
Ryktet går att det är min förra chef som ska flytta in med sin nya firma.
Jobba åt honom???
Nej tack!
17 år av mitt liv får räcka.
Jag tror att det skulle bli svårare att jobba för honom nu när han är egen, än det var när vi var en avdelning inom ett större företag.
Han har sina sidor den mannen och jag tror inte att de goda blir de övervägande nu när hans levebröd hänger helt på hur bra firman går. Det är förståss inget som jag med säkerhet vet, men man kan ju ha sina "känningar".
Den 2:a maj ska jag anmäla mig som arbetssökande iaf. För att sen, den 8:e, bli sjukskriven igen.
Om inte strejken sätter P för min operation.
Det skulle i så fall inte vara nån överraskning.
När nu de elaka såren äntligen har läkt och jag fått en op-tid så blir det väl, med min otur, uppskutet av den anledningen, hahahaha.
Näe, nu ska jag inte vara sån....Det är klart att det går bra....Dom har löst konflikten vid det laget....Om inte, så är ändå inte sköterskona vid det sjukhuset uttagna i strejk!!! Och hör sen!!!
Nog för denna gång.
Uffe.
Och till "Kvast-Hilda": Jag vet en hel del saker man bara behöver en hand/arm till jag också
"Gett mig i kast med" är verkligen en målande beskrivning.
Hade jag insett från början hur mycket arbete det innebär, skulle jag inte ha börjat.
För att ta det från början, så tyckte jag att vår gräsmatta var alldeles för mossig. Det var bara några få tappra grässtrån som stack upp.
Jag började att riva upp mossan med en kratta.
Det gick väl så där bra.
När jag hade rivit några kvadratmeter så var området jag hade stått på bara lera. Så då bestämde jag mig för att vända ner lite sand i jorden för att få den lite "lättare".
Det är väl gjort på några dagar, tänkte jag. HA...
Jag har nu hållit på, av och till, i tre veckor. Med ett uppehåll för snövädret vi fick. Efter cirka 15 skottkärror sand, och en trasig spade, har jag kommit lite längre än halvvägs, så nu ser det väldigt fint ut i vår "täppa".
Men det blir nog bra när jag får så nytt gräs.
Jag måste ju tro det, annars är det ingen mening med att fortsätta.
Det får väl ta någon vecka till innan jag är färdig med grävandet, men sen ska jag operera axeln, och då kan jag ju inte arbeta.
Sätta ut en vattenspridare klarar man ju med en hand/arm. Men inte mycket annat. Så nu håller jag alla tummar, och tår, för att vädret är med mig dom här dagarna.
Optimist som jag är så kommer det att lyckas.
Med denna positiva tanke avrundar jag för den här gången.
Må så gott alla, både vänner och er jag inte känner.
Inne i lokalerna finns inget annat än skräpet och en gammal radio kvar. Skräpet ligger ihopsopat i små högar här och där. Radion ekar väldeliga mellan de nakna plåtväggarna.
Min förra chef kom på en snabb visit här om dagen.
Han tyckte det kändes väldigt vemodigt. Han har tillbringat 20 år av sitt liv där och jag 17, så visst, det känns.
Men samtidigt så är det ett så pass tungt jobb att man inte orkar hur länge som helst. Så istället för att vara ledsen över att det tar slut så tar jag det som en språngbräda till nåt nytt, en chans att starta om, liksom.
Vi får se vad det blir. Någon form av körning tror jag.
Städningen ja.Det finns lite grejer kvar ute på gården som ska plockas ihop och köras iväg till Stockholm. Sen är det "bara" en skräpet kvar där också.
Det lär bli ett ganska drygt arbete att städa av hela planen. Det blir en del "träskrot" när man använder plankor och annat virke som "slag" under plank- bräd- och rörbuntarna. Gamla stålband ligger det lite här och där också. (Jag har ju inte varit där på snart två år och den som har varit ist för mig har väl inte varit så duktig på att städa).
Men, ingen idé att hänga läpp, man ser slutet iaf så att SÅ besvärligt behöver det inte vara.
Den sista april gör jag och chauffören sista dagen och det är också det datum gården ska vara avstädad och klar. I maj kommer den nya "hyresgästen" dit.
Vad, eller vem, det blir har vi inte fått reda på. Det går en del rykten men man vet inte vad man ska tro.
Den 8: maj ska jag i alla fall opereras. Så när det är läkt ska jag vara "fit for fight" igen.
Det känns bra.
NU känns det bara jättetrött i huvet så jag får avsluta det här och säga god natt.
Hälsningar, Uffe.
Ett litet PS:
Jag tackar så mycket för alla snälla och go´a hälsningar i GB:n.
Jag har gjort första dagen i mitt nya friska liv nu och det säger jag er, jag tar inte i mer än absolut nödvändigt. Jag har blankt nekat till vissa arbetsuppgifter medan det finns en del jag klarar av.
Hurtig får jag vara nu också.
Bilskatten är inte betald så jag cyklar de 5½ kilometerna till och från jobbet.
Men egentligen är det ju bara bra så man får lite fart på "the old ticker".
Lite skillnad mot att promenera med hundar.
Nu så blir det trevlig helg till er alla, så tar vi nya tag på måndag igen.
FÖRSÄKRINGSKASSAN, LÄKARINTYG, FACKET OCH CHEFEN. (och så lite födelsedag)
Nu har den stora idiotin brutit ut här i stan.
Jag har bara några veckor kvar till min efterlängtade operation. Den 8:e maj blir det.
Nu, hör och häpna, tycker försäkringskassan att jag är arbetsför. Detta pga ett utlåtande från min läkare där han sa att jag kan klara av ett lindrigare arbete.
Med påföljd att sjukpenningen har dragits in.
Jag kan inte anmäla mig hos arbetsförmedlingen som arbetssökande och börja stämpla eftersom uppsägningstiden från mitt jobb inte är slut.
Jo jag kan anmäla mig, men får alltså inte stämpla.
Jag var och pratade med mina vänner på facket idag och dom säger att företaget i det här läget är skyldigt att ge mig lön.
Men ingen arbetsgivare betalar väl ut lön
utan någon form av motprestation, eller hur?
Alltså blir jag tvungen att gå till det jobb jag är sjukskriven från, för det finns inget anpassat jobb till mig.
Jag pratade med en jobbarkompis i telefon idag, för han har nyckel så jag kan komma in på jobbet. Då berättade han att chefen hade ringt till honom och talat om att jag ska börja i morgon och tilldelat mig en arbetsuppgift och att han (kompisen) ska vara där och "se till" att det blir gjort.
Håll i er nu.
Jag ska riva en ställning som fungerar som tak över en byggsåg och montera ner sågen för den ska köras till en annan avdelning i företaget.
Jag som skulle ha ett lindrigare jobb!!!!
Jobbarkompisen protesterade och sa att jag väntar ju på operation och inte kan jobba på det sättet.
"Försäkringskassan har sagt att han är frisk nu så han SKA göra det" svarade chefen då.
Nu ska jag visserligen åka till jobbet i morgon men jag tänker inte göra något som helst som gör illa min axel.
Jag måste ju vara där för att överhuvud taget få lön.
Gillar inte chefen att jag inte klarar av att göra som han tycker är det bara att koppla in facket igen.
Huga, huga, sommarstuga...
Då har jag bara födelsedagen kvar.
Idag fyller jag 54 år.
Jag har blivit grattad av sambo och son med lite fika och ett gulligt och roligt kort (som sonen själv har letat ut)
Så det är iaf lite glädje i den annars så smolkiga bägaren.
Men inte på grund av bilmekning utan mer av för-lite-sömn-karaktär. Jag vill därför hälsa till er alla som jag brukar besöka och kommentera bloggar osv, på det här sättet istället.
Lite av vad jag har gjort idag kan jag väl iaf orka skriva om.
Jag och Marie (sekreterare i vår lokala hyresgästförening) har varit i en hobbyaffär på stan och handlat en massa grejer till en "påskpysseldag" som vi ska ha för kvarterets barn (stora som små) på långfredagen.
Saxar, lim, frigolitägg, flörtkulor, färg, kycklingben och -näbbar mm, mm.
1870:- gick det hela på.
Nu återstår bara att se hur många det kommer.
Men även om det bara kommer några få så har vi ju till kommande pysseldagar.
Jag skulle ha varit på ett möte som vår grannförening hade bjudit in oss till men glömde totalt bort det. Jag kom på det när klockan var nästan halv åtta och mötet började kl fem. Skäms!
Karin har lovat att från och med nu vara min personliga sekreterare och se till att jag kommer iväg på möten och träffar framöver.
Det är tur att man har en så godhjärtad "fru".
Nu har jag inte nåt mer att skriva om så det får bli godnatt från mig och hoppas att ni alla har det bra.
Men innan man besiktigar vill man ju försöka fixa de fel man känner till. Sagt och gjort.
Igår, på förmiddan, revs bromsarna i bak för att försöka få ordning på p-bromsen.
Vänster sida gick så underbart enkelt att fixa. Precis som taget ur instruktionsboken. Nej förresten, jag hade kunnat göra en instruktionsvideo av det.
Glad i hågen går jag över till andra sidan och börjar skruva isär grejerna, eller rättare sagt,
försöker skruva isär.
Första skruven sitter så hårt att nyckeln slinter och gör skruvskallen "rund". Byter verktyg till ett som är "tätare", men även kortare, så jag får mindre "kraft". Måste ta till hammare och slå på nyckeln och skruven ger upp och följer med.
Bort med bromsoket och sen bort med (kombinerat)skiva och p-bromstrumma...trodde jag ja. Det brukar räcka med att knacka lite på trumman samtidigt som man drar ut den för hand. Men inte idag. Efter 20 min-1 halvtimme sitter fortfarande grejerna fast. Jag har försök knacka och vrida, knacka och bända, men tji.
Då kommer en kompis förbi och kollar lite nyfiket på vad det är jag gör.
"Men om jag sätter mig i bilen och juckar med handbrommsen samtidig då" säger han.
Det skadar inte att försöka, så...
Och efter ett litet tag får jag så äntligen loss trumman och kan komma åt att fixa den sidan också.
Nu börjar tiden bli knapp, för jag ska hålla ett bomöte, som ordförande i lokala hyresgästföreningen, kl 18.00.
Får "igång" de små grejer som har rostat ihop (blir så om man inte använder p-bromsen ofta) Sätter ihop allt igen och ska dra fast hjulmuttrarna. Så snurrar hjulet fast p-bromsen är dragen. Eftersom jag inte gärna svär här så får ni tänka er en go´ ramsa..
In, duscha, iväg och hämta smörgåstårtor till mötet, till kvarterslokalen och börja förbereda för mötet,
(mitt allra första) och så börjar folk att komma. Det kommer fler och det kommer fler och ännu fler. Vi blev tvungna att ställa in extra bord och stolar. T o m de vita plaststolarna (trädgårdsmöbler) gick åt.
Det har aldrig varit så många på nåt möte innan.
Med lätt darr på rösten och en svag rodnad står jag inför alla dessa personer och ska hålla mötet. Men efter en stund så gick det lite bättre.
Smörgåstårtorna då? Det blir svårt att få tre st att räcka till över 50 pers. Butiken där vi beställde hade stängt. Två st ur styrelsen får lämna mötet och hitta på nåt som kan "rädda" fikat.
Det gick vägen iaf till slut.
Så har vi dagen idag.
Bilen gick naturligtvis inte igenom. Fyra fel hittade dom.
Ett parkeringsljus fungerade inte.
Halvljuset på båda lyktorna stog för högt.
Parkeringsbromsen obefintlig på ett hjul.
Färdbromsen ojämn bak. Vänstra tog för dåligt.
Inte nog med det. När jag kom hem så hängde avgassystemet ungefär 1 cm från backen. Det visade sig att ett stålband som sitter runt bakre luddämparen hade ramlat bort.
Så hela dagen och halva kvällen har jag hållit på med bilen igen och fixat allt utom parkeringsljuset.
Avgassystemet är på plats igen (med lite "Uffe-special.upphängning).
Ljuset har jag ställt ner lite
P-bromsen är fixad
Och kolvarna i bromsoket är "motionerade" så nu ska det vara OK.
Uppdraget som ordförande i lokala hyresgästföreningen tar ju sin lilla tid. Vi fick ju börja med att inventera i kvarterslokalen.Fantastiskt vad mycket grejer det finns när de ska räknas.
Vidare så har vi inhandlat en hel del till föreningen, såsom pärmar, kopieringspapper, färgpatroner till skrivaren mm, mm.
Vi ska ha ett bomöte snart och research till ämnen som ska tas upp tar också tid. Jag har letat uppgifter om det så kallade "efterfrågepåslag" som har läckt ut från Mats Odells utredning, vilket i korthet går ut på att man ska höja hyrorna i attraktiva områden tills det i princip inte finns några köer dit.
Vilka kommer att har råd att bo där då?
Inte du och jag i alla fall.
Här hemma har jag varit "bosatt" på altanen ett par dagar.
En lastpall, en gammal pulka och en gammal barnvagn har blivit en "bil" till sonen.
Det krävdes en hel del funderande, konstruerande och omkonstruerande att få till styrningen. Men till slut lyckades jag att få det att fungera.
Många skruvningarar, sågningar och klippningar blev det.
Bara lugn, allt får sin förklaring alldeles strax.
De flesta av er känner säkert till Viggo, som är daghund hos oss ibland. Nu ska han sova över i natt, så han och de andra hundarna ligger i sängen och lyssnar på godnattsaga tillsammans med Viktor.
Det vore väl frid och fröjd om det inte var för en liten detalj. Glassbilen.
När han hör den spela sätter det igång. Ylet.
Ooooooooooooouuuuuuuuuoooooo!
Så lyssnar han. Hörs den fortfarande? Jaa där är det igen
Ooooooooooooooooooooouuuuuuuuuh!
Tror ni det är lätt att läsa saga då?
Inte alls.
Det fnissas och skrattas mer än läses saga.
Vi får väl se hur länge glasförsäljaren jobbar i kväll. Klockan är nu 20.22.
Jag tyckte det var så roligt att jag måste dela med mig.
Idag har något, både oväntat och smickrande, skett.
Jag vet inte på vilka grunder eller ens att det överhuvud taget var aktuellt. Totalt överraskad (positivt) blev jag över denna utnämning.
Jag har fått den äran att vara moderator i forumet.
Det är ett uppdrag som jag ska utföra så noggrannt och bra som möjligt. Det ligger inte för mig att vara "polis" men ordningssinnet är stort. Jag hoppas ni kommer att vara nöjda med mina "insatser", men mest hoppas jag ju naturligtvis att det inte behövs några.
Det känns lite förvånande att jag har blivit vald, när det finns så många som dels har varit zoominare mycket längre och dels har många, många fler besökare än jag.
Tacksamt vore att var och en är sin egen moderator. Vilket går att jämföra med arbetslivets "man är sitt eget skyddsombud", om ni förstår hur jag menar.
Än en gång vill jag säga att jag är mycket tacksam och smickrad.
Det var ett tag sen jag skrev nåt här nu. Jag har varit på skattjakt. Det fanns så många och varierande skatter där, att jag fastnade där....länge.
Nu har jag fyllt på min "skattkista" lite. Det var riktigt skoj att botanisera där.
Några riktiga guldklimpar lyckades jag nosa upp också. Eller vad säger ni om gamla Black Sabbath, Led Zeppelin och t o m gamla Kinks? "You really got me" och andra odödliga.
Idag har det varit lite andra "övningar".
Belysningen i granen ute, tomte och snögubbe i plast och lite andra "julbelysningar" har tagits ner och packats ihop. Ljusgardinerna i fönstren på altanen får sitta uppe ett tag till. Det känns fortfarande lite mörkt.
Nu tog det liksom slut i skallen, så det får bli hejdå och fortsatt trevlig helg.
En sak till som jag vill dela med mig av, eller ja, visa för er är svaret jag fick på min ansökan om jobb:
Tack för din ansökan.
Du har registrerat dig som sökande till feriearbete/tillfälligt arbete vid
något Sandvikbolag i Sandviken, Gimo eller Västberga.
Vi kommer skriftligen att meddela dig när urvalsprocessen är klar, detta
beräknas ske mellan 24-30 april.
Med vänlig hälsning
Sandvik AB
Vidare så har jag suttit och "snickrat" på en hemsida om lokala hyresgästföreningen här i kvarteret. Jag är med i styrelsen där. Sidan är ännu inte riktigt färdig, men ett litet "tjuvkik" är väl aldrig fel?
De nya dagarna på nya året har varit lugna och bra. Vi har firat min mor, som fyllde 76 år, på nyårsdagen.
Albin, däremot, har inte haft det så roligt de här dagarna. Han är livrädd för fyrverkerier och smällare.
Om folk bara kunde hålla sig till att skjuta vid tolvslaget på nyårsnatten skulle det väl vara drägligt, men det skjuts ju i tid och otid, både före och efter nyårsafton.
Stackars lille krake. Han har mer eller mindre bott inne i badrummet de senaste dagarna. Han har, lyckligtvis, pinkat på morgonen men sen inte på hela dagen. Det har gått att få honom att "nattapinka" precis utanför altanen.
Nu först har han lugnat ner sig.
Nu tog det liksom slut i huv´et så det får bli "hej då" för den här gången.
....till bloggen om Mona Sahlins besök i Norrsundet.
Jag råkade ju se i tidningen att Mona skulle komma till Norrsundet, men där stod ingen tid, så jag åkte dit på vinst och förlust. Missar jag manifestationen så är det väl så.
Det visade sig att jag var ute i god tid. Verkligen god tid. När jag kom dit var klockan lite efter tolv och hon skulle komma strax före klockan tre (15 00).
Det betydde att jag hade en hel del tid att slå ihjäl.
Jag började med en fika i Folkets husfoajen.
Där har en man vid namn Anders Åberg gjort ett konstverk med fabriken, sågen och samhället som motiv.
Det lite speciella med konstverket är att vissa byggnader "står ut" från väggen, som modeller nästan.
Här kommer några bilder:
Den röda byggnaden nere till höger är FH och dansrotundan "Fyren".
Efter fikat och lite tidningsläsning, gick jag ut och tog lite foton på FH och promenerade sen iväg nån kilometer på andra sidan havsviken gentemot hamnen och tog några bilder där. Först bilder på FH + Fyren:
Jag står nu på träbron som syns på bild 3.
I den gula byggnaden i bakgrunden håller arbetarteatern till.
Vattnet är sjön Hamrångefjärdens norra utlopp till havet, därav namnet Norrsundet.
Nu till fotot från "tvärs över viken"
Så kom hon då, Mona.
Hon "attackerades" genast av mediafolket.
Efter ett möte enskilt med folk från Gävle och Ockelbo kommuner, Pappers förbundsordförande och avdelningens ordförande, kunde allmänheten ta plats,
och Mona välkomnades med musik, som dessa fyra grabbar från Norrsundets rockskola stod för.
Sen vidtog frågestunden. Illustreras här med en bild där mona besvarar en av frågorna.
Efter mötet anordnades ett fackeltåg från FH till planen utanför grindarna till fabriken. Uppslutningen var i det närmaste total då ca 500 personer deltog.
(Jag ber om ursäkt för den dåliga bildkvalitéten.)
Som en del av manifestationen sattes 325 st träkors (ett för varje anställd) upp i slänten framför fabriken, belysta av marchaller. Mycket effektfullt.
Vi får hopps attdenna aktion har avsedd verkan, nämligen att Norrsundet får behålla sin fabrik, och därmed jobben som är så viktiga för denna lilla bruksort.
Här hade jag tänkt att berätta om min dag i Norrsundet och visa lite bilder, men...
Mitt Zomin+ har blivit ett vanligt Zoomin, utan + så bilder och berättelse får jag vänta med tills jag kan betala för +:et.
Lite kan jag ju skriva om iaf.
Alla kanske inte vet att Stora Enso vill lägga ned pappersmassatillverkningen i Norrsundet.
Det betyder att 325 personer blir utan arbete. Ett hårt slag mot lilla Norrsundet. Ett samhälle som i stort sett är uppbyggt kring bruket.
Jag började mitt arbetsliv där 1971, då var jag 16 år, och har gett bruket många år.
Trots att jag numera inte jobbar kvar så känns det viktigt för mig, just för att bruket har varit den inkomstkälla och trygghet som för många vänner och bekanta nu går miste om.
Det verkligt tragiska (och för mig obegripliga) är att ägarna VÄGRAR att samtala med, eller ens träffa, en seriös köpare. Han är t o m namgiven.
En sak till, som gör det ännu mer obegripligt, är att bruket genererar en vinst på ca 200 miljoner kronor.
200 000 000 !!! kronor.
Idag, 5/12 -07, lyckades man få dit Mona Sahlin för, dels ett möte med Gävle och Ockelbo kommuner och Pappers, och dels en "frågestund" för ortsbor och anställda.
Efter det mötet gick vi fackeltåg från Norrsundets Folkets hus till "Fabriksplan" utanför grindarna.
Nedanför planen, på gräsmattan, i slänten mot vändplatsen för bussarna, hade man ställt 325 st träkors, belysta med marchaller.
Mycket effektfullt.
Bilder och lite mer "story" får, som sagt, vänta tills jag har fixat Zoomin+ igen.
En länk till Gefle Dagblads artikel kan jag lägga in.
Det är inte alla som har en gran precis utanför staketet. Det har vi.
Idag har jag brottats med tre st ljusslingor innan jag kunde klä granen med en som fungerar. Den första kollade jag när jag tog ut den ur kartongen. Några lampor som inte lyste. Jag hängde upp den över lyktan och div krokar på altanen, bytte trasiga lampor och hängde slingan i granen. Trasslade in sladden genom ventilationsluckan och kopplade den i transformatorn. Bara hälften av lamporna lyste.
Men vaf...Dom funkade ju alldeles nyss. Jag försökte få igång dom igen, men inte.
Bort med den och ta fram en annan, hänga upp, byta trasiga lampor, fick ge upp den också. Jag hade inte kommit så långt som att hänga den i granen.
Då blev jag tvungen att ta den son jag hade tänkt ha inne i den julgranen. Packa upp, kolla, jo alla lampor lyste. Klä granen igen. ta några steg bakåt och kolla, ändra lite här och där. När jag hade gjort det ett antal gånger kunde jag känna mig nöjd.
Men nu hade jag ju ingen belysning till sen, när innegranen ska kläs. Äh, det får jag fixa sen, tänkte jag.
Senare, på eftermiddan, for jag iväg för att handla lite mat och dricka. Granne med mataffären ligger Rusta.
Hmmm...hade inte dom ljusslingor för 10:- styck? In och kolla, letade länge, blev till slut tvungen att fråga en som jobbar där. "Dom har vi i en trådback framme vid kassorna" sa han.
"Jaha, tack så mycket" sa jag och tänkte "varför inte tillsammans med övriga?"
Så jag köpte 5 st, så nu har jag 100 lampor att sätta i innegranen.
Jag tycker att jag får vara lite stolt över utegranen. Jag fick till det riktigt bra med belysningen. Två st foton tog jag på den nu ikväll. Ett med blixt och ett utan. Jag lägger in dom här så kan ni få säga vilket som blev bäst (frivilligt). Själv tycker jag det utan blixt blev bäst.
Det mörka i mitten, nedtill beror på att grenarna inte växer som jag vill. men det ät "bara" vi som ser der inifrån. Från gångvägen ser den mycket bättre ut.
Jag känner mig tvungen att minska ordentligt på mina VÄNNER här. Jag har "degraderat" rätt många till "favoriter".
Detta på grund av att jag blir så stressad av att inte hinna med att besöka alla, läsa och kommentera era bloggar.
Stressen är något jag helt och hållet lägger på mig själv, det har inte med någon annan att göra. Jag tror att jag befinner mig i nån slags svacka just nu.
Jag gissar att det beror på att jag har mycket omkring mig. Sjukskrivningen som inte "tar slut" nån gång för att mina utslag inte ger sig. Uppsägningen från jobbet tar sin beskärda del + lite annat som jag inte gärna går in på.
Hoppas att ni visar förståelse för mitt beslut och hoppas att ni som blivit "degraderade" inte känner er alltför kränkta. Det är absolut inte min mening.
En dag framöver kanske jag kommer att orka lite mer (det vet jag att jag gör) och då kan vi "umgås" på samma grunder som förut.
Jag avslutar med en stor hälsning till ALLA på Zoomin.
Som jag skrev tidigare har jag inte lagt ned så mycken möda på att få det snyggt.
Huvudsaken att det inte snöar in.
Håll till godo:
Det var en del trixande eftersom jag delade på fönstren först (det var ju dubbla glas), skruvade bort alla beslag och gångjärn, persienner och annat för att sen passa in dom i "hålen". Att det glipade lite i sidorna gick ju lätt att åtgärda men dom var 1 cm för höga och dom enda verktyg jag hade var såg och kniv.
Att såga "längs efter" träet är ingen höjdare så jag fic såga ett antal jack, 5mm djupa, och sen ta kniven och "spänta" loss träet längs med fibrerna.
Hur som så fick jag dit grejerna iaf.
Nu återstår bara att övertyga fjällan hur överlägset det är att låta glaset på kortsidorna sitta kvar i sommar.
Jag kanske får lov att göra dom öppningsbara. Jag har ju gångjärn.
Där kan man ladda upp foton som sedan bjuds ut till försäljning. Har man tur så är det nån som gillar det dom ser och köper bilderna. Copyright behåller man.
vilket innebär att jag får hjälp att sammanställa en CV.
Jag får även hjälp att "ta fram" mina kunskaper, erfarenheter och annat som man inte tänker på.
Jag menar, jag har ju jobbat sen 1971, så på dom åren har jag ju lärt mig en hel del. Man har ju en massa kunskaper som inte direkt går att dokumentera, men ändå så finns dom där.
Det gäller att få fram så många sidor om en själv innan man söker nytt jobb.
Jag kanske t o m kan påbörja någon utbildning innan uppsägningstiden har gått ut. Jag går ju sjukskriven som ni kanske vet.
Jag har fått i "läxa" att prata med både fack, arbetsförmedling och försäkringskassa tills nästa möte.
det finns en hel del frågetecken som ska rätas ut.
Kan jag gå en utbildning utan att friskskrivas?
Hur blir det med ersättningen från FK om jag blir sjukskr efter uppsägningstiden?
Får jag 80% av A-kassans ersättning, eller blir det oförändrat?
Ja, som ni ser så finns det lite att fundera i.
Här hemma håller jag på med ett "projekt".
Det är väl inget märkvärdigt, men iaf ett.
Jag håller på att sätta glasa in altanen.
Det hade väl inte varit särskilt svårt om jag från början hade haft fönstren och kunnat bygga så att dom skulle passa.
Så är nu inte fallet. Det får bli en hel hop speciallösningar.
Rutorna är typ 1 cm för höga för att gå in i "gluggen" + att dom är så där 1 cm för smala. Det betyder att jag får "skala" bort 5 mm upptill och nertill. Springorna på sidorna är lätta att gömma med lister.
Eftersom taket sluttar så blir det en kil som det inte blir nåt glas på kotsidorna. Där får jag antingen sätta plast eller panel. Vi får se hur det blir. Jag har både ock.
Jag återkommer med en "rapport" lite senare.
Ha det så bra alla vänner och alla ni andra också.
Uffe.
PS Den här bilden skickade Karin till mig med tanke på hur vi män tänker (eller inte tänker).
Efter avslutat arbete, med att gjuta fast de små svarta stolparna, lastar dessa herrar den blå skåpbilen för att åka därifrån!!! DS
Här är förklaringen till varför kondomer säljs i 3- 6- och 12pack.
En 12-årig pojke gick in i en affär med sin pappa. När de gick förbi kondomerna frågade pojken sin pappa vad det var för något.
Pappa sa: Det är kondomer, dom använder man när man vill ha säker sex.
Då frågade pojken: Varför är det bara tre i den där?
Jo, säger pappan, det är för högstadiepojkar.
En för fredag, en för lördag och en för söndag.
Pojken pekade på ett annat paket.
Varför är det sex stycken i det där då?
Pappan säger: Det är för gymnasiekillar. Två för fredag, två för lördag och två för söndag.
...och efter sen middagsmat (fisk med pot. mos) sitter jag vid Zoomin, igen.
Resan började "bra".....
Precis när jag kommit ut på motorvägen och lagom fått upp farten, lägger bilen av. Brummet tog slut . Som tur var är det inte långt mellan påfarten vid Gävle bro och avfarten Gävle S, så jag kunde frihjula ner från E 4:an.
Jag provade att starta motorn igen, men den ville inte.
Ut och upp med huven, kollade lite bränsleslangar och de o sånt. Inget fel.
In igen för ett nytt försök, och då hoppade den igång
OK. Mot Stockholm igen då. Det gick bra hela vägen till sta´n.
Då har vi nästa "problem". Att hitta!
Jag satt med Eniro igår kväll och gjorde upp en plan. Läste karta och vägbeskrivning samt skrev ner stolpar på lappar, numrerade 1-6.
Detta för att Viktor skulle kunna vara till hjälp.
Det visade sig att det var skyltat mot Globen och det stämde inte ett dugg med det jag skrivit.
Men så rätt vad det var så stämde det med mina anteckningar igen. Bra, tänkte jag. Då har vi ju dubbel koll.
Så plötsligt stog det inte Globen på några skyltar. men en "leder-till-skylt" med rätt nummer. Vi följer den så får vi se var vi hamnar, sa jag.
DÅ. Efter en lååååång kurva SÅG vi "bollen". Rätt vägnummer också. Skyltat "Globen" var det också.
20 minuter kvar tills det skulle börja.
Nästa "problem".
Var parkerar vi där det inte kostar en förmögenhet att stå.
Hittade en parkering, avgiftsbelagd, svängde in och parkerade.
Kollade taxan. 8:-/tim. Godtaget. Kollar pluskan.....INGA MYNT. Tomt på bankkortet.
5 min kvar.
Jag tar böterna, sa jag . Kom så går vi in.
Så råkade jag titta längs en gata i närheten och såg...
EN LUCKA.
Gå dit du, så kör jag dit bilen.
Viktor gick dit, jag sprang till bilen och körde dit.
GUL KANTSTEN...P-FÖRBUD...LASTZON.
Jag vinkade in Viktor i bilen igen och vi åkte en bit ned för gatan.
DÄR...DÄR...Där uppenbarade sig en ledig plats, som dessutom var gratis.
(Jag skulle inte ha kört till Stockholm idag. Jag skulle ha köpt en lott.)
Nu var klockan lite över 13.00, när det skulle börja.
Vi småsprang och hittade, efter en liten stund, rätt ingång.
In och ta plats.
30 sekunder efter det att vi slagit ner våra arsl....bakar, drog det igång med en kraftig smäll och in kom den första monstertrucken.
Sen kom dom in, en efter en, alla annonserade med en ljudlig smäll.
SHOWEN VAR HELT SUVERÄN.
Viktor har nog aldrig varit så uppslukad nån gång.
Jag både filmade och fotade "wheelies" hopp och vändningar.
I pausen blev det "Motocross-freestyle".
Vilka dårar!
En gjorde en baklängesvolt i luften med perfekt landning på rampen.
Det filmade jag också. Jag ville kolla hur det blev så jag satte kameran på "visning". Det hade inte "fastnat" Bara bilderna innan paus var med. "Fullt minne" tänkte jag och raderade en massa gamla bilder. Provfilmade nåt vad-som-helst. "Fastnade" inte. Gick in i menyerna för att försöka lista ut varför. Nu är ju inte jag direkt van med kameran, så jag lyckades
RADERA ALLTIHOP!!!!
Inte en bild kvar. tomt minneskort. Men det är väl så. Är det "tomt" i huv´et så ska det väl vara tomt på minneskortet också.
*Gräm,gräm,gräm,gräm*
Så for vi då hemåt. Det gick bra, ända till ca 1 km från Gävle bro (man kunde se den)
SÅ STANNAR BILEN IGEN!.
Den här gången var det soppatorsk (ingen tankmätare)
Det var ju bra att det var så nära sa jag till Viktor, så kan vi ta dunken och gå dit och köpa bensin.
Öppnade bakluckan och lyfte ut dunken,
DET VAR BENSIN I DEN.
På med varselvästen (tanklocket sitter ju naturligtvis på bilens vänstra sida, så man måste stå "ute i vägen" och mörkt var det ju) och tömma i bensinen.
Vi kom hem precis så att Viktor fick se Bolibompa.
Det var en resa, det.
Hej och hå från Uffe.
PS. Det första stoppet måste ha varit en "ispropp" i bränslesystemet, som smälte av värmen från motorn.
... och det känns lite eländigt.
Fortsatta datorproblem.
Blev "tvungen" att sälja mercan till kraftigt underpris. Febern har inte gett sig riktigt.
Fjällan är bortrest och
jag har inte tid (egentligen) att sitta här på Zoomin.
Datorn går visserligen nu, men jag har inget internet på den. (Ingen kabel).
Jag lyckades ju, som sagt, inte att installera ett lagligt XP, utan fick nöja mig med en olaglig kopia.
Det kom en snubbe (jag skulle kunna skriva nåt MYCKET elakare) idag och skulle köpa Mecedesen.
Vi har haft lite mail-trafik ett tag och till slut gick jag med på att sälja den för 8000:-
När han hade tittat på den och provkört den och fått berättat för sig några småfel (som det alltid är på en över 20 år gammal bil) så skulle han inte köpa den.
Inte för 8000:- iaf. tar du den för 7 då sa jag.
(Jag ville ha 10 000:- från början).
Nääe sa han.Du får 6000 för den, det var ju så många fel på den.
Jag ringde och konfererade med Karin och hon sa försök så länge du kan med 7, men näe, det ville han inte ge utan då ville han inte göra affär. Då ville han gå.
OK då, jag tar väl 6000 då.
Jag fick 6 tusenlappar och han skulle absolut ha kvitto, så jag skrev ett åt honom.
Jag som egentligen hade velat ha den kvar. Jag har aldrig tyckt så bra om en bil tidigare.
Lite ensamt är det också. Karin och hennes syster är på "turné".
Viktor och jag är själva till söndag kväll.
Jag hinner nog inte in till er nåt i kväll så jag önskar er alla en trevlig kväll och en god natt.
Tack för kommentarer och bilder i GB:n.
Jag är snart tillbaka som mitt vanliga jag igen.
Uffe.
...har jag hållit på med att försöka installera ett lagligt XP på hårddisken från den havererade datorn.
Felmeddelande på felmeddelande, och olika varje gång, kom upp.
Ibland startade installationsprogrammet om när Windows skulle ha startat.
Rätt vad det var så gick det som det skulle. Windows startade och började installeras.
Så var det ju det här med produktnyckel.
Killen som jag hade köpt installations-CD:n av sa till mig att gå in på den sajten. Där har jag fixat ett konto åt dig. Där kan du hämta en produktnyckel.
Sagt och gjort. Hämtade en nyckel och skrev in den och........"Inte giltig".
Jag ringde killen och talade om vad som hänt. Han gick in och hämtade en annan nyckel....samma resultat.
En annan kille som jag känner sa: "Pröva min brända version". "Det kan vara fel på CD:n".
Jag fick låna hans CD och hans nyckel.....Och det rann in som vatten. Hur lätt som helst. Så nu sitter jag med ett XP som inte är så där godkänt hos "Pyttemjuk", men vaf... Det går att fixa ett nytt äkta. En annan dag.
Klockan är just nu 23:24, så jag ska vika ihop de blå, så ni har säkert förståelse om jag inte läser och kommenterar några av era bloggar ikväll.
Ikväll är jag ensam hemma, frånsett hundarna då.
"Fru" och barn är på konsert, på konserthuset (var annars?)
Smokie är på besök i stan.
Det har blivit ett antal spelningar som Karin och hennes syrra har varit på vid det här laget.
Det har i sin tur lett till att dom blivit "vänner" med några i bandet.
Ikväll är sonen med också. Hoppas han får en chans att träffa killarna. Han har t o m övat på att presentera sig på engelska. Då smälter dom väl som smör i solsken, grabbarna.
Om si så där 10-20 minuter ska jag åka och hämta sonen.
Då får jag veta hur det gick och om konserten var bra.
Jag tycker förståss inte att dom är tillräckligt bra för att ses mer än en gång. (Jag såg dom för ett par år sen.)
Däremot ska sonen och jag åka till Globen och kolla monstertruckar nu på lördag. Det blir en helt annan sorts musik, det.
Jag tar med kameran så får vi se om det blir några bra bilder. Troligen är det för långt ifrån.
Nä, nu börjar det bli dags att göra sig i ordning för chaufförsjobbet.
Vi träffas väl snart i nån blogg nånstans.
Uffe.
....i Gävletrakten för säsongen.
Jag blev lite förvånad när Iza skulle "nattapinkas".
Det snöade. Inget som blir kvar nån längre stund, men det är nåt särskilt med första snön.
Liksom glädje.
Önskar att jag hade en bild att sätta in, men jag vill inte klä på mig igen och gå ut.Brrrrrr.
Hälsningar, Uffe.
Jag tackar er alla för Halloweenhälsningarna jag fått i min GB.
Jag kan inte göra så där fina hälsningar som ni, så jag hälsar tillbaka på det här viset istället.
Uffe.
1. Är oftast på bra humör.
2. Har ganska lätt för att gråta.
3. Duktig bilförare (utan skryt).
4. Gillar att elda.
5. Tågintresserad.
6. Bilsportintresserad.
7. Zoominberoende.
Så var det det här med sju utmaningar.
Eftersom de flesta redan har blivit utmanade, så gör jag det inte.
Varma hälsningar, Uffe.
Nja, inte riktigt men våran "riktiga" dator vill inte starta. Den "tutar" och det blir ingen bild. Jag tror, men hoppas inte, att grafikkortet har sagt upp sig.
Det är så trist, för där ligger alla bilder som jag kan använda till "symbiosa bilder", "thursday challenge" osv.
Jag har ringt till min personliga "datadoktor" men han var inte anträffbar så jag lämnade ett meddelande på tel-svararen. Hoppas innerligen att han kan hjälpa mig/oss, och att det inte är så allvarligt som jag tror.
Grafikkortet som sitter i betalade jag 1950:- för och det är ju ingen utgift som är välkommen just nu.
(Vilken utgift är förresten välkommen?)
Det hela har fått mig lite ur gängorna så jag får se om jag får lust att svara på/anta dom utmaningar jag fått.
Jag ber om överseende för det.
Slutar med en önskan till er alla att ni har det jättebra och att livet "lever".
....hos "frissan" idag förmiddag, tog jag och hundarna en tur i Boulognerskogen.
Dom trivs jättebra där, för där får man kanske vara lös och få springa lite. Det beror på om det är mycket folk eller inte.Idag var där nästan inga alls.
Vi var i en, för dom, ny del av parken. Vädret var strålande och inte så kallt.
Som vi strosade där såg jag hur vackert de höstfärgade träden speglade sig i vattnet. Vi fortsatte en liten bit. Då slog det mig: Vänta nu. Den bilden ser jag nog aldrig igen. Vände och fotade, med mobilen, ett par bilder.
Här är vad jag såg:
Så lite närmare:
Medan jag gick där i skogen (hundarna lösa) kom jag att tänka på "Jessans" bild Uppåt trädkronorna.
Jag kan ju inte vara sämre, så jag la´mig på rygg och siktade uppåt.
Nu har ju hon en mycket bättre kamera, men det är ju ändå bara på skoj.
Det finns några fler bilder i albumet HÖST -06 -07.
Idag för ett år sen fyllde "Bamsemaja" år.
(Vilket betyder att hon har blivit ett helt år äldre).
Jag skickar ett stort GRATTIS till henne.
Nåt annat som hände var att den här sidan föddes.
Huffus.zoomin fyller 1 år.
På ett år har, i skrivande stund, 7169 st varit in och "hälsat på".
Det gör att sidan just nu innehar en 52:a plats i statistiken.
Jag vill tacka alla er som varit in för erat intresse. Utan er hade det här inte gått så bra.
Under det här året har jag lärt mig mycket.
Dels av er, dels av admin och dels en hel del om mig själv.
Ett stort och speciellt TACK till Karin (Mrs Zipper) för att hon lotsade mig hit, hit till så många underbara människor.
(Jag läste i någons blogg idag att jag inte är ensam om att tycka så).
Det är så många som har gett mig så mycket.
...blev jag på bara några timmar igår. Från fullt frisk vid 14-tiden till febersjuk och förkyld vid 17 ungefär. Snacka om att kasta sig över en.
Anledningen till att jag skriver detta är att jag inte orkar sitta uppe och kolla igenom er alla vänner.
Jag önskar er en härlig torsdagskväll, och att ni slipper bli anfallna av den här förkylningen.
Vänliga hälsningar, Uffe.
Förresten fick jag husvagnen såld igår. Jag satte ut den på auktion på tradera. Utropspris 1000:-. Det blev faktiskt budgivning på den. En kille bjöd 1000:- och det blev överbjudet med 25:- av en annan kille. Och som sagt, kom han och hämtade den igår. Obesiktigad, Oskattad och avställd.....Spännande att köra med den.
En mor stod i köket och kunde höra hur hennes son, lekte med sin tågbana inne i vardagsrummet.
Hon hörde honom säga:
"Så har vi kommit till Malmö Central. Alla ni lata rövhål som ska av, se till att det går jävligt snabbt SÅ VI KAN KOMMA VIDARE!!!"
Mamman blev chockad över vad hon hörde och skyndade sig in till sonen.
"Vi använder verkligen inte sådant språk i detta hus! Gå upp på ditt rum och bli där i två timmar. Om du kan prata ordentligt när de två timmarna gått, kan du komma ner och leka med din tågbana igen."
Efter två timmar kommer pojken ner igen, och sätter sig för att åter leka med tåget.
Från köket hör mamman honom säga:
"Till alla passagerare som nu stiger av vill jag säga tack för denna resa. Vänligen se till så att ni har alla era tillhörigheter med er. Jag vill samtidigt önska våra nya resenärer välkomna ombord. Vi kommer att göra vårt yttersta för att göra denna resa så behaglig som möjligt."
Mamman ler stolt,och sonen fortsätter
"... OCH OM NÅGON AV ER IDIOTER ÄR SURA ÖVER ATT VI ÄR TVÅ TIMMAR SENA, KAN NI GÅ UT OCH PRATA MED DEN FETA KÄRRINGEN I KÖKET!"
Idag, söndag, träffades vi några stycken kinesägare i Valbo igen.
Vi grillade korv. Sonen sprang omkring och lekte. Hundarna, åtminstonde de flesta, sprang också omkring och lekte. Med undantag av några få, som ännu inte har ordnat det där med rang sins emellan.
Ville och Bosse dansade mest på det här viset och mätte sina krafter.
Några tyckte att det skulle vara väldigt gott med korv.
Här Vilma:
Som tur är finns det ett regnskydd där för det började regna lagomt när vi hade grillat färdigt.
Så har man bevistat ett uppträdande av AC/DC (nästan) på CC-puben då. Det enda som skiljer är ett litet "of" och att medlemmarna härstammar från Gävle och inte från landet där under.
Hur som helst så var det ett #¤/&*"%^§£@$ röj.
Jag försökte ta några bilder, men det var alldeles fel ljus och alldeles fel kamera. Jag lägger ut dom iaf.
Gitarristen "Angus Youngest"
Sångare "Bon Flaere"
Gitarrist "Angus Youngest (innan han blev så varm att kavaj och slips åkte av)
Tro det eller ej, men honom (Fläre) känner jag för att vi har jobbat på samma restaurang en gång i tiden. Långt före Ace of DC.
Lika så Johan (komp gitarristen) har jag träffat, och tom spelat med, långt innan det här bandet "föddes".
Tilbaka till spelningen.
Dom körde "alla" dom här godingarna sen Bon Scott´s tid.
T ex Hell aint no bad to be, TNT, Live wire, Jailbreak Och många, många fler.
Det var länge sen jag var så svettig och så hes.
(Man måste ju sjunga med, läs skrika).
Efter andra settet och sedvanliga extranummer, vandrade jag och "Shadowdragon" hemåt genom natten, med typ fåniga leenden och "behagligt" sus i öronen.
AC/DC-musiken ville liksom inte upphöra riktigt, utan ringde gott i min hjärna hela vägen in i sovrummet och ytterligare en stund sen jag lagt mig.
En upplevelse som jag unnar alla er som gillar rock av lite äldre snitt.
"If you´re looking for trouble, I´m the man to see.
Looking for satisfaction, satisfaction guaranteed".
...nästan iaf. ACE of DC blir det på CC-puben.
Gissa om jag kommer att vara där????
Är Påven katolik??
Jag är fattig som en kyrkråtta, gulare än en postcykel.
Tur att jag har en snäll mamma.
Hon har lovat att betala inträdet.
Kommer jag bara in så är lyckan stor.
Som jag nämnde förra gången jag skrev om dom, så känner jag killarna i bandet.
Kul killar. Dom behöver inte "repa" utom när dom ska ta upp en "ny" låt. (Om man nu kan kalla AC/DCs låtar där Bon Scott sjunger, nya hehe)
Jag hittade förresten deras hemsida.
Om du är intresserad, klicka HÄR.
A tribute to Bon Scott.
För mig är han den enda och rätta sångaren.
Han kunde det här med att skrika.
Han som sjunger nu (Brian Johnson) skriker han också, men på "fel" sätt.
Tog med mig detta från Bamsemaja och tyckte det var tänkvärt:
Tillalla barn som överlevde 30, 40, 50, 60 och 70 talet
Först så överlevde vi att födas av mammor som rökte och drack under graviditeten.
Dom tog magnecyl och alla möjliga läkemedel, åt blue cheese dressing samt åt tonfisk direkt ur burken, men blev aldrig testade för diabetes.
Efter detta trauma blev vi lagda på mage för att sova i en spjälsäng målad i en rosa eller babyblå färg med hög blyhalt.
Vi hade ingen barnsäkerhet på medicinburkar, dörrar eller fönster och när vi cyklade hade vi ingen hjälm!!
För att inte tala om vilken risk vi tog när vi liftade.
Som spädbarn och barn åkte man bil utan barnstol, bilkudde, säkerhetsbälte eller airbag.
Vi drack vatten direkt ur trädgårdsslangen och INTE ur glas eller flaska.
Vi delade läsk med flera kompisar och drack direkt ur flaskan och INGEN dog av detta.
Vi åt muffins, mammas bullar, vitt bröd, riktigt smör och för mycket socker på cornflakes och i långfilen.
Inte blev vi överviktiga för det!!
För VI VAR ALLTID UTE OCH LEKTE!
Vi kunde gå hemifrån på morgonen leka hela dan och komma hem när gatlyktorna var tända.
Ingen kunde nå oss på hela dan OCH VI VAR OKEJ!
I timmar kunde vi bygga lådbilar av skräp för att sedan åka ned för någon backe och då upptäcka att vi glömt bromsarna.
Efter att vi åkt in i träd och buskar ett par gånger lärde vi oss att lösa problemet.
Vi hade inga Playstation, Nindendos, X-box, ingen video eller DVD, inga 150 kanaler på TV,n inget surroundljud, CDspelare inga MOBILTELEFONER, DATORER, inget Internet eller MSN
Vi hade VÄNNER och dom fann vi UTOMHUS!!
Vi föll från träd och tak, skar oss, bröt armar och ben, slog ut tänder!
Och inte blev någon stämd eller anmäld för det.
Vi åt maskar och kakor gjorda av sand eller jord
Och inte fortsatte maskarna att leva i magen!!
Vi fick luftgevär vid 10 års ålder, vi hittade på spel och lekar med hjälp av en pinne och en tennisboll, och fast man sa att det kunde hända, så var det inte så många som fick sina ögon utpetade av pinnar.
Vi cyklade eller gick till kompisar, ringde eller knackade på och ibland steg vi bara in och pratade med dem.
Fotbollslaget hade uttagningar och alla blev inte uttagna, dom som inte blev det, fick lära sig att handskas med besvikelsen.
OTROLIGT ELLER HUR?
Tanken på att våra föräldrar skulle stå på vår sida om vi bröt mot lagen fanns inte.
Dom var faktiskt lagens högra arm!
Denna generation har faktisk fostrat dom största risktagarna, problemlösarna och investerarna någonsin.
Dom senaste 50 åren har varit en explosion av uppfinningar och nya ideèr.
Vi hade frihet, misslyckanden, framgång och ansvar och vi lärde oss att ta allt detta!
Om du är en av dem så; GRATTIS !
Du kanske vill dela med dig av detta till andra som som har haft turen att få växa upp som barn den tiden innan ADVOKATER och MYNDIGHETER reglerade ditt liv för 'DITT EGET BÄSTA'??
Och när du ända håller på!!
Berätta för dina barn hur modiga och (lyckliga) deras föräldrar var.
DITT GANGSTA NAMN
(första 3 bokstäverna från ditt första namn+ izzle)
Ulfizzle
DITT DETEKTIV NAMN
(favorit maträtt och djur)
Köttbullsvarg
DITT STAR WARS NAMN
(de första 3 bokstäverna från ditt efternamn och de 2 första bokstäverna från ditt förnamn)
Eliul
DITT HJÄLTE NAMN
(favorit färg och favorit dricka)
Rödöl
DITT ARAB NAMN
(två första bokstäverna i ditt första namn, tre sista bokstäverna i ditt mellan namn och de fyra första bokstäverna i ditt efternamn)
Uluneelias
DITT SPÖK NAMN
(svarta och namnet på ditt/dina husdjur)
Svarta Albiniza
...tog vi oss en pappa/son-dag igen.
Vi for till Gävles badhus, Fjärran höjder, Tropicanaland.
Han börjar bli stor nu, pojken.
Han fick en ungdomsbiljett av kassörskan.
så jag kommenterade det.
"Jaa, över 8 år är det ungdomsbiljett" svarade hon.
Både sonen och jag protesterade, högljutt.
"Men jag är ju bara sju" sa han.
"Ojdå, förlåt" sa hon. "Rätt ska vara rätt" och så tog hon tillbaka biljetten. "Så där, här får du en barnbiljett i stället" och så gav hon tillbaka en tia.
In, duscha, på med badbrallorna och in till bassängerna.
Där inne härjade han vilt, killen.
Han har varit lite tveksam till att ha huv´et under vattnet tidigare, men det har släppt, ordentligt.
Jag satt där och kollade lite på alla barn som lekte där i "lilla" bassängen.
Så fick jag syn på en liten kille som hoppade från en kant där. Den är inte mer än en halvmeter hög, och minndes tillbaka när Viktor var sååå stolt för att han hade vågat hoppa därifrån.
Det känns lite avlägset nu.
Så ville han gå till stora bassängen.
Den är 1,5 m djup, så han har precis hakan och munnen över vattnet.
Där finns ett område som det kommer massor av bubblor från bottnen. Häftigt.
ett litet hästskoformat vattenfall, som man kan gå in innanför. Tvärläckert.
En "rundel" där vattnet strömmar runt, runt. Spännande.
Plastportar som man kan ta sig ut till en utebassäng. Det blåste lite snålt så jag ville inte klättra upp ur den, men det brydde sig inte sonen om. Upp och tog världens fart och gjorde "bomben"
Dags för lite fika.
Han valde glass, dajmstrut, och jag tog kaffe med mazzarin.
Det var rätt mycket folk där så jag frågade en dam som satt ensam vid ett bord om vi kunde få sitta där.
Det var helt OK.
Efter en stund talade hon om att det var första gången hon var där, fast hon bor i Gävle.
Badet byggdes för många år se´n.
Hon var lite imponerad över hur fint det var.
Då kunde jag inte låta bli att berätta att jag, och några andra byggjobbare, fick premiärbada innan det öppnade för allmänheten.
Alla som hade varit med och byggt var inbjudna på lite fest och bad.
Se´n var det dags för ytterligare lite bad med plums, plask och skratt innan vi gick in och duschade av oss klorlukten och for hem.
...er alla att gå in på concords sida och läsa hans senaste blogginlägg. Läs, reagera, agera. Här en länk till concord: http://concord.zoomin.se Jag blir så arg!!!!! Uffe.
...ännu en kinesträff gått av stapeln.
Vi var på det där dagisets grillplats igen.
Det är det, hittills, bästa stället jag/vi vet.
Den här gången kom många fler än förra gången vi var där.
En snabb överslagsräkning säger 13 personer och 14 hundar.
Grillplats ja. Naturligtvis var ju jag tvungen att elda, trots att det fanns två engångsgrillar med.
(Är man ett eldtecken så...)
Det visade sig sedan att jag inte eldat i onödan, för lagom när glöden tagit slut i engångsgrillarna, hade det blivit en fin glödbädd efter min eldning. Det var bara att flytta undan de utbrända grillarna och svänga in gallret över glöden och fortsätta grillningen.
Många hundar och många ben gjorde det lite svårt att få bra bilder. Hundarna sitter ju inte precis stilla och väntar på att bli fotograferade, hihi.
Trevligt folk och mysiga hundar gjorde att den här dagen blev riktigt lyckad.
Ett stort tack till alla som var med.
Uffe.
...någon funderade vad det är för en konstig hund jag har i trädgår´n så känner jag mig tvungen att lägga in en bild. Grävande hund heter den och är köpt i nå´n katalog.
Är ni beredda?
Här kommer den:
Kyl: Mjölk, Bregott och Vatten
Frys: Korv, Köttfärs och Fisk
Skafferi: Mjöl, Socker och Kaffe
Handväska/Plånbok: Körkort, Bankkort och Yrkesbeviset
Badrumshylla: Rakgel, Rakblad och Deodorant
Tvättkorg: Kalsonger, Strumpor och T-shirts
Skohylla: Sandaler, Träningsdojor och ett par lite finare skor
Förråd: Sonens cykel, Reservlampor och Kläder
Hjärna: Sågspån, Tomrum och lite Sirap, så det blir segt
Jackficka: Har nästan aldrig nå´t i mina jackfickor
Kryddskåp/hylla: Potatiskrydda, Vit- och Svartpeppar
Trädgård: Jordgubbsplantor, Rabarber och En halv hund med ben
Barskåp: Vad är det för nå´t??? ;-)
Köksbänk: Mixer, Vattenkokare och Diskmedel
Fruktfat: För det mesta tomt
När vi vaknade denna lördag stod regnet som spön i backen.
Suck....Då blir det väl ingen tågfest för våran del, var första tanken.
Fixade frukost, gick ut med hundarna, det känns inte så ruggigt ändå. Vi trotsar regnet och far iväg.
På med regnkläder, betala inträde och låtsas som det INTE regnar.
Många fina lok och vagnar.
Det första vi såg var ett stort rök- och ångmoln. Det var S1 som stog där och pös.
Ett diesellok (litt TMX) som jag aldrig tidigare sett annat än på bild stog alldeles bredvid.
Efter ett tag ville Viktor gå in, det var lite tråkigt att gå i regnet, så vi gjorde det. Vi blev inte kvar så värst länge där inne eftersom det såg ut så här:
vi fortsatte ut på perrongen vid Hennan. Där stog Årgångståget med sedvanliga Ra 846 som dragare.
Lite längre ut på bangården stog S1 och E10 hopkopplade och hade lite "gymnastik" för sig
En liten film, om än dålig kvalité, på en av övningarna:
Vid det här laget hade det slutat regna, skönt.
Snart började det fräsa och stånka ordentligt från söder.
Vi sprang mellan slipers- och stenhögar för att hinna med att filma dagens höjdpunkt.
R-loket med fulla timmervagnar (skruva på ljudet, lyssna och njut)
Vi strosade lite till på området innan vi åkte hemåt.
Jag ville inte riktigt ge upp dagen än, så jag övertalade Viktor att följa med en liten bit söderut, för att kolla när E10 i spetsen för samma timmertåg och S1 som påskjut dundrade söderut på stora järnvägen:
Med denna frustande och rökiga upplevelsen avslutades dagen.
Som vanligt finns det fler bilder i galleriet, album: TÅG 07
Tut, vissel frust och stånk från en "tågidiot".
Uffe.
...på doningar.
Jag har blivit tillsänd ett varuprov (för utvärdering) av den senaste uppfinningen när det gäller bilar och säkerhet.
Nu kan man glömma allt vad elektronik heter, när det gäller ABS-bromsar.
Det krävs ju en hel del prylar och ganska avancerad elektronik, för att få det att fungera.
MEN INTE LÄNGRE.
Det har nämligen kommit ut ett nytt medel på marknaden.
ABS på burk.
Ha-ha säger ni säkert, men jag lovar att det fungerar.
Man får ta av hjulen (ett i taget) och ta ur bromsbeläggen.
Spraya sedan ett rejält lager ABS på beläggens "slitytor".
Mecka ihop grejerna igen och jag GARANTERAR att bromsarna numera låsningsfria.
Det står i innehållsförteckningen att olja och grafit ingår, vilket även garanterar skrikfria bromsar.
ABS-sprayen kan beställas på min sida, i gästboken då jag sedermera kommer att vara auktoriserad återförsäljare för produkten.
Ikväll när jag var ute med hundarna för nattapinken, hödes några ovanliga ljud.
Dieselbrum, tutningar, inte vanliga tut och inte lastbilsbrum, utan ljud som får pulsen att slå några extra slag.
Det fick mig att tro att förberedelser inför TÅG 07 har börjat.
Det är ett evenemang som går av stapeln nu i helgen, lördag och söndag, med massor av aktiviteter.
Allt från ånglok och gamla vagnar via järnvägsrelaterade uppträdanden till modelltågsuppvisning.
Det ska visst finnas försäljning av modelltågsprylar också.
Tågturer, både korta och lite längre, där de korta ingår i inträdet medan de lite längre kostar en slant.
Möjlighet till fototurer finns också.
och skall i min tur utmana fyra stycken av mina vänner :
"Man väljer ut och skriver om fyra stycken bloggare eller personer med sidor som inspirerar.
Dessa personer blir i sin tur utmanade att göra det samma". Ingen lätt uppgift. Det finns så många intressanta och inspirerande bloggare här på Zoomin.
...gick Sverige över till högertrafik.
Den 3/9 1967 kl 05.00 bytte vi till "the right side".
Jag hade då börjat högstadiet och fått nya klasskamrater.
En av dom bodde ca 3 km från mig. Jag var ju bara tvungen att cykla och hälsa på honom direkt på morgonen. Mina föräldrar, mest då farsan, tyckte inte om att jag cyklade på E4:an men det struntade jag faktiskt i då.
Jag minns den mycket speciella känslan när jag cyklade på höger sida, både spännande och ovant.
Jag tror inte att jag har cyklat så mycket på en och samma dag, varken förr eller senare.
För att vi inte skulle glömma att köra på höger sida, sattes den speciella H-skylten upp lite här och var.
Det blev en del andra förändringar då också.
Bl a bytte mittlinjen färg från gul till vit.
Mycket mer fanns att läsa i brochyren som gavs ut:
Bara en liten betraktelse över det som hände för 40 år se´n, då jag var blott 13 år och nyss hade börjat 7:an.
...och vi var där från start.
Det var inte lika många utställare idag, men även några som inte var där igår.
Bl a Izas uppfödare, Maria, med sin Yolanda (Tournais Sarah Brightman).
Mycket vacker hund med crest som går i rött
Tyvärr fick jag inte någon bättre bild.
Annars var där flera som vi såg dagen före.
Den här vackra tjejen från Mocci´z.
Skönt är det att vila i mattes knä
Det här "ekipaget" (där matte nästan är snyggare än hunden) gick inte så bra den här dagen. Vann sin klass igår, men blev trea idag. (Rätta mig om jag har fel).
Vi har varit och kollat en massa kineser på utställning i Högbo (strax utanför Sandviken).
Många hundar var det.
Lägger några bilder här, fler finns i galleriet.
På kvällen var sonen och jag ner på sta´n och tittade på Lyskvällen.
Jag tog några bilder, men dom blev inte så där bra.
Lägger ut dom iaf.
....till Högbo, utanför Sandviken, på hundutställning. Det är många kineser anmälda.
Helena ska visst också dit.
Ska bli skoj att träffa Assar och Billy igen.
Vidare så bara KAN jag inte undanhålla er snyggaste bilden på snyggaste hunden.
...varit ute med hundarna, för nattapinken.
Härlig fullmåne i kväll (tyvärr ingen bild) och ganska kallt.
Det märks väl att ishavsluften dragit ner över landet.
Det skulle inte förvåna mig om det blir frost i natt.
Synd att kylan skulle komma just nu.
Kinesutställningen i Högbo, (lördag)
Indianeventet i Älvkarleby (fredag-söndag)
Inget av evenemangen gynnas av dåligt väder.
Nu ska här nattas och trynas och snusas och ev snarkas.
Godnatt önskar,
Uffe.
Igår var vi några stycken som träffades, med våra hundar, och grillade i Valbo utanför Gävle.
Vi hade det trevligt och mysigt på alla sätt.
Idag, lördag, var sonen och jag "ner på sta´n" och kollade in den sedvanliga cruisingen. Många fina bilar var det och (naturligtvis) några Volvoraggare som skränade och betedde sig. Vi tog några bilder, jag med digitalkameran och sonen med min mobil. Han fick till en del riktigt bra bilder. (Svårt att fota rörliga föremål med mobilen). Här kommer några exempel.
Jag "hittade" väl några jag också.
En kul och lite spännande kväll, eftersom en del började göra "burnisar" och sonen tjöt av skräckblandad förtjusning.
Alla bilderna kan ses HÄR.
....har ju Karin redan bloggat om, men jag tänkte orda lite om den ändå.
Som sagt, så träffades vi hemma hos "Lurpa" som har en puffvalp som är så söt och så mjuk.
Jag räknade inte hur många vi var, eller hur många hundar. Däremot lyckades jag väl fånga några av dom på bild. Här följer ett urval:
Bella, kvällens "värdinna.
Billy, Helenahund
Assar, också Helenahund
Qaylie
Morris
Viggo, vår dagishund
Iza
Miiko
Lilla Piraya
Doris
Och så Malte, som höll sig mest i bakgrunden.
Men så är han inte kines heller
Nu blev det ju mest bilder och inte så många ord.
Men det tror jag ni står ut med.
....med bloggandet.
I förrgår (mån 13/8) var vi en sväng på järnvägsmuséet, sonen och jag. Vi strosade runt lite utomhus denna gång. Det finns en del att se där också. Bl a Hennan station, som ursprungligen låg en bit utanför Ljusdal.
Den plockades ned, bit för bit, och fraktades till Gävle, för att återuppbyggas vid jvg-muséet till evenemanget TÅG 150.
Fasad
Del av väntsal
Del av expeditionen
Det kändes något rörande att se stationen invändigt, eftersom min pappa jobbade på en liknande station i Hamrångefjärden. Minnen av hur jag som barn "sprang" där och fick hjälpa till med div enklare göromål, kom till mig.
Det finns mer att se på området. T ex en minijärnväg,
och diverse lok och vagnar:
En del renoveringsobjekt står lite vid sidan av:
Inne finns en stor samling modeller (skalenliga) av både lok och vagnar:
Det finns naturligtvis en massa andra, järnvägsrelaterade saker, som t ex denna "varning-för-tåg-skylt":
Det kan vara lite svårt att läsa vad det står, så här kommer en ordagrann förtydling:
"Färdas ej öfver banan då lokomotiv märkes komma."
Med denna lilla "rapport" får jag avsluta detta blogginlägg.
Om vi börjar med bilen, så köpte vi den för ngn månad se´n. En mörkblå 745 GLT -80.
Vi bestämde oss för att Mercedes är för dyr att både köra och att hålla i skick. Vi är ju båda sjukskrivna, så inkomsterna är därefter.
Karin såg en annons i tidningen. Vi ringde på den, och fick låna pengar av min kära mor och så blev vi plötsligt Volvoägare.
Husvagnen då?
Jo, jag stötte ihop med en kille som har bott granne med oss förut.Vi snackade lite och plötsligt sa han: -"Förresten, vet du nå´n som vill ha en husvagn?".
-"Näe, inte direkt" svarade jag.
-"Ja, jag får väl sätta in den under bortskänkes då" sa han.
-"Vaddå?" -"Skänker du bara bort en husvagn så där?" sa jag.-"Varför då?"
-"Den står i vägen" sa han. "Kom så går vi och tittar på den".
Sagt och gjort. Han berättade om alla fel det är på den, att den är obesiktigad, oskattad och avställd osv.
-"OK, jag tar den".
Så nu står den på parkeringen här hemma och jag har börjat riva i den för att se hur mycket av golvet som behöver bytas. Blir det för mycket jobb, var den iaf gratis och så kan jag sälja kylskåp, gasolköket och ev hela inredningen. Jag kan t om riva av själva huset och sälja bara ramen. Den kan man t ex bygga båt- eller biltrailer av. Så det kan omöjligt bli en förlustaffär.
...till 5/8 innan vi tog oss till....
...det efterlängtade badstället.
Hela (nästan) dagen tillbringades där.
Matsäck + fika hade vi med oss.
Hundförbud råder på stället, men det löste vi så att vi tog med oss en hundbur som Iza fick vara i.
Hon fann sig väl tillrätta i den. Lite gnäll bara då matte gick ner till vattnet. Men jag vred på buren lite, så hon kunde se matte hela tiden. Då gick det bra.
Vi bar henne ner till stranden, och tillbaka till bilen när vi skulle åka hem.
Lika så när jag tog henne på pinkpromenader, blev hon buren till och från "tillåtet område".
Nu är vi röda och granna alla tre, trots solskyddsfaktor.
Väl hemkomna, blev Iza jätte-jätteglad, när hon fick komma ut ur bilen och vara lös på "gården" utanför där vi bor.
Efter ytterligare en pinksväng, fick hon så vila i mattes famn framför TV:n, och SÅ trött och mysig har jag nog inte sett henne förr.
Tack vare att tjejerna skulle på återbesök till Ersta sjukhus idag, hamnade vi mitt i "Tall ships races" defilering ut till havs.
Tjejerna hade återbesökstid kl 14.00 så vi åkte hemifrån i god tid.
Resan gick så bra att vi kom till Stadsgårdskajen strax före kl 12.00.
"Kolla, båtarna är kvar" sa vi när vi passerade.
"Och va´med folk det står där uppe, vid Ersta".
Tänkte väl inte så mycket mer på det förrän vi svängde in på gatan som går förbi sjukhuset.
OJ, va´trångt det var. Bilar och gående överallt.
"Och här ska vi hitta en parkering" sa jag.
Hittade en lucka (på P-förbud) där jag kunde släppa av dom.
Körde se´n vidare, och kan ni tänka er, jag hittade en plats där man lagomt fick in en Volvo. Och dessutom på "tillåten" parkering.
Medan vi väntade, kunde jag passa på att fota några av skeppen.
....hela helgen 21-22/7 -07.
Idag, lördag for vi till Jädraås för den årliga ångtågsturen. Man är ju barnsligt förtjust i de gamla loken.
Men vi började med att besöka en "baklucke-loppis" precis bredvid stationen.
Där fyndade jag två extraljus för 75:- styck och en cupévärmare för 30:-
Tillbaka till bilen med dom.
Vi tog en fika vid en närliggande lekplats. Där fanns ett litet hus som sonen blev mäkta förtjust i.
Efter fikat gick vi så till väntsalen för köp av biljett.
Vi hade rabattkort så det blev 75:- för t o r Svartbäcken nedre.
Eftersom det var en stund kvar till avgång, passade jag på att fota lite.
En ångdressin, kallad "Huppen", åkte lite fram och tillbaka på stationsområdet.
Så här "kungligt" åkte höjdarna förr.
Så hördes "vårt" tåg visslande borta i skogen,
och snart rullar det in på stationen.
Efter "rundgång"...
...kopplades loket för tåget i andra änden
Klart för avgång.
Ute på linjen ville sonen (förvånande nog) stå "ute" på vagnen.
Där både ser, hör och känner man rök, pys och vissel riktigt ordentligt.
Framme vid ändstationen...
gjordes rundgång igen....
för "hemfärd".
Vid Tallås station gjordes ett lite längre uppehåll.
Vi tittade på "indianbyn" och marknaden dom hade ställt upp där
och sen hittade vi en väldigt fin gammal PV.
Vi köpte varsin läsk och mazarin på Cafe Mallet,
innan vi åkte ner till Jädraås igen.
Där ville sonen leka lite till i "sin" stuga innan vi tog bilen hem igen.
En MYCKET trevlig dag i ångans tecken.
Hälsningar, Uffe.
...Mycket trött.
Har jobbat med bilen från ca 15 00 till ca 21 30.
Utan att få riktig ordning på den.
Ska gå och lägga mig snart.
Godnatt mina vänner, sov gott.
I morgon ska vi till Jädraås och åka ångtåg.
Smalspår.
Jätteskoj.
Kramar till er alla.
Uffe.
Gratulera mig själv till en bra placering i statistiken. Jag har nämligen kommit ner under (eller upp över) 100-strecket. Ligger just nu på 94:e plats.
KUL-KUL-KUL....HURRA-HURRA-HURRA....
Självklart är det ju inget jag åstadkommit på egen hand,
utan jag har er att tacka för intresset för mig och min sida.
Helena. Nu ett tag är det bara jag som har kommenterat hennes bloggar.
Hon har två st Kineser, puffar.
Besök hennes sida vet jag....
http://kinapuffarna.zoomin.se
Måste kännas lite tråkigt att skriva blogg för typ bara en.
....idag igen.
Den här gången var vi, sonen och jag, på Rörbergs flygplats (mellan Gävle och Sandviken).
Något som kallades Vingar & traktorer gick av stapeln.
Det var väl mest för att kolla på gamla traktorer vi for dit.
Några intressanta flygplan såg vi iaf.
Men, traktorerna som sagt var, gällde.
Det fanns några olika varianter, bl a bandtraktorer
Vanliga, och ovanliga hjultraktorer:
Den sista utrustad med V8 (diesel)
Mycket fin "sång".
En liten tävling (tractorpulling) fick vi också se.
Tre olika klasser körde.
Minsta:
Där deltagarna inte kom så långt (25-40m)
Mellanklassen:
Där några lyckades med "Full pull" och fick Köra en gång till, med tyngre släde.
Den "tyngsta" klassen:
Avgjordes också efter en "omkörning" med den gula V8 försedda maskinen som vinnare
(men bara med några ynka meters marginal)
Ett par "rökarbilder" måste jag ju visa er också
En annan lite kul grej var att se hur man "pulvriserar" en bil.
...idag hos en bekant här i Gävle.
Vi var 6 st personer och 8 hundar.
3 nakenfisar och 5 "puffar.
Tyvärr kunde inte en tjej komma med sina 2 puffar.
Lite fika och snack på altanen.
Några foton togs.
Sen ut på gräsmattan för lite bus och ännu mer fotografering.
Jag tog bara 4 kort med min mobil, medan en hel drös blev knäppta med fjällans digitalkamera.
Dom har inte blivit inlagda på datorn än, så ni får hålla till godo med ett par av mina.
....igår kväll.
Vid 21-tiden plingade det på dörren.
"Vem f-n är det som kommer nu då?" sa fjällan med illa dold irritation.
Jag gick och öppnade och.......
Till min (vår) stora förvåning stod där min dotter, hennes två barn och "nya" killen Svein fra Norge.
"Nä-men...Nä-men...Var allt jag kunde säga. Vi har inte setts sen förra sommaren. (Hon bor lite långt bort).
"Kom in"...Stort kramkalas utbröt. Borta var fjällans irritation. "Kom in och sätt er". "Vad kan vi bjuda på"? "Kaffe, te eller"...."Vatten" sa dom, nästan i kör.
"Men hur kommer det sig att ni är här"? "Nu"? sa jag.
Det visade sig att dom var på väg "hem" till Svein i Trondheim och stannade till hos oss när dom iaf hade vägarna förbi.
Vi satt en god stund i köket och surrade. Jag dukade fram lite limpskivor, smör och ost. Nå´t måste dom ju ha i magen. "Lite juice kanske ni har" sa Dottern. Självklart hade vi det. Dottersonen och sonen fick gå till en lekplats på "nästa gård", kom sen tillbaka och hoppade lite på studsmattan. Dotterdottern frågade om hon fick sitta vid datorn en stund, givetvis fick hon.
Sen måste dom fara vidare så stora kramkalaset igen och "kör försiktigt" osv. Och hejdå.
Vilken trevlig överraskning.
Kram till er alla där ute.
Uffe.
Så har vi varit på tävling igen, sonen och jag.
Denna gång i Bergby, Vendel, i Uppland.
Tävlingsformen den här gången var sprint för rally och rallycrossbilar.
Jag har tyvärr inga bilder att visa, då vi stod för långt ifrån för att det skulle ha blivit några bra.
Dessutom regnade det.
Nu verkade inte någon hänga läpp för det, särskilt inte förarna.
Dom gasade friskt värre.
Min kusin K var för en gångs skull med och tävlade (brukar annars skriva i tidningen om allehanda motortävlingar).
Tyvärr grusades hans förhoppningar redan i första kvalomgången då han "snurrade" och tappade massor med tid.
I andra omg regnade det så banan blev slipprig värre, med resultat att bilen inte lydde roder utan ville gå rakt fram.
Då går det heller inte att göra bra tider.
I tredje omg var banan torr, och dom flesta pressade sina tider.
Så blev det dags för kusin K.
Nu satsade han allt på ett kort.
Ett varv....
Det gick bra.
Andra varvet...
Laddad...
Tre kurvor kvar...
så vänder bilen om.
"Snurrning" igen.
Adjö till finalåk.
Vi det laget hade sonen tröttnat och ville åka hem.
Vi hade ju sett en hela andra omgången och halva tredje, så det fick räcka.
På väg till bilen, träffade vi på kusin K, så jag passade på att retas lite.
"Det var en fin dans du bjöd på" sa jag
"med piruett och allt"
Han kunde inte annat än att hålla med och skratta.
Han fick vara där som journalist i stället då.
Hans egna ord:
"man får ju se till att missa finalen, så man kan jobba istället".
Slut på en rolig dag i regn, motorvrål och avgaser.
Uffe.
....idag på briggen Gerda.
Sonen och jag for dit o kikade, men dom skulle ha betalt för att få gå ombord, så det struntade vi i.
Jag tog några bilder i a f. visar ett par av dom här.
Fler finns i albumet "Vackert skepp"
....kördes det SM-deltävling i backe i Kungsberget, Järbo.
Sonen och jag for dit för att "vältra oss" i bensin- och etanolångor, rytande motorer och tjutande däck.
Vi stannade inte hela tävlingen (5 tim) utan nöjde oss med att kolla 2:a omgången (av tre).
Förarna fick räkna de två bästa "åken", sammanlagd tid.
Kusin Kurt var där också, så vi får läsa i tidningen vem som vann dagens tävling.
Det blir en tävling i morgon också, men då kan vi inte åka dit eftersom en viss sambo och hennes syster ska ha gemensamt födelsekalas.
En del bilder blev det också.
Först kom Crosscart:
Sen rallybilar:
Rallycrossbliar:
Och till sist värstingarna:
Jag ber om överseende om jag råkat sätta fel bil i någon klass.
Kul hade vi iaf.
Fler bilder finns i galleriet.
Bye for now, Uffe.
LITEN UPPDATERING.
Kusin Kurt skickade tre bilder till mig som jag inte kan undanhålla er.
Håll till godo:
Födelsedag har firats idag. Bara syster, kompisen med dotter och vi. Den "riktiga" födelsedagsfesten firas i helgen. Då slår Karin och hennes syster ihop sina födelsedagar och hela släkten kommer.
Karins syster sa att hon skulle stå för tårta och annat fikabröd om vi hade kalaset hemma hos oss. Det lät som en bra deal, så att så fick det bli.
Av oss (sonen och mig) fick hon blommor (rosor) ett kort och en CD med Hanne Boel.
Syster gav henne en väska med döskalle på.
Kompisen och hennes dotte gav henne en "tack-ängel" och en drak-ljuslykta.
Rapporterar mer efter stora kalaset.
Ha det så bra allihop och stort tack för värmande kommentarer i min GB
Uffe.
Vi började i Saltharsfjärden hos fiskare Bergman. Där bjuds det varje midsommar på musik och fika. "Sjöboden" är öppen för försäljning av fisk och skaldjur. Där finns lax i de alla tänkbara varianter, men bäst är ändå deras pepparlax. Jag tog ett foto av en tomt i närheten av Bergmans, för det såg så "somrigt" ut där.
Det blev tyvärr inget knäppt där vi var. När vi så åkte till brors stuga så tyckte vi att morsan absolut skulle åka nercabbat så vi tryckte ner henne i brors bil...
...för färd till stugan. När vi var framme fanns det bara en sak att göra..... Njuta.
Iza passade också på att njuta av stillheten och ron på landet.
Sonen fick chansen att mata and-ungar
Dom var så tama att dom åt ur händerna. Under tiden sparkade brorsan fyr under badtunnan. Mat dukades fram på "bryggan", långbord. Där mumsade vi några sorters sill och lax (bl a pepparlaxen) med färskpotatis till. Brorsans "fru" hade gjort en "nubbesallad" som hon var mäkta stolt över. Alla var "tvungna" att äta av den. Utsökt, frisk och god. En stund senare blev de så fika, kaffe med jordgubbstårta. Efter det fanns det liksom inget mer att "begära". Mätt och nöjd. Mådde som en prins. Medan vi fikade passade sonen på att bada i tunnan (det hade då blivit 28 grader i vattnet)
Efter fikat måste ju naturligtvis jag också i. ( Då var det 33 grader). Mamma fotograferade.
Som allt annat, har midsommaraftnar också ett slut. Vi var 4 st mycket nöjda människor och en hund som styrde kosan hemåt. Mot sta´n.
Vilken tur vi har som har tillgång till något så trevligt och mysigt, och inte alltför långt bort heller.
1000 tack till min bror och hans "fru" för den dagen.
Uffe med mor, "fru" och son.
...Har jag ändå inte. Men four-eyes kallas ju den som bär glasögon. Jag var idag och hämtade mina nya (första riktiga) glasögon. Ett par progressiva och fotokromatiska. 3.500:- kostade kalaset, vilket i o f s är ganska billigt. Så nu känner jag mig riktigt gammal (neeej inte). Lägger in en bild på glasögongubben här.
...i skogar och byar runt Sandviken gick av stapeln i dag, lördag 16/6 -07, och vi var där, sonen och jag.
Vi började med att kika lite i depåområdet, som var öppet för allmänheten, beläget i ett industriområde i Sandviken.
Sen kollade vi när bilarna kom in efter SS 2 (Special-Sträcka 2).
Här kommer ledande Mats Jonsson (som slutade som totalsegrare)
Efter det gick vi tillbaka genom depåområdet mot vår bil, när ett stycke nostalgi kom körande.
Så körde vi så småningom till Årsunda fö att titta på SS 5.
När vi kom fram, stötte vi på ett annat stycke nostalgi, nämligen Björn Sjunning och hans oerhört fina Ford Cortina Lotus.
Efter att ha frågat om lov, parkerade vi på en lite ängsliknande tomt nära starten.
Det var mycket tid kvar innan bilarna skulle komma dit. Dom hade ju SS 3 och SS 4 att köra, så vi fikade lite och lyssnade på rallyt på radion (Radio Sandviken sände).
Ett tag senare gick vi in till Årsunda och handlade lit så vi kund äta en improviserad lunch. Då var det ca 1 timme till start på SS 5.
Vandrade så ut i "busken" ca 1 km. Där hittade vi ett ställe som såg bra ut. Gjorde i ordning sittplatser med hjälp av lite fälld sly.
30 minuter kvar.
Sonen lite rastlös. vi hittade en lite rolig pinne som vi kunde intervjua varandra med. Den hade en lång kvist som stack ut och fick fungera som antenn. Så lekte han med den en stund.
12 minuter kvar.
Pinnen blev till en mängd olika saker vart efter leken fortsatte.
3 minuter kvar.
SÅ, hördes motorvrål genom skogen och en föråkare körde förbi, SAAB V4:an.
Upptäckte då att "Här kan vi ju inte stå. För många träd i vägen för fotografering. Då vräkte Sjunning förbi sin Cortina.
Flytt blev nödvändig.
50 meter längre bort hittade vi så en Stoooor sten som sonen satte sig på och jag hittade ett (ganska) bra fotoställe.
Där det gick att få så´na här bilder. Tyvärr råkade jag ut för "minne fullt" så det vart slutfotograferat.
Fler bilder finns att se HÄR.
Ett foto som en arbetskamrat tog direkt efter att vi slutat för dagen. Jag tycker själv att jag ser bra ut på bilden. Tyvärr kan jag aldrig visa den här, då han flyttat till "inte vet jag").
2) Vad är vanligast: Att du tar bilder på andra eller att folk tar bilder på dig?
Att jag tar bilder på andra/annat.
3) Vad gör en bra bild bra?
Det kan jag inte precisera. Färgerna, kompositionen mm.
4) Vad föredrar du: Digitala eller analoga bilder?
...att jag skulle blogga om dragraceingen i Hofors och folkrace i Skutskär.
Men eftersom Zoomin går på "halv fart" nu och bilderna från dragracet finns i ett album (jag tog aldrig några på folkracet, för långt ifrån. Kolla www.skutskarsms.nu så finns bilder där. Välj "bil" och sen "folkrace").
Hoforstävlingen fick avbrytas ett tag, för brandkåren fick utryckning. Därav bilderna på brandbilarna.
Hälsning till er alla, Uffe.
...Är mitt huvud.....Är Zoomin.....
Tänkte Blogga lite idag om både dragrace i Hofors och folkrace i Skutskär, lägga in några bider osv.
Zoomin har haft en del problem såg jag i utv-bloggen. Tydligen hänger en del kvar eftersom det går så segt. Jag menar inte att klaga på zoomin och/eller admin på någe vis. Har full förståelse för vad som sker.
Iaf så har jag inte tid och ork att besöka alla mina "Vänner och favoriter" utan jag skickar en hälsning så här i stället.
Bilder och berättelser om dragrace och folkrace kommer en annan dag.
Många glada hälsningar till er alla (+ en hel hög med heja-rop till admin)
Uffe.
...I morron, söndag går Andersbergs fläsktransport mot Stockholm igen för hemfrakt av kvinnan i mitt liv. Hon anses nu vara så "frisk" att hon får åka hem.
Skönt va´?
Hon hade kunnat få fara idag, men tyckte att det skulle bli lite stressigt åt oss att bara kasta oss iväg med så kort varsel.
Hon berättade att hon hade ätit soppa idag. Två dl. Med tesked. I en halvtimme. (!)
Från och med nu och ett tag framöver ska hon äta varannan timme. Hon skulle få låna Skalmans Mat och sov-klocka.
Vi höres och synes senare.
Kram till alla.
Uffe.
Från vanligtvis välunderrättad källa meddelas idag att den opererade kvinnan mår efter omständigheterna väl.
Kvinnan ringde till rapportören i förmiddags och meddelade att magsmärtorna inte var i avtagande och att avföringen var blodig, varför en gastroskopi ansågs vara nödvändig för att utesluta eventuellt läckage.
Några timmar senare ringde kvinnan igen och talade om att nämda gastroskopi inte längre var aktuell. Blodet och smärtorna kunde härröra från operationen och man skulle avvakta.
Väninnan har blivit förflyttad till samma våning som kvinnan, medförande att umgänge avsevärt underlättats.
Ett sent inkommet meddelande (från kvinnans syster) säger att de båda suttit uppe och druckit vatten och även samtalat och skrattat.
Väninnan blev upprymd orsentligt då en rikskändis cyklade förbi på gatan. "Titta, det är ju Jonas Gardell" utropade hon. Kvinnan hann däremot inte se honom.
Ytterligare ett sent meddelande inkom till rapportören för bara en liten stund sedan. Då sade sig kvinnan må alldeles utmärkt. Inga känningar av magsmärtorna.
Däremot smärta vid nyckelbenen, vilket tydligen är vanligt vid dylika operationer.
Något preciserat besked om hemresa kunde hon dessvärre inte ge. Det får anstå till morgodagen, efter vissa prover.
Idag ringde hon, äntligen, Karin. Hon har varit på uppvak hela em igår och natten och nästan hela da´n idag.
Hon fick dricka lite vatten idag, och fick väldiga magsmärtor. Läckage, misstänkte dom.
Det blev röntgen. "Du ser inte ut som ett läckage" sa dom. Då undrade Karin hur man ser ut då, som ett läckage alltså. Det gör jag också. Hmmmmm.
Lite senare på kvällen (jag tror det var vid 18.59-tiden) ringde hon igen. Då hade hon blivit flyttad till avdelningen igen. Ett mycket positivt tecken. Nu tror dom inte längre på ett läckage ( tuuuuut, upprepning) utan magsmärtorna kan bero på gaser och en del andra orsaker.
Hon hälsar att hon f ö mår jättebra. Det är trivsamt och roligt att vara där. Hon och personalen har skrattat och flamsat en hel del idag.
Vi ska höras i morron, då vet hon kanske när den sista fläsktransporten går....mot Gävle.
Hejdå för den här gången, Uffe.
Känsliga tittare ombedes att blunda!
Så här såg det ut när vi sa adjö till de feta arslerna i tisdags.
Även pattar och magar togs det farväl av.
Ursäkta språket.
Så var då fläsket transporterat till Ersta igen. Fast inte i Mercedes den här gången. Vi fick låna en Forrrrrrd. En sierra. Det är mycket ovant (läs trångt) att åka Ford när man är van Mercan. Och eftersom Forden är manuellt växlad så gick det gansk hårt åt min axel. Jag vet inte vilket som är bäst, en bil som tjyvstannar men är rymlig och bekväm, med automatlåda eller en som visserligen går men en del sämre vad gäller komfort och dessutom manuell. Tror nästan jag tar min egen bil nästa gång.
Det var sagt att Karin och hennes kompis skulle få ligga på samma sal, men när vi kom dit för inskrivning visade det sig att Karin fick en säng på 3:e våningen medan kompisen fick en på 5:e.
Så surrades det lite med personal där och det verkade som om Karin skulle få en plats på 5:e i alla fall. Sagt och gjort, vi tog oss upp dit och fick veta att "här ska inte du vara. Du har en plats på 3:e vån och kirurgen står där nere och väntar på dig".
Tillbaka ner igen. Där står han och ser en aning irriterad ut. Men när väl alla handslag och presentationer var över, var också irritationen över.
Viktor och jag sa hejdå med många kramar och de å så´nt. Så gick vi till "Ersta terrass" (tror jag det heter) och tog en fika. så bar det av hemåt. Karin ringde nu på kvällen och sa god natt till Viktor och mig och att vi hörs på torsdag. Pratade lite lugnande med honom, för han var lite orolig över att ha mamma på sjukhus. Mormor dog ju på sjukhuset här i Gävle förra söndagen. Men efter garantier att det kommer inte att hända, för mormor var ju gammal och sjuk, "det är ju inte jag, Jag är ju bara tjock" så gick det bra att slappna av.
Nu sover han och jag ska bara avsluta detta, så ska jag också knyta mig. En snabb dusch innan blir det nog.
Ha det så bra ni bara orkar, Uffe.
...i Sandviken i morgon, lördag 26/5, kl 17 -24.
Sonen och jag ska dit o titta (så klart).
Före det ska jag till Storvik, Kyrkberget, och "funktionära" på folkrace.
Jag brukar vara flaggvakt (Står alltså inte i givakt och vaktar flaggan, he-he). Roligast är det att stå på post 2 när 6 bilar kommer rusande rätt emot en, och det får plats 2, kanske 3 bilar i bredd i första kurvan. Det brukar bli trångt där. Den/dom som "överlever" den, har god chans att "ta hem" det heatet. Vi bevakar banan från "vår" flaggpost till nästa.
Dammigt, bullrigt men sk*tkul kan man sammanfatta det hela.
Åter till Sandviken.
Hoppas vädret och ljuset tillåter mig (och min avancerade *ähm* mobilkamera) att ta nå´ra fina bilder som jag kan lägga ut på (i) galleriet. Vidare hoppas jag att bilen vill vara så vänlig att frakta mig både hit och dit och tillbaka. -liga hälsningar, Uffe.
Ai vånt dis messidch to pot ö smajl ån jår fäjs ai vånt it to rimajnd jo dat jo hävv binn ån maj majnd.
Dis messidch vås sentto jo bikåsjo ar vått jo ar.
Haggs.
send dis messidch to to frends, änd jo vill lajt app ö smajl ån der fäjsis.
Häv ö najs vikend
lavv, XXXXX
Ni som läser detta kan, om ni vill, kopiera och skicka till nå´n vän.
Kramar till er alla, Uffe.
...till Stockholm idag.
Idag gick två bilar med en massa "fläsk" till Stockholm och Ersta. Vi var tvungna att åka i två bilar, inte för viktens skull, utan för storlekens. Man skäms för att säga det, men bältena i bak i Mercan är för korta för "tjockisarna". Alltså blev det två bilar.
I den ena åkte vi, Jag Karin och Viktor. I den andra åkte Karins kompis, hennes dotter och far. Resan ner gick smärtfritt, om än sakta. Fadern i den andra bilen körde inte fortare än 85, ens på motorväg. Det kändes lite spännande när trafiken bakifrån kom rusande ikapp. Ibland verkade det som om dom försökte köra om samtidigt allihop.
Efter fikapausen ville han att jag skulle köra först. Jag kunde ju inte vara taskig och "bränna på" i 100-110 med honom bakefter, han är iaf 76år, så jag kopplade in farthållaren på 85.
Så lunkade vi in mot sta´n (4-filig motorväg) Vägbeskrivning hade jag fått av min bror, som bara några veckor innan gjord samma resa, i samma syfte. Det blev lite rörigt när vi kom in i sta´n och lämnade "trygga" E4. Trångt och mycke trafik. särskilt vid slussen. Men vi siktade på Stadsgården och kom fram, men så körde vi (jag) lite för långt och fick vända.
Jag frågade en taxi chaffis om vägen. Andra trafikljuset till vänster och sen till höger sa han. Sagt och gjort. Vänster och se där, en skylt "ERSTA SJUKHUS".
Svänger in där, över krönet .....och bedåras av utsikten.
Ingen tittar efter sjukhus entrén, varför vi kör för långt igen. "Var är den andra bilen"? sa jag. Karin ringde till kompisen. "Vi är precis utanför ingången" fick hon till svar. "Var är ni" frågade hon oss. Vi förklarade, dom förstog inte, så vi sa att vi måste vända och kolla igen. När vi beundrade utsikten, passerade vi entrén, utan att se den.
Gänget samlat. Avstigning samtliga passagerare.
Efter samtal, vägningar och provtagningar (med en hel del stoj i väntrummet, så personal inte kunde låta bli att le och skratta med) var det så dags för hemfärd.
"Vi åker samma väg som vi kom" var det nå´n som sa. "Javisst" sa jag, "mot trafiken va"? "Va´bökigt det blir vid Slussen då" Vi åkte iaf "samma" väg som vi kom. Efter ca 1 km, LÄGGER MIN BIL AV. Mitt i Stockholmstrafiken. Men den startar igen efter 15-20 mycket långa sekunder. Vi lyckas ta oss ut till "trygga" E4 igen (med några korta motorstopp).
Nu sitter vi hemma igen, Karin (och kompisen) har fått tid för operation, klockan börjar bli "kväller", så nu viker jag ihop och säger god natt.
Uffe.
...både musiksidan och argsidan ikväll. Musiksidans länkar (inte alla) fungerade inte och jag gör mig inte tid att fixa nya.
Argsidan, för att jag inte är så arg längre.
Massor av kramar till er alla.
Uffe.
....vill jag säga att jag mår mycket bättre. Karin har mindre ont och Iza är lycklig.
Sonen har sprungit mini-max-ruset idag tillsammans med kompisen Calle och hans mamma. Naturligtvis var det fler än dom som sprang. Det var väl flera hundra. Allasom kom i mål fick pris. En glass, en banan, en Festis, en måltid på Max och en badbiljett på Fjärran höjder. Den som ville fick sitt ansikte målat. Viktor valde en "spökmask". Jätteläcker. Bilder kommer senare.
Nu i kväll är det cruising på sta´n. Vi ska ner en stund o kolla. Bilder därifrån kommer också senare.
Ha de´. Uffe.
Nu är vi tillbaka från cruisingen. Det blev inga bilder. För mörkt för min simpla mobilkamera.
....som har lämnat tröstande och stöttande kommentarer. Idag känns allt mycket lättare, när jag fått lite distans till det hela.
Gråten var befriande. Jag känner att det inte bara var "nederlaget" med hunden som behövde "gråtas ut". Det är mycket som hänger över oss just nu. Egentligen ganska korkat att ta en hund till.
Vi har ju Izas bästa polare Viggo. Hon tycker om att han är här några timmar varje dag, och han gillar att vara här. Och det bästa är att Iza får ha oss helt för sig själv när det blir kväll och natt. Det märks tydligt på henne att hon mår bra nu när hon är ensam familjehund igen.
Vi hade Viggoledigt idag, så när vi gick vår långa förmiddagspromenad, fick hon vara lös en stund. Huvudet högt och hög svansföring och lite senare ett riktigt "kinesfnatt". Det var en fröjd att se henne.
Undrar hur många pussar matte har fått idag. "Bara så underbart att ingen annan hund är där och trängs" tycks hon mena.
Åter igen så många tack för all uppmuntran och stöd. Det känns underbart när människor som ni stöttar en.
...en i ansiktet.
Som en knytnäve.
Blir man tom.
Känslan av att inte klara av "det".
Knytnäven i maggropen.
Knuten i maggropen.
Smärtan går över i gråt.....
Är väl vad jag kan sammanfatta dagens händelser med. Det slog mig plötsligt i morse/förmiddags att jag inte är människa att "få hund av" Maya. Vi blev helt enkelt tvungna att lämna tillbaka henne.
Maken till skällig hund har jag inte upplevt. Hon började med att skälla på ingenting, när vi kom ut genom porten idag. Inte mycket, men skälla på INGENTING. Så lugnade hon ner sig bara för att 10 sekunder senare, när vi rundar knuten på huset, få syn på en granne med två hundar. Då satte "konserten" igång.
Man får ingen som helst kontakt med hunden. Hon hänger och drar i kopplet så hon nästan inte kan andas. Till slut kräks hon. Då har grannen och hundarna försvunnit utom synhåll. Hon fortsätter ändå att ge skall.
Ett skall och så tittar hon på mig och hukar sig som för ett slag. (Jag slår inte ett djur) När inget händer skäller hon en gång till, och hukar sig. Jag hinner inte ens försöka få kontakt med henne. Att försöka hinna med att berömma henne för något hon gör bra, att hon är tyst t ex är omöjligt Hon fortsätter detta beteende en bra stund till.
Det är då det går upp för mig. Jag är inte kunnig nog för att "reda ut" hunden. Ska det någonsin bli "ordning" på henne, behövs en Cesar, the dog whisperer. Och jag är långt ifrån det. Jag förstår ju inte ens varför hon skäller så.
Är hon "vaktig" ?
Aggressiv ?
Eller försöker hon dölja rädsla ?
Här behövs experthjälp och en massa tid och jobb. Det kan inte nå´n av oss lägga ner nu. Så tyvärr fick hon returbiljett.....
...och jag känner mig lite tuggad och utspottad. Man får väl skämmas lite för att man säger så här, men det är jobbigt att plötsligt behöva ta hand om allt i hushållet. Men det här blir inte någon klagosång i a f. Det är bara det att jag inte är van (bortskämd).
Karin är hemma igen, och det känns bra. Hon kan gå förvånansvärt bra. Hon "hoppar" inte på kryckor, utan går med hjälp av dom. Hon tycker att det är mycket skönare att vara hemma än på sjukhuset. Jag hjälper (naturligtvis) henne med allt hon begär. Nu har hon gått och lagt sig för att sova (hon och sonen).
Hundarna har varit ute på natt-pinknings-promenaden och ligger också i sängen. Det är bara tomten som är vaken. Han ska snart natta han också. Vill bara säga först att jag kommer att vara ganska inaktiv här på Zoomin ett tag framöver. Jag kommer ju att få in en massa rutiner i det här jobbet efter ett tag. Just nu yrar jag omkring ganska mycket. Men men man lär sig.
Det blev ingen hundrakning idag. Hon är i stort behov av det, och en badning, Maya. Det blir endera da´n. Jag vill lära mig det också. Det känns liksom som att Maya är mer min hund och Iza är Karins. Hon (Maya) hoppade ju upp i mitt knä det första som hände när vi kom hem till uppfödaren, och morrade åt dom andra hundarna "Kom inte hit, för det här är min". Vi får se hur det utvecklar sig.
Nu ska jag utveckla mig i sängen och sov-snarka ett tag, så man orkar med morrondagen.
...är demonstrationernas dag. Men i år betyder den dagen nå´t helt annat. Hemkommardag, för Karin och oss. Hon är kraftigt förhindrad att göra en massa hushållsarbete för lång tid framöver. MEN HON ÄR HEMMA. Äntligen får hon träffa "den nya". Maya. Hon har funnit sig tillrätta ordentligt här hos oss nu. Sover i sängen med oss (Viktor Iza och mig). Eftersom Viktors rum inte är iordningställt ännu, så får jag sova på soffan tills det är klart. Det ska bli intressant att se hur hundarna gör då. Iza har sovit hos matte innan hon gjorde illa sig, så hon kommer antagligen att fortsätta med det. frågan är vad Maya gör.
Som sagt får Karin komma hem igen. Det ska bli skönt att ha henne hos oss igen. Det har varit lite tomt ett tag. Särskilt Viktor har saknat henne.
Det ska bli skoj att se Izas reaktion när matte har varit borta såååååå länge. Hon kommer väl att ta ner henne fullständigt. spännande också att se Mayas reaktion, som aldrig har sett matte förr. Men hon (Maya) är så framåt och så kelsjuk att det kommer att gå som smort det också.
Hör av oss med rapporter senare.
Kramar och god natt till er alla.
Uffe.
Tack alla ni för fina kommentarer till Karin. Hon är fortfarande kvar på sjukhuset. Hennes feber har inte gått ner. När den är normal får hon komma hem. Det märks att hon börjar bli "frisk" för hon har tråkigt. Viktor och jag var upp (12:e våningen) med lite saker hon behövde idag. Skönt för honom att få träffa mamma så han fick se att hon inte är allvarligt sjuk. Han blev lite orolig när hon fick åka ambulans. Det är det ju bara svårt skadade eller sjuka som gör. Dessutom ligger mormor på sjukhuset med lungcancer, så man kan förstå hans oro. Vi hälsade på henne också.
Hundarna och vi var i Boulongern senare på eftermiddan. Viktor fick vara i den fina lekparken och härja lite, medan jag satt vid sidan av tillsammans med hundarna. Dom kommer väldigt bra överens nu. Maya brukar "dra igång" lite bus och iza hänger på, så det är riktigt livat här flera gånger om da´n nu. Sååå roligt att kolla på dom.
Jag har varken ork eller tid att besöka alla er, mina vänner, idag (kväll) heller.
Så jag hälsar er alla så här i stället och önskar er en god natt och trevlig "sista-april".
Sov så gott, Uffe.
.....våran lilla Maya. Vilken mysig tjej. Mycket pussande. Mycket busande, Iza och hon. Hon verkar ha funnit sig till rätta direkt. Det första hon gjorde när vi kom till Kopparberg, var att hoppa upp i mitt knä och slicka mig i ansiktet. Kul start.
I bilen pep hon till två gånger alldeles i början av hemfärden. Jag vände mig om snabbt och sa nå´t i stil med "vad är det då gumman" så blev hon bara lugn och la sig i transportburen.
Efter ca 1 timmes färd stannade jag på en rastplats, som till sonens stora lycka var utrustad med en liten lekplats, och hon fick komma ut och pinka (hon gick direkt). Sen flög F'n i tjejen. Hon fick ett riktigt "kinesfnatt" och sprang runt runt mig med sträckt koppel. Jag bara stog där som centrum på en karusell. Hon som aldrig leker enligt uppfödaren. Jo pyttsan.
När vi kom hem fick Iza och hon träffas utanför porten, på gräsmattan, innan vi gick in. Jag inbillar mig att det går bättre om dom får träffas på "neutral" mark först. Det blev bara lite orrande (dom säger faktiskt orrr) så började dom lukta på varann, med viftande svansar.
Väl inne blev det race. Jag vet inte hur många tassar två hundar har, fast det vet jag ju, men det lät ungefär som om dom hade 200 var, på parketten (Maya som aldrig leker enl uppf).
Sen har dom legat i sängen medan jag läste godnattsaga för sonen. Och vilat lite på soffan i vardagsrummet. inte så nära varann så att dom låg ihop, men inte så långt ifrån heller.
Nu ska jag snart titta in i huv´et . Men lite om Karin också.
Hon blev opererad idag (lördag) och dom har fixat lite här och förstärkt lite där. Kanske får hon komma hem i morron. Hon fick lite feber, så den måste gå ner först. Hon blev inte gipsad och ska inte använda kryckor utan hon får gå med rollator
p g a att hon har ont i en axel. Hur kul är det??
Nu får det bli godnatt till er allihop. Vi läses här senare.
Kram från Uffe, Iza och Maya.
Idag har varit en häktisk dag. Fjällan har ramlat och lyckades vrida knäet ur led så knäskålen "tittar" rakt åt sidan i stället för rakt fram. Hon fick åka ambulans till sjukhuset. Inte med blink och vrål, men hon var tvungen att åka bår. Hon blir kvar över natten, så får vi se i morron vad som händer. Klart är att jag och Viktor åker och hämtar Maya ändå. Karins syster kommer hit och är hundvakt. Om Karin får komma hem i morron åker hon taxi.
Jag har inte gjort mig tid och ork att besöka alla vänner och favoriter i kväll, det är jag alldeles för trött för. Därför önskar jag er alla en god natts sömn och en trevlig helg på det här sättet.
Kramar till er alla, Uffe.
PS Några uppmuntrande ord på hennes (mrszipper) sida tror jag hon uppskattar att läsa när hon kommer hem. DS
Izas kompis Viggo sover över i natt. Vi har just varit ute för nattapinkningen. Viggo sitter i mitt knä och "kräver" att bli klappad. Att skriva med en hand är lite krångligt. Men nu vill han in till Karin och bli lite klappad där en stund. Så nu fick jag tillbaka min andra hand.
Karin har precis avslutat ett lååååångt samtal med uppfödaren som har hunden vi ska hämta hem. Maya ska hon heta hos oss. Det är klart nu att hon är våran och att vi inte behöver vara hemliga längre.
Hon kommer från samma kennel som Iza. Hon är Izas faster. Hon heter Dollar idag, men som sagt får hon heta Maya hos oss. Hon är en treårig tik som har haft ett brokigt liv hittils. Fodervärdskrångel och liknande problem. Vi fick köpa henne för att uppfödaren vet att hon får det bra hos oss.
På lördag (bara två dagar dit) bär det av mot Kopparberg för att hämta hem henne. Det tog en halvtimme (om ens det) i bilen så var kontakten etablerad mellan Iza och Karin. Vi får se hur snabbt det går den här gången. Hoppas på "omedelbart" och ömsesidigt förtroende den här gången också.
Slut för idag, tack för idag. God natt och sov gott.
Uffe.
...om ursäkt för den något röriga bakgrundsbilden. Men jag vill hälsa våren välkommen med den.
Tegelhusen i som skymtar är lika som det vi bor i. Men "vårat" syns inte.
...lider mot sitt slut. Så även den här dagen. Det har varit en händelserik dag. Handlings-sväng. Möte. Hundvakt. Varuleverans. Fika med Viggos matte. Och nu, Zoominstund. Snart, godnatt......
....er alla, vännerna på Zoomin. Jag har kanske inte kommenterat nå´t eller önskat trevlig helg hos alla, så jag gör det på detta vis istället.
TREVLIG HELG TILL ER ALLA.
...hade vi idag. Nu äntligen skulle vi få reda på om vi har ett jobb framöver eller inte. Vår depåchef har ju sagt upp sig.
Så länge har det varit ovisst om vi skulle få en ny eller om avdelningen skulle läggas ned.
Den gamla chefen ska öppna en egen firma, och har erbjudit några av oss att få jobb hos honom med en liten löneökning (ca 130:-/tim).
Ingen nappade på det. Då bjöd han 145:-/tim, och fick med sig 3 st.
Vi övriga (10-12 personer) beslöt att lyssna på vad den nya ledningen (vi har inte samma VD heller längre) hade att säga.
Faktiskt en hel del intressanta saker kom på tal. Gävle ska inte läggas ned. "Some changes" ska det bli ang sättet att driva avdelningen. Det ska inte längre vara EN person som ska hålla i ALLT. "Vi" ska inte stå och falla med honom (säger honom för att det var en han tidigare).
Nytt tänkande säger 1 depåchef med 2-3-4 "underchefer" som ska ta hand om var sin del av "firmadrivandet".
Ex 1 man som har hand om oss anställda, skriver löner, delar ut jobb, ledigheter osv.
1 man som ansvarar för förråd (mtrl in och ut, inventering mm)
1 eller 2 man som enbart ska sälja våra tjänster, alltså kundkontakter och "ragga jobb".
Några frågor om vilken betalning vi ska få och hur mycket jobb det fn finns lades. Och lite ditten och datten.
Det hela kan sammanfattas med, som nye VD:n sa: "If you stick with us, we´ll stick with you. (han är från USA)
Vi kommer att ha "a bumpy road ahead" men det kommer att "work out". "We are gonna se to that you are satisfied".
Det känns som hopp för framtiden iaf.
Er flygande reporter
Uffe.
.....var förr en tråkig dag. Det var förbjudet att gå på bio, inga affärer var öppna, ALLA skulle vara hemma och ha tråkigt.
Varför det då? undrade vi som barn. Jesus dog på korset fick vi lära oss. Kyrkan hade stort inflytande på den tiden.
Så stort att de kristna kunde bestämma att vi skulle sörja på den dagen.
Det fanns, då, inte så många andra kulturer i samhället heller.
Allt eftersom vi har blivit begåvade med ett mångkulturellt samhälle, har den kristna kyrkan blivit tvungen att släppa på en del av sina påbud.
För t ex en muslim, betyder Påsken ingenting, för hon/han har inte med Jesu liv att göra. Lika lite som vi har med Muhammeds.
Jag anser mig inte vara troende, inte särskilt kyrklig, men många seder som kyrkan har vill jag heller inte avfärda.
Julottan är en, fast jag aldrig varit på en. Skolavslutningen tycker jag ska hållas i kyrkan också. Den blomstetid osv.
Nuförtiden är allting öppet, affärer, bio och andra nöjen. Vilket i o f s är OK. Jag tänker väl inte så mycket på att det är just långfredag och religion. Men jag respekterar dom som gör det.
Storhelger som Påsk, Pingst och Jul kommer jag att fira ändå.
.....föddes jag på Gävle BB. 53 år sen idag. Ingen större anledning att fira, tänkte jag. Dåligt med pengar också. Fjällan och sonen däremot, tisslade och tasslade lite igår. Så strax före "mitt-på-dagen-fikat" fick jag gå ut med hunden och jag fick absolut inte gå in i köket när jag kom hem igen. Det var dukat fika i rummet, och där fick jag sätta mig.
Dom höll på och fixade med nå´t ute i köket, mycket hemligt. Så kommer dom in med ett fat bullar och ett grattis-kort, sjungande Happy birthday to you, och hurrade för mig. Sen blev det tårta. Efter tårtan kom sonen med ett munspel och höll en liten "konsert" för mig. Hur sött är inte det då?
Dagen som jag inte tyckte skulle firas nå´t särskilt, blev en väldigt fin födelsedag. Bara vi tre och hunden.
...till er alla som varje dag förgyller min tillvaro med fina/lustiga/allvarliga kommentarer. Det är lika spännande varje gång att gå in här och kika. Tack för att ni trevliga Zoomin-vänner finns.
Kroppsspråk
En snickare, som befann sig på byggnadsställningens tredje plan upptäckte att han hade glömt att ta med sig sågen. Han försökte ropa till sin kollega på marken, men han hörde inget, så snickaren försökte att gestikulera vad han ville ha sagt:
Han pekade på sig själv (jag),
drog ihop benen och vred sig (behöver),
rörde armarna fram och tillbaka (såg).
Kompisen på marken nickade samtidigt som han började onanera!
Snickaren, som såg det hela, blev förbannad och sprang ner för trapporna.
- Va fan gör du? Har du hål i huvet? Jag ville bara ha en såg!
- Ja, jag förstod det. Jag försökte bara berätta att "jag kommer snart"!
daghund idag.Mattes dotter med kille kom hit från Småland, så då har dom Viggo.
Sitter just nu med den andra koppen kaffe för idag och ska snart gå ut med lillfisen Iza. Sonen är lämnad i skolan.
Skönt väder idag igen.Hur mysigt som helst. Lååång promenad, gillas av henne. Speciellt när hon får spring lös. Huvudet och svansen högt, och så springer hon lite hit och dit, och här och där. Så söt så söt. Och så tittar hon då och då på mig med den vackraste blicken "jag är så glad husse, att jag får vara så här fri" tycks hon mena. Och då blir man bara ännu mer kär.
Fjällan och Iza ligger och drar sig i väntan på dagens aktiviteter. Min kaffekopp är nästan urdrucken, så nu är det dags för den dagliga frågan: "FINNS DET NÅ´N HUND HÄR SOM VILL GÅ UT?" och tänk att varje dag gör det det.
*Lycka*
...så var vi med daghund igen då. Matte kom och frågade om vi kunde, och ville, vara ordinarie daghusse/matte för dom som var det innan skulle hämta en liten idag. Självklart svarade vi nästan i munnen på varandra. Så nu ligger den liile Viggon har och sussar i våran säng. Fast inte länge till (ha-haa) för vi ska gå på promenad snart. Ska bara skriva färdigt här först...................................................................................................... Nu har jag skrivit färdigt. *Ropar*: ÄR DET NÅGON HUND HÄR SOM VILL GÅ UT??? Så det blir Ha de´
Uffe.
...och vi sitter, som vanligt, vid varsin dator. Hunden är nattapinkad, sonen sover. Iza fick finfrämmande här på eftermidda´n, Viggo var här. Hans matte hjälpte en vännina att städa ur efter en flytt.
För en tid se´n var vi på väg att ta en hund på foder, men efter moget övervägande drog vi oss ur.
Det var nog så att det fanns en mening med det, för nu har vi blivit tllfrågade om vi vill vara daghusse/matte på "riktigt". Det hade vi ju inte kunnat vara om vi hade tagit foderhunden. Men nu får Iza ha sin vän Viggo här varje dag, länge (utom när hon löper förstås).
Våren har intagit oss på allvar nu. Idag såg jag ett Kanadagäss-streck. För några dagar se´n hörde, och såg, jag måsarna. Igår bytte jag till sommardäck på bilen , med duktig assistans av sonen. Han både skruvade på domkraften (tills det började gå riktigt tungt) och hjulbultar (lika där också,jag fick lossa och dra fast).
Idag åkte vi till Valbo och köpte en hylla (lagerhylla) för 99:- så nu ska det,äntligen, bli av att "röja" hans rum. Få slänga/skänka bort en massa trasiga, "bäbis-", och annars uttjänta leksaksbilar (han har säkert 500 st). Så får vi se om nå´t annat följer med också.
Nästa projekt inne hos honom, blir en lägre säng. Den han har nu är för hög för att Iza ska kunna hoppa upp till honom, och han vill SÅ gärna att hon ska ligga hos honom i sängen ibland. Om det är för högt för henne att hoppa upp, är det för högt att hoppa ner också. Vi vill inte ha några benbrott här inte.
Här tog skallen slut för den här gången (lånat av Ella) så det får bli Go´natt och ha de´ från mig.
...vill jag tacka allra, allra ödmjukast för de trevliga kommentarerna till gårdagens blogg.
Det var en del frågetecken angående Galaxen.
Lite kort:
Det är ett samarbetsprojekt mellan BI (byggindustrierna), Byggnads (facket), AF (arbetsfömedlingen) och FK (försäkringskasan).
I stort sett innebär det att, om jag inte kan fortsätta med mitt nuvarande arbete, så får jag möjlighet, utan att förlora min anställning, att pröva andra jobb. Det behöver inte vara bygganknutet, utan det kan vara inom vilken branch som helst.
Det har föreslagits mig, Tågvärd eller nå´t annat seviceinriktat yrke, för jag verkade så öppen och trevlig på mötet vi hade. Busschaufför nämndes också. Jag själv var och hörde mig för om jobb på järnvägsmuséet här i Gävle. Men vi får se vad framtiden har i sitt sköte. Tillbaka till mitt vanliga jobb kommer jag med all sannolikhet inte. (Det vill jag inte heller).
Månadsbilden tog jag idag. Finns i albumet "Månadbilder".
Idag for jag ner till Uppsala för undersökning av ortoped. Väntetiden på Gävle sjukhus är för närvarande ca 2 år. Så länge kan jag inte gå sjukskriven. Jag får nog inte för Försäkringskassan heller. Läkaren tryckte på vissa punkter och frågade om det eller det gjorde ont. Han hittade några som verkligen var AJ. Sen fick jag göra några rörelser, för att se hur långt och högt jag kan röra armen. Så fick jag en bedövningsspruta och fick gå ut och vänta en stund.
När jag blev inkallad igen fick jag göra om rörelserna, och han vred och bände lite och jag var i det närmaste smärtfri. T o m "knaket" och "knastret" i axeln var borta trots att det egentligen inte skulle ha den effekten. Tror ni det var skönt eller skönt?
Efter det visade han mig en modell av en axelled, och pekade på vad han tror är felet. Det ligger alldeles som en liten sköld över själva benet som "kulan"sitter på. Mellan "skölden" och benet går några senor som kommer i kläm när jag lyfter armen framåt/uppåt. Det kan man åtgärda med en liten operation (titthål) och slipa bort lite av "skölden".
Jag bev tillfrågad om jag tillåter en operation, med en konvalescens på 4 - 6 månader. Jag har ju gått sjuskriven i nästan ett år nu, sa jag, så då skulle jag väl kunna gå ett år till, så det är inga problem. Och själva operationen är jag inte särskilt rädd för heller. Så ni får göra vad som behövs.
Någon tid för operation kunde jag inte få nu, för jag har en liten hudåkomma som måste läka ut först, SEN kan jag få ställa mig i kön. den är nu ungefär 2 månader.
Sen återstår "problemet" med om jag kan komma tillbaka till mitt jobb eller inte. Troligast är at jag inte kan. Men jag/vi har nå´t som heter Galaxen, så jag är inte speciellt orolig.
Det var lite om min dag idag.
Hälsar er alla.
Uffe.
1) Är det något du ville göra i ditt liv som du tycker är för sent att göra nu?
Min morfar var skomakare. Om jag hade varit lite mer intresserad hade jag kunnat lära mig hantverket och på så vis se till att kunskaper inte faller i glömska.
2) Är det något som ännu är för tidigt att göra?
Pensionera mig *L*
3) Vad i ditt liv har hittills tagit längst tid att göra?
Att bygga upp mitt självförtroende så pass att jag numera inte bara jamsar med och blir totalt överkörd.
4) Vad har varit alldeles för kort?
Min "stubin" men det är mycket bättre nu. Hänger lite ihop med svaret på fråga tre.
....är nu snart till ända. Imorgon, torsdag, är sista dagen. Jag/vi kommer att sakna den lille kinesen mycket. Vi har funderingar på att upprätta ett avtal om delad vårdnad med de ordinarie hundvakterna. Eller nå´t annat sorts avtal med matte själv. Klart är i a f att vi ska ha avskedsfest med tårta och sorgband.
Näe, så drastiskt behöver det ju inte bli.
Idag morse, när jag hämtade honom, så kom han inte rusande, tjutande, som han brukar göra när jag kommer in i hallen. Jag fick ropa flera gånger innan ha kom. Iza var t o m in och "hämtade" honom. Vi gick våran vanliga promenad och när vi kom hem till oss, fick dom mat. Jättehungriga bägge två.
Se´n la´sig hundarna att vila, det brukar dom göra, men han var så "grinig". DET brukar han inte vara. Han kan gruffa lite om nå´n av oss kommer och stör honom i sömnen, men vem skulle inte göra det? Näe, idag var var inte som vanlig dag. Han var t o m sur mot Iza. Ovanligt. Undrar vad det kan vara, sa´vi till varann. Han fick väl hållas.
Sonen och jag åkte till Sibylla så han, dels fick komma ut lite och dels fick äta en Fun box (han har varit sjuk och inte varit ute på några da´r). När han hade ätit färdigt, sa jag att "vi behöver kanske inte åka hem så där på en gång, eller hur?" Det tyckte inte han heller så vi snurrade lite med bilen på sta´n och hamnade till slut på järnvägsmuséet.
Det var ett tag se´n. Onsdagar har dom fritt inträde för alla föräldrar och barn, så det var en del folk där.
Efter en stund kom muséichefen och gick förbi oss. Goddag chefen, sa jag och bockade. Han log och tittade förundrat på mig. Ja, jag vet att du är chef här, sa jag och log tillbaka till honom, så därför skojade jag lite med dig och så tog vi i hand.
Hör du....sa jag...om man skulle vilja söka jobb här, hur gör man då? Och så förklarade jag min situation med sjukskrivning och var jag "kommer i från". Jaa, sa han, det låter som om du inte ska hålla på med nå´t kroppsarbete utan det blir väl i så fall receptionen då, och då ska du prata med Mia, känner du henne. Nej, inte till namn, men jag känner nog igen henne till utseende, för vi är ju här rätt ofta svarade jag. Tack så mycket, nytt handslag och så skildes vi.
När vi sen skulle ta det obligatoriska fikat, frågade jag efter Mia i receptionen. Hon förklarade att det tyvärr är helt anställningsstopp på Banverket, men hon kunde behöva timanställd personal. Hon tog mitt namn och telefonnummer.
Så nu har man "lagt ut en krok" där, så får vi se vad som "nappar" Kul eftersom jag har ett stort intresse för tåg.
Hunden då? Ja, när vi kom hem hade matte redan varit där och hämtat honom. Hon skingrade frågorna om varför denna "grinighet". Han hade ju haft flickbesök igår och var alldeles slut (stackar´n !?!)
Det var den dagen, och vad imorgon har i sitt sköte, vet bara......?
Uffe.
REGLER: Varje spelare börjar med att skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv.
Bloggare som blir “tagna” ska skriva sex saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet.
Till slut väljer bloggaren sex nya bloggare och gör en lista av deras namn.
Efter det är gjort skriver han eller hon en kommentar i deras bloggar för att låta dem veta att de har blivit “tagna” och att de ska läsa ens egen blogg för mer information.
6 underliga saker om mig:
1. Jag tycker om att spela gitarr, men gör det nästan aldrig.
2. Jag hatar mediciner/droger, men nu äter jag 5 olika sorter samtidigt.
3. Jag är egentligen väldigt lat, men trivs verkligen med att arbeta i mitt anletes svett. (Varför skulle jag annars välja att bli ställningsbyggare?)
4.Jag gillar att köra, och skulle väl klara av att köra det mesta som går på hjul, men har bara AB*** körkort.
5.När Karin och jag träffades, tyckte jag egentligen att jag var för gammal för barn, men vem tyckte 5 år senare att hon skulle sluta med piller?
6När Karin ville ha Kinesisk nakenhund, sa jag: "det där med hund, får bli din grej det". Gissa vem som gladeligen motionerar både sig själv och hund, undertecknad.
Eftersom nu nästan alla på Zoomin har blivit utmanade, kan jag bara utmana:
....blivit nästa dag, IGEN. Varför sitter vi uppe så länge, fjällan och jag? Kan ett visst Zoomin-beroende skönjas? Det ÄR ordentligt vanebildande.
Om socialstyrelsen vore medveten om vanebildningsgraden, skulle det kunna se utså här i stället för 6-8 skivor bröd om dagen. Eller ännu hellre Rökning dödar:
VARNING
Zoomin.se kan allvarligt skada din psykiska hälsa. Långa nattpass ger sömnbrist, vilket i sin tur kan menligen nedsätta ditt immunförvar. Försiktighet anbefalles å det bestämdaste.
Skulle ni mot bättre vetande, och trots denna varning, ändå sitta uppe halva nätterna och riskera allvarliga sjukdomar, finns inga idag gällande sjuk-
försäkringar. Allt "Zoominande sker således på egen risk!
Nu är ju inte sos inblandade,ännu, som tur är, så vi får väl fortsätta nattsuddandet
(på egen risk) här på Zoomin.
Vem vet, kanske admin till slut får för sig att ransonera tiden vi tillbringar här.
Eller på annat sätt begränsar "Zoominandet". Vi får för allt i världen hoppas att admin inte upptäcker vårt beteende.
Om ni tycker lika som jag, eller vill bestrida mina påståenden, kan ni med fördel lämna era synpunkter under rubriken "Kommenterer" här nedan.
I bästa välmening
Ulf Huffus E-son
Så har ännu en dag gått till ända. En dag jag sent ska glömma. Den började redan i går kväll då min chef ringde och bad mig komma till jobbet som i dag morse, för inventering. När jag sa att jag inte ville, för jag kunde riskera sjukpenningen, tog det hus i h-vete. "Här ordnar man ett anpassat jobb till dig och du säger ifrån. DET ska jag tala med FK om". Hur arg som helst.
I dag kom, och jag började med att ringa facket. Den jag snackade med frågade först om jag hade läkarintyg och när jag svarade att det har jag, så sa han att jag bara skulle ligga lågt.
Försäkringskassan nästa. Min handläggare tyckte att det egentligen inte hade spelat så stor roll. Jag skulle inte ha mistat ersättningen, men när jag förklarade lite mer ingående hur min chef kan bete sig, som t ex i början på min sjuskrivning ville han att jag skulle vara på jobbet ändå. Jag skulle inte behöva göra något, utan bara se till att det blev riktigt gjort, det som min ersättare gjorde.
Det dröjde inte länge förrän det lät så här en morron. "Vi får göra så här idag Uffe", och så skickade han ut min ersättare att bygga ställning tillsammans med nå´n. Det fattades folk. Så då blev jag tvungen att utföra mitt ordinarie förrådsjobb i alla fall.
När FK-tjejen fick höra hela den storyn, så tyckte hon att jag gjorde alldeles rätt i att säga ifrån.
Senare på da´n ringde jag till fackl. förtroendemannen på vårt jobb och berättade för honom vad som hade hänt. Då fick jag reda på att vi kanske inte ens HAR nå´t jobb kvar här. Ska vi läggas ner, blir vi överflyttade till en annan avd inom koncernen, eller vad ska hända?????
I morron, onsdag, ska han på ett info-möte, sen kommer han att ringa och berätta hur det blir.
Behöver man fundera varför magen spökar? Varför man lite "on the edge"?
Nu ska jag i a f lägga mig och tränga bort det jag kan av oron och sova.
Vi ses o hörs, alla zoominare och nära och kära.
Uffe.
Nu har jag varit och hämtat vår dag-hund och sett till att vi alla tre har fått vår dagliga motionsrunda. (1,5 tim). Han är bara för go han Viggo. Han börjar bli hemmastadd nu här hos oss. Matte med son och ex-man har varit bortresta över helgen.
Sonen och exet åkte kortvasan. Så då har Viggo fått bo hos oss. Matte sa till honom, när hon lämnade honom här, nu ska du sova här hos Iza 3 nätter så ses vi på söndag.
När vi vaknade tredje morgonen var han lite orolig. Lite längre in på förmidda´n började han gråt-gnälla lite. "Nu är hon på väg" sa Karin till mig. Efter en liten stund lugnade han ner sig och la sig och vilade tillsammans med Karin och Iza.
Så framåt ett-tiden gnällde han igen lite grann. En kvart senare ringde matte och sa att hon var hemma men kunde inte komma och hämta honom på en gång.
Visst är det lite fascinerande dels att han efter tredje natten var orolig och dels kände på sig när matte var hemma. Det är nästan så man tror att han kan räkna (3 nätter).
Nu ska sonen och jag fara och bada. Stadens badhus. Fjärran höjder. Tropicanaland. Mycket plask och stoj. Kuligt värre....
Nu har det blivit imorron (klockan är 00:48) och jag har en mycket trött hund i knät.
Fjällan sitter vid den andra datorn och kollar vår nya väns galleri. Han heter shadowdragon.zoomin.se. Kika in till honom om ni vill se vackra Norgebilder. Han är därifrån. Och nu bor han här, i Gävle. Man kan ju undra varför.
Hunden är nattapinkad, sängen bäddad, tänder borstade, även jag är nattapinkad,
sonen sover, hunden "tjatar" och klockan är alldeles för mycket, så godnatt o sov så gott från Uffe o Iza.
...har det kommit mycket snö här i Gävle. Inte så mycket som 1998 då vi fick 1,5 m på 3 dygn, men i a f så pass att vår trädgårdsbelysning numera ser ut som ett gäng snölyktor. Mysigt när man kan sitta inomhus och kolla på snöfallet, som har börjat gå på tvären nu (det har börjat blåsa och 11 gr kallt).
MEN, om en liten stund måste jag ut. Hunden behöver rastas. Jag också för den delen. Jag slutade röka, och vips, så låg det 10 kilo runt magen. Att jag därtill blev sjukskriven gjorde inte saken bättre.
Fast det är så kallt tänkte jag vara snäll mot matte till hunden vi har som "daghund" och ta honom på promenad också. Hon har fördärvat ryggen och har jättesvårt att gå. Hon sa att vi inte skulle behöva ta Viggo idag, men som sagt han behöver motion han också.
Nu är det dags att väcka både matte (sambon) och hund och "tvinga" ut jycken i snön. Bara hon kommer ut går det jättebra. Hon brukar springa med nosen nere i snön så det bara yr om henne, sen när hon tittar upp så är det en snönos som tittar på en . JÄTTESÖTT.
Hej för den här gången.
Uffe.
...och därtill spontan, blev det igår. Det var fyra kineser och en yorkie och vi ockuperade en hundrastgård här i Gävle i ca två timmar. Lite roligt att två av kineserna är Tournais-hundar och två Mocci´z. Jag knäppte lite kort som kan ses i galleriet i albumet Kinesträff 17/2-07. Klicka HÄR. Både hundar och människor trivdes gott.
Främmande fick vi/dom i form av en Lancashire heeler också. Han stog utanför grinden till att börja med och det gick väldigt bra. Många viftande svansar. Husse blev övertalad att komma in. Hunden tyckte det var kul i ung 20 sekunder, sen kom en av hannarna farande som ett skott och gjorde ett utfall, så det blev ett fasligt väsen där. Då tyckte hans husse att det inte var roligt längre så dom gick.
Lite senare kom en man med två hundar. Den ena löpte, så allehanda hormoner kom i svängning där. Våran Iza, som inte löper, blev livligt uppvaktad av lilla Yorkien. Nu är ju han så liten att han inte når upp, så det blev bara cykla i luften. Iza tröttnade ganska fort på uppvaktningen och gick därifrån, men hormonstinn som han var, fortsatte han cyklandet alldeles för sig själv. Hans matte, och vi andra, bara skrattade åt honom och mattes tillrop: "la cuckaratcha, la cuckaratcha" (stavning?).
Hela vägen tillbaka tills vi skildes åt utanför oss, luftcyklade han, stackar´n. T o m medan han gick (hur nu det går till). Vi alla tycker att "det här måste vi göra fler gånger." Hejdå och tack för idag.
Nu idag träffade jag på en dam som också har två kineser. (Vi hann liksom inte meddela henne igår). Jag berättade för henne om träffen och tyckte att nästa gång ska du vara med också. Hon blev överförtjust och sa "ja absolut". hon och hundarna följde med hem till oss. Hon fick kaffe och hundarna åt upp Izas mat. Så man kan ju säga att vi fick ännu en inofficiell spontan kinesträff idag också. Kul för våran Iza. Och för oss.
Sen när det var dags att gå hem, fick hon med sig lite kläder som i a f är för små för Iza. Mycket tacksam dam. Mycket "tacksamma" hundar. Dom trivdes jättebra, och klädde fint, i kläderna. Jag följde med matte och hundar hem, och fick där en rimpa långhårigt lilafärgat tyg som fjällan ska sy "kanter" av. Blir nog helhäftigt.
Nu har jag, för tillfället, inget mer att berätta så det får bli hejdå och ha det så bra alla.
...nu är det dags för den dagliga motionsrundan för mig och Iza. Ska gå och hämta kompisen Viggo också, han ska sova över hos Iza i natt. Det ska bli roligt (tror jag)
så morronens sittning är över.
Trevlig Alla Hjärtans Dag till er alla Från Uffe.
...finns det nå´nting som heter. Ett samarbete mellan Arbetsförmedlingen, Sveriges byggindustrier, Fösäkringskassan och Byggnads.
När man som jag har gått sjukskriven länge, kan man genom galaxen få anpassad "anställning" i ett företag utan att mista anställningen i det företag man är anställd för närvarande. det betyder att man kan få pröva ett annat yrke om man anser att man inte kan gå tillbaka till sitt gamla jobb. Låter helt suveränt va? Idag var jag på ett möte med folk från alla dom där.
Eftersom jag inte vet, ännu, om det blir operation eller inte, så kunde vi inte "bestämma" nå´t idag men vi dryftade lite idéer om vad jag skulle kunna tänka mig att jobba med.
Min remiss till ortoped är vidareskickad (kan man säga så?) från Gävle sjukhus till en klinik i Uppsala. Nu väntar jag på en tid hos dom, så får vi se om dom tänker öppna och "snickra" lite i leden. Jag hoppas att det blir så, för ett glapp går nog inte att "gymnastisera" bort.
Och det där med att återgå till min tidigare sysselsättning hyser jag inte stort hopp till. Så nu lutar det åt att jag blir chaufför av nå´t slag, truck, budbil eller....
Dom hade t o m förslag på tågvärd, (jag var så öppen o trevlig, minsann) men jag vet inte, Stressade, griniga, ibland närmast analfabetiska (kan inte titta på bildskärmen och kolla vilket spår, vilket tåg går ifrån) fulla och bråkiga, fripassagerare osv osv, jag tror inte det. Fast jag har ju ett stort tågintresse......hmmm.
Ja, vi får se vad framtiden har i sitt sköte.
God natt och sköna drömar till er alla, Uffe.
...den här sidan börjar bli mer en musiksida än en tågsida. Tjaa, ett av mina intressen är ju musik så, och det är både lite för kallt och mörkt nu för att "tågmuppa" . Särskilt ljuset eftersom jag bara har en mobilkamera, men det kommer snart tider som jag tycker är lite lämpligare. Då ska jag be om "permision" så att jag kan vara ute nå´n hel dag och "jaga". Jag vet inte så många ställen häromkring så det får bli lite orientering också. Vi får se om det blir norrut, västerut eller söderut. Kanske t o m lite åt alla håll.
Bilen måste få sig en översyn idag. Generatorremmen skriker värre än en "burnis" nu, så den måste bytas (laddar dåligt + att man sliter på remskivorna). Nu är det ju naturligtvis konstruerat så att den remmen sitter innerst av tre remmar, så man får börja med att skruva dän två st felfria och väl spända remmar, innan man kommer åt den som ska bytas. Och som om det inte var nog med det så måste man ena stunden jobba uppeifrån och den andra nereifrån så jag har ett parroliga timmar att se fram emot. Jag ska be fjällan att skicka med lite häxkrafter, det brukar hjälpa.
Nu får det vara slut för den här gången. Vi ses och.....ses.
....är över oss. Efter en alldeles strålande dag med solsken, 1-2 + grader och i det närmaste bleke (helt vindstilla), har nu stormen kastat sig över oss. Jag gissar att anledningen till det vackra vädret var att vi befann oss i "stormens öga", d v s lågtrycket gick precis över Gävle på sin väg nordostvart.
Men nu minsann blåser det. På Eggegrund, en ö utanför Gävle, uppmättes 38 m/s (håll i hatten), vilket med god marginal överskrider orkan. Här inne över land är det inte riktigt så starka vindar. Men det räcker till.
Jag skulle gå till affären och handla lite som vi hade missat tidigare, en promenad på ca 10 min, men när jag kom till parkeringen och gick förbi garaget (halvvägs), liksom ropade bilen "ta mig istället". Det gjorde jag och åkte till en annan affär i stället.
Där finns två stora parkeringar varav den ena var alldeles tom. Kan en "gubbe" som jag, som barnasinnet aldrig går ur, motstå det? Jag blev ju 18 år igen, kepsen bak-och-fram och TUNG gasfot.
Nu finns det dom som säger att automat är värdelöst att sladda och leka med. Kom och prova, säger jag. Jag hade skitkul (2 ton bil är roligt), under dom 10 min jag kostade på mig att leka. Gick in och handlade, åkte hem (lite mera lek) och frukosten i morron är räddad.
Sen i kväll återstår en prövning, nämligen att få hunden att överhuvud taget förlika sig med på idén att gå ut, och dessutom att göra det också. Önska mig lycka till.
....på backen igen. Vi fick lite snö för en vecka sen också. Då var sonen och åkte pulka på "gräs med lite snö i", det gick faktiskt bättre än jag hade kunnat tro. Förresten samma backe som i filmen som ligger i webdisken.
Men, åter till idag. Vi gick som sagt till backen idag också, släpandes på 1 st pulka och 1 st bobaktig sak.
Det var jättebra före idag, inte isigt utan lite hårt packad snö. Han åkte från lite högre upp än halva backen, jag stog kvar där uppe och jag såg att han fick upp skaplig fart. Jag tänkte att han kommer väl upp igen, men han stog kvar där nere, så jag fick gå ner till honom.
Jag frågade varför han inte ville komma upp igen. "Det är för mycket folk i backen" sa han. "Fattar dom inte att det är en åk-backe och inte en stå-och-prata- backe"? Det stog några föräldrar där, mitt i backen. (Jag känner dom och dom är väl inte direkt kända för att vara dom brightaste i kvarteret).
Övertalning kan man ju försöka med, men inte den här killen. "Men titta nu då, får du se att det är nästan tomt där, i den delen av backen" försökte jag. Men icke. "Vi kan väl åka i nå´n annan backe?" sa han. "Den som är där vid moster". "Men den är ju så fjuttig" sa jag "då kan du ju lika gärna åka där" och pekade på den vall som finns där så ingen ska kunna åka för långt och hamna på gång- och cykelvägen som går där.
OK. Så där åkte han några gånger, tills "nu är jag nöjd. Nu går vi hem". "Men, försökte jag, "den här snön kan ju vara borta i morron". "Men nästa vinter kanske det blir mer snö" svarade han. Så det blev hemgång, lite fika och film istället.
Jag har bytt avatar, till en varg. Visserligen en tik, men efterson jag heter Ulf, och det betyder varg, så kan det vara lämpligt. Vargen ifråga är en s k adoptivvarg som min sambo har "tagit". Hon heter MacKenzie och börjar bli ordentligt gammal nu.
För övrigt flyter väl livet på som vanligt, ungefär. Sonen börjar skolan i morgon. Jag är fortfarande sjukskriven. Fjällan fick sin "period" i dag. Hunden och jag tar en tims-lång promenad varje dag. Sonen har haft sin bästa kompis här idag. Dom körde Midtown Madness på lilldatorn och skrattade så dom skrek där ett tag. Nu är kompisen hemma och sonen ligger, för att så småningom somna. Fjällan kollar på burken och jag "leker" med den här burken. Sitter i valet och kvalet om jag ska lekamed tåg eller leka med bilar. Det får nog bli bilar, Ford, bara en massa Fordar ex Shelby Cobra, mycket muskler, mycket roligt. Så det får bli hejdå för den här gången.
....Har det hänt "stora" saker. Fjällan har en tid försökt sälja sin gamla bil, satte ut en annons i lokala pressen. 1 (!) ringde. Han sa att han skulle fara förbi våran parkering och titta på åket. Han hörde aldrig av sig mer.
Nu, ett par veckor senare, kom hon att tänka på "Blocket". Sagt och gjort, in med en annons där (Igår). Ingen kommer väl att svara ändå. För vem vill ha en så gammal "skruttbil" ? Inom loppet av några timmar hade 4 st svarat! Hon lovade den som svarade först, att hålla bilen tills han kunde komma (idag) Killen kom, och kan man vrida och vända på en bil, så var det det han gjorde.
Lite dividerande om priset med påföljande prutning (500 kr) så gjordes affären upp, papper skrevs och gamla "skruttbilen" lastades på trailer, för vidare färd till sitt nya hem. Allt ackompangerat av sonens, vid det här laget ganska stora, gråt.
Han blev väldigt känslosam, "Nu får man väl aldrig se Tyko igen" ( i vår familj har bilarna alltid namn). Mamma dokumenterade avfärden med sin kamera. En stund senare, när jag höll på med att ställa in några plastbackar, som hade stått i bilen, i garaget, hittade jag en nyckel till Tyko i en av backarna. "Titta här vad jag hittade" sa jag och visade nyckeln för sonen. "Den kan du spara som minne av Tyko". Jag trodde i min enfald att det skulle göra honom gladare, men, gråten tog ny fart. Stackars liten kille.
Nu ikväll känns det lite lättare i det lilla pojkhjärtat. Han har fått äta Maxbox och fått sitta vid datorn en stund.
Idag, 2/1 - 07, Vardagen är här igen, jag går fortfarande sjukskriven, har varit ut med hunden (1tim promenad), sonen har fått frukost och fjällan sover än.
Året som gick var ganska händelsrikt. Kisse Sigrid blev gammal och sjuk och vi var tvungna att ta bort henne. Stor Sorg. MEN några månader senare kom ett nytt liv in i vårt. En naken kines! En tjej på 1 år och några dagar. En Iza, som f ö har en egen sida här på Zoomin. (izaslya.zoomin.se). Saknaden efter katten känns inte lika svår.
När bilen skulle besiktigas är ju en liten historia för sig. Naturligtvis väntar man ju till sista stund med att beställa tid, vilket betyder att inga tider finns, utan det blir körförbud. Får sitta vid datorn och leta tider lite överallt i och utanför länet. Upp-
sala har inget (2 stationer) förrän om 2 månader. Lika med Sandviken, Här hemma är det nästan 3(!) mån väntetid. Söderhamn då? Lika illa där (2 mån). Hudiksvall?
3 VECKOR !!! Taget. Alltså åka dom ca 13 milen dit med körförbud! Spännande. Stressade dit ( Körde lite vilse TROTS att jag hade kollat karta innan jag for hemifrån), bara för att upptäcka att jag dessutom hade tagit fel på tid, så jag var där 1 tim för tidigt! Bilen gick igenom utan anm. Det är konstigt att en nybesiktigad bil går så tyst, jämnt och bra, eller hur?
Sonens födelsedag.
Han hade födelsedag 3 ggr på 1 vecka. Först med oss närmaste, sen några dagar senare med släktingar (farmor, mormor osv) och sen med barnkalas med några kompisar. Det kallar jag att fylla år, det.
Slutet av året förlöpte ganska väl. Det blev jullov. Pappa blev bjuden på firmafest.
Tomten kom och nyårsafton, med skål för det nya året på vår altan tillsammans med grannarna. Morsan, som fyller 1/1, ringdes och gratulerades kl 00.03.
Nyårsdgen. Kaffe med tårta osv hemma hos mor. Och en glädjande nyhet: Jag fick en syster-dotter-son (tänk på den en stund).
2/1 - 07. Nu sitter jag här och skriver, Hunden är rastad, sonen är mätt, fjällan sover och jag ska precis nu sluta skriva.
God fortsättning på det nya året och "krama varandra i trafiken"
Uffe.
...sitter vi vid varsin dator, fjällan o jag. Sonen sover, klapparna inslagna, skinkan högtidligt avsmakad, hunden kvällspinkad och allt verkar vara i ordning. Lite senare idag kommer farmor, mormor, moster och "morbror Jan" för att fira med lite julbord, Kalle Anka (naturligtvis) och julklappsutdelning. Vi har skapat lite tradition där, så våra jular brukar se likadana ut. Tråkigt? Nej, tryggt skulle jag vilja säga. Nu känner jag att tröttheten håller på att ta över, så en God jul och god natt till er som råkar ramla in här. Uffe.
....var vi iväg till Stockholm för LO-fackens gemensamma manifestation mot regeringen Reinfelts politik, under parollen "Borgarna stjäl din a-kassa". Ca 4000,
kanske 5000, samlades på Mynttorget. Klicka här för en av mina bilder därifrån (jag lägger upp alla i ett eget galleri). Några artister uppträdde, bl a Plura, Stefan Sundström och Jan Åström, med sånger som kan förknippas med arbetarklassen.
Några talare (som jag inte hörde namnen på, jag stog ganska långt från scenen) framförde frän kritik mot regerinens förslag. Avslutande tal stod Wanja Lundby/Wedin för. Hon var riktigt bitsk (gillas) i sitt anförande och sa bl a att borgarna inte för ett ögonblick skulle tro att dom kan sätta sig på världens starkaste fack. (OBS EJ CITAT). Äventyret Stockholm slutade med hemresa, under vilken bussen valde att paja (i Uppsala). Efter ca en halvtimme lyckades en ersättningsbuss skakas fram för vidare färd hem till Gävle. Lite stapatser måste man stå ut med, eller hur? Lyckligt hemkommen, pysslande med sidan, Uffe.
...men, det är ju inte utan att man längtar lite nu. För nog vill vi väl ha lite snö till jul iaf. Det är en hel del trist med det här eviga regnandet och mörkret som råder just nu. Sonen skulle bli jätteglad om han fick åka pulka i backen
som vi har här alldeles nästgårds.Jag har en del filmer (mobilen) som jag tog för två år sen. Lägger upp en i webbdisken, så kan ni se hur kul det är. Backen var lite isig den där da´n, så det gick undan. Han har nog aldrig åkt så fort nå´n gång, varken förr eller senare.
Nu över till nå´t helt annat. Imorgon (lucia) ska vi gå fackeltåg igen (LO-fackens protest mot regeringen Reinfelts politik gällande a-kassan). Avmarsch från folkets hus i Gävle kl 17.00 (samling kl 16.00). Hoppas på stor uppslutning.
Dagen efter åker vi (fortfarande LO-facken) ner till Stockholm för en stor manifestation, också mot regeringen. Ska bli spännande och intressant.
...kallar vi det vi har gjort idag. LO-fackens demonstration mot Reinfelt och co.
Vi har gått fackeltåg från Folkets hus till stortorget (i Gävle) där en liten apell hölls.
Det här var tredje onsdagen, av fyra, vi gick. Det hela avslutas med fackeltåg igen onsdag den 13/12 och bussresa till Stockholm den 14/12 för en stor manifestation
där. Avresa från Gävle Folkets hus kl 8.00.
Idag blev det en allvarlig, men också, mycket angelägen blogg. Men det är ju under parollen: Rör inte vår a-kassa!
Mer en annan gång.
Hälsningar, Uffe.
...efter några dagar, sju sorger, åtta bedrövelser samt en del tips och trix från forum-
medlemmar och installation av Firefox, lyckats logga in från vår "riktiga" dator.
Många, och stora tack till Theodor, lta m fl. Så nu har jag fixat lite med sidan igen.
Sonen har haft barnkalas idag (fast han fyllde för en vecka sen). Några kamrater
och vänner kom och grattade. Just nu ligger han under en av presenterna, en filt med motiv från filmen Cars, och har ett gäng småbilar med sig bredvid kudden, en annan present.
I morgon ska vi, hela familjen, åka ner på "stan" och kolla in bockinvigningen. (Den ska vara obrännbar i år, vilket antagligen kommer att testas). Det ska bli fyrverkeri
och dans (!) eftersom bocken firar 40-års jubileum.
Nu får det vara nog för den här gången. Vi hörs och ses senare.
mvh Uffe.
....fyllde sonen idag. Stort kalas. Moster med man, kusin, kompisens mamma (kompisen var sjuk) samt sonens assistent i skolan var här. Så att så särskilt stort var det väl kanske inte. Han fick sitt livs första riktiga klocka av oss, och några dvd-filmer + lite annat. Firandet fortsätter i morgon då farmor och mormor och ev farbror med familj kommer. En trött och nöjd kille somnade för en liten stund sen. "Man måste sova för att orka med ett kalas i morron också" sa han.
Hunden mår bra och det gör vi, resten av familjen, också.
....och jag har idag haft en järnvägsmuseumseftermiddag. Först var vi till Sibylla där han fick en Funbox. Efter det var vi till farfars grav och kollade till honom en stund sen for vi till jvg-museum. Som vanligt fastnade vi en lång stund i barnavdelningen, där finns 2 st bord med Briotåg och man KAN inte gå in till dom "stora" innan man fått leka där med dom små. Där finns också en monter med 2 st modelltåg som man får köra med tryckknapp (start) och vridreglage (gaspådrag).
Sonen är lite rädd för dom "stora", men efter lite övertalning och en "muta" (Det finns en läsk och en chokladboll till den som vågar gå in) gick vi.
"Men jag går BARA in i första hallen, INTE ända in till 6.:an" sa han, så han fick hålla min hand och vi steg in.
Väl inne i första hallen blev han nyfiken på nästa och nästa osv så till slut VAR vi inne i 6:an.Där finns en X2000-simulator, 5:- för 5 min, den körde han, och det med den äran, sen var det dags för den utlovade läsken och godbiten (det blev en mazarin). Fikade och for hem till en god middag.
Grabbarna på scenen var svettiga, det var jag med. Den ena gamla AC/DC-låten efter den andra. Man är ju nästan i himmelriket, glädjen på scenen, rocket, gunget,
den som inte rycks med , är det nästan synd om.
Jag skrev tidigare att jag känner två av grabbarna, det visade sig att det var TRE. Mycket skojigt.
Efter ca 1 timmes spelning tog dom en paus på ca 20 min, sen öste dom på i en timme till. Höll nästan inte på att FÅ sluta...
Det var länge sen jag hade så roligt. (Skulle vara då dom draggade efter farmor i fel sjö, då). OBS SKÄMT!
...I kväll ska det ROCKAS. Ett band härifrån sta´n ska uppträda på CC-puben.
Dom heter ACE of DC så det är inte så svårt att gissa vad dom spelar.
Just det, AC/DC.Och så hör det till saken att jag känner både sångaren och kompgitarristen. Första gången jag hörde dom, en cityfest för några år se´n, så var jag tvungen att kolla både en, två och tre gånger "är det, näe, men joo, det ÄR ju Fläre....Och han låter nästan MER som Bon Scott än Bon Scott himself... Så jag säger som jag började NU JÄV...ska det rockas.
är här. Gissa någon som fick det besärligt....Hunden...Det blev ju BLÖTT och KALLT om tassarna!!! HUR kan NÅ´N göra så här mot mig????! Men snälla du, hör jag mig själv säga, du måste ju ut och kissa o bajsa, tjejen....Kom nu duktig flicka, jaa, såja, kom-kom...Till slut kom hon väl efter....ca 2 meter efter.... när hon sen (äntligen) satte sig, på kommando, gå-och-kissa-nu-då duktig-tjej... va-bra att fick kissat nu då...
Fick folk höra en , blev man väl inspärrad!!! Prata så där med en hund? Tror gu hon förstår vad du säger? MEN faktum är att det funkar. Kanske inte 100% men mer ofta än det inte funkar.
var första frosten här. Hunden var lite brydd till en början, men när vi kom till stället med mycket Lönnlöv, tog leklusten över. Det blev plötslig roligt med kalla frasande, prasslande löv. Men, lika plötsligt som det blev roligt, tappade hon intresset. "Tja, nu har man provat det här också, då" tycktes hon tänka. Sen gick morgonpromenaden vidare som vanligt ungefär. (Typiskt Kineser, eller?)
Vidare ett STORT tack till "galna grannen" som hjälpte mig att byta till vinterdäck.
DU ÄR GULD VÄRD...
Kram, puss och godnatt från Uffe.
P S Det skulle vara kul att få kontakta dig också Liez. D S
...är jag när det gäller så´nt här. Kommer kanske inte att skriva så ofta, men ska försöka att peta in några rader lite då och då. Får väl fråga min kära "fru" om några goda råd hur man "snitsar till" en sida.
. Som tur var är det inte långt mellan påfarten vid Gävle bro och avfarten Gävle S, så jag kunde frihjula ner från E 4:an.
Jag/vi kommer att sakna den lille kinesen mycket. Vi har funderingar på att upprätta ett avtal om delad vårdnad med de ordinarie hundvakterna. Eller nå´t annat sorts avtal med matte själv. Klart är i a f att vi ska ha avskedsfest med tårta och sorgband.
